Svårare med fårvaktarhundar i Sverige
Ulf Ekholm bor i ett värmländskt vargrevir och fick får tagna av lo innan han skaffade fårvaktarhundar 2003. Hundarna har fungerat bra, men passar inte för alla och inte överallt, säger han.
Pyrenéerhund är en fransk herdehund.
Bild: Wikimedia Commons
Gården några mil öster om Karlstad har legat i ett vargrevir under lång tid. Just nu har familjen två pyreneiska fårhundar i hagarna, vilket är ganska ovanligt i Sverige.
– Och det med all rätt. Det är annorlunda här än i Tyskland eftersom vi har allemansrätt och strikt hundägaransvar, säger Ulf Ekholm.
Krävs gedigen hundvana
För att vara säker på att vem som helst kan gå genom hagarna utan att hundarna går till attack behöver man ha en gedigen hundvana och vara beredd att lägga mycket tid förklarar han.
– Det är inte bara frid och fröjd med de här hundarna. Först någonstans mellan två och tre års ålder vet du om du har fått en hund som passar för jobbet.
En gång förstod Ulf Ekholm att han hade fått en hund som inte passade, som gick till angrepp mot honom.
– Då måste man vara beredd att snabbt ta bort en sådan hund.
De övriga hundarna har varit sociala med nära band till familjen, trots att de bor i hagen under sommarhalvåret, och på gårdsplanen under vintern när fåren står i stallet.
Vargar på gårdsplanen
Utöver tid kostar hundarna en del pengar att ha. Försäkringar för de här raserna kan gå på så mycket som 8 000 kronor per år. I Tyskland får fårbönder ersättning för alla kostnader som rör hundarna men i Sverige går det enbart att få stöd för inköp.
Att hundarna ger allt för att skydda fåren blev tydligt en decembermorgon när Ulf Ekholm fick se ett virrvarr av spår och en krossad ruta. Det visade sig att två vargar hade kommit in på gårdsplanen och hundarna hoppade rakt genom fönstret för att jaga bort dem.
