”Man tyckte att granen var ett ogräs som trängde sig på”

1 | Hur kommer det sig att det blev en bok om gran?

– Det skulle egentligen bli en bok om de problem med skadegörare som dagens moderna skogsbruk medför. En bakgrund är också den att skogen utanför mitt sommarhus skulle avverkas. I efterhand är jag glad att det blev så här för det fanns anledning att skriva specifikt om gran. Det är ett speciellt träd som vi har en speciell relation till. En stor del av vårt välstånd är också baserat på gran.

2 | Ändå ansågs granen vara en ”estetiskt frånstötande invandrare” under andra halvan av 1800-talet. Varför?

– Det var en strömning som fanns inom den tidens akademi, men då hade granen redan funnits i Sverige i flera tusen år, så argumenten var rätt fåniga. Man tyckte att granen hade en oschysst stil, att den var som ett ogräs som trängde sig på och tog över. Dess virke hade inte egenskaper som tall, eftersom gran ruttnar i kontakt med vatten. Senare insåg man att gran fungerar utmärkt i exempelvis pappersmassa och limträbalkar.

3 | Läsaren får vara med när skogen intill ditt sommarhus avverkas. Hur har platsen förändrats?

– Extremt mycket. Det är som att huset har flyttats till en ny plats. Runt hela huset stod en hög vägg av mestadels granskog, vilket gjorde tomten skuggig. Efter avverkningen har vi fått mer utsikt och mindre mygg. Ett kalhygge är det kraftigaste tänkbara ingreppet i ekosystemet och jag har sett andra kalhyggen som ser ut som månlandskap, men här har hänsynsträd lämnats särskilt intill min och andras tomter.

4 | Skog är ett ämne som väcker känslor. Går det att skriva en bok om skog utan att göra människor upprörda?

– Nej. Jag har verkligen ansträngt mig för att balansera texten, men jag lyckades ändå att uppröra folk. Det finns så många uppfattningar om skog. Det ena är att skogen ska ge oss virke, så att vi kan bygga mer med trä och göra oss mindre beroende av fossila bränslen. Det andra är att vi vill att skogen ska stå kvar för att bidra med biodiversitet och koldioxidinbindning. Men skogen ska hela tiden ge oss någonting. Kan man tänka sig att skogen har ett egenvärde? Det tycker jag är intressant.

5 | I boken varvar du fakta med dikter av bland annat Gustaf Fröding. Hur kommer det sig?

– Det blir mindre av en strikt faktabok på det sättet. Jag känner mig mer som en ciceron som leder läsaren genom landskapet än som en lärare som föreläser vid en kateder. 1860 skrev Zacharias Topelius att den gran som inte var kärnfrisk in i innersta märg, den knäcktes. Det betyder att människor tidigt kände till att ruttna granar var ett problem, och det är lite roligare att berätta det med hjälp av konsten och litteraturen.

6 | I dag har tall gått om gran som Sveriges vanligaste trädslag, sett till volym. Boktiteln framhåller ändå att det är granarnas tid. Vad talar för det?

– I det långa perspektivet är det granarnas tid eftersom granens frammarsch är otvetydig. Den lägger det mesta under sig i våra breddgrader om den får tid på sig. Dess främsta hot är elden, och den släcker vi. I det lite kortare perspektivet lever vi i det industriella skogsbrukets tid, där vi tänker oss att gran och tall ska lösa våra problem. Men det är lika mycket tallarnas tid, i så fall. I det omedelbara och personliga perspektivet var granarnas tid kommen runt sommarhuset när skogsmaskinerna rullade fram.