Klimatdemonstration i helgen kan bli den största på många år
Vilka möjligheter har manifestationer på gatorna att påverka politiken?
Klimatdemonstration i centrala Stockholm i juni 2022, samtidigt som FN:s klimatmöte Stockholm+50 pågick i staden.
Bild: Jonas Gratzer / Getty Images
Söndagen den 23 augusti 2026 arrangeras en klimatdemonstration i Stockholm som väntas bli den största på många år, med över 200 deltagande organisationer och uttalat stöd från en rad forskare. Tanken är att sätta klimatfrågan på agendan inför höstens riksdagsval.
Under den kommande mandatperioden ska flera av de svenska hållbarhetsmålen vara uppnådda. Detsamma gäller de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030.
– Opinionsundersökningar visar att en hel del svenskar tycker att klimat och miljö är viktigt, men det står inte i proportion till hur lite utrymme frågorna får i valrörelsen, säger Håkan Thörn, professor i sociologi vid Göteborgs universitet.
Det här är klimatdemonstrationen
Söndagen den 23 augusti ordnas vad som kan bli den största klimatdemonstrationen på flera år i centrala Stockholm.
Antalet medverkande organisationer är mer än 200. Initiativtagare är Naturskyddsföreningen, Rebellmammorna, Rebellpapporna och Researchers Desk.
Deltagare uppmanas att cykla, åka tåg och samåka.
När protester har gjort skillnad
Håkan Thörn har studerat sociala rörelser, däribland miljörörelsen, sedan 1990-talet. Det handlar till exempel om organisationer som Naturskyddsföreningen, Greenpeace och Extinction Rebellion. Han har särskilt intresserat sig för sambanden mellan protester och politiskt utfall.
– Sociala rörelser har varit drivande i alla samhällsförändringar där det har fördelats resurser eller makt, från de få till de många. Kvinnorörelsen och arbetarrörelsen är exempel på det, säger Håkan Thörn.
Hur mycket går att mäta?
Frågan är dock komplicerad. Den amerikanska statsvetaren och professorn Erika Chenoweth har historiskt sett att sociala rörelser som engagerar åtminstone cirka 3,5 procent av en befolkning har tenderat att nå sina mål. Siffran har dock kritiserats för att vara förenklad.
Håkan Thörn lyfter den svenska älvstriden, som engagerade förhållandevis få, men som blev viktig för att hindra utbyggnaden av älvar på 1960- och tidigt 1970-tal. Han menar också att en rörelse kan vara framgångsrik även om den förlorar en specifik fråga.
– Kärnkraftsomröstningen 1980 är ett exempel på det. Trots att det inte blev något totalstopp för kärnkraft mångdubblades medlemsantalen i både Greenpeace, Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden kort därpå. Miljöintresset ökade kraftigt i samhället, säger han.
Demonstrationer har blivit vardag
Huruvida enskilda demonstrationer gör skillnad eller inte är svårt att mäta. Greta Thunbergs skolstrejk med Fridays For Future har till exempel mobiliserat miljontals människor världen över.
Håkan Thörn menar samtidigt att demonstrationer inte bara handlar om att synas utåt, utan också om att få engagerade att känna fysisk samhörighet med ett större kollektiv.
– På 1960-talet var demonstrationer ovanliga, och då väckte de större uppmärksamhet. Då var det enklare att få genomslag. Men för de aktiva är demonstrationen också något som ger energi åt det vardagliga arbetet med att påverka politiker, säger Håkan Thörn.
