Majoriteten av européerna är positiva till rovdjur

Fler vargar behöver inte betyda fler konflikter, konstateras i en studie av 37 europeiska rovdjursforskare som publicerats i tidskriften PLOS Sustainability and Transformation 2025. Italien har till exempel tre gånger fler vargar än Frankrike, men de franska vargarna tar fler tamdjur än de italienska.

Det enda tydliga samband som går att se är det uppenbara – i länder där vargen inte finns dödar den inga tamdjur, skriver forskarna. Länderna utan varg är dock numera små undantag på det europeiska fastlandet. Bara Monaco, San Marino och Vatikanstaten har ännu inte upplevt någon återkolonisation.

Som exempel på hur en relativt liten förlust av tamdjur kan leda till stora konflikter nämner forskarna att omkring tio vargdödade jakthundar i Sverige orsakar stora spänningar, jämfört med betydligt större förluster av boskap i Albanien eller frigående ponnyer i spanska Galicien.

– Vi ser generellt att toleransen mot rovdjur minskar ju längre norrut man kommer i Europa, säger en av författarna, Guillaume Chapron vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Vad det beror på var inget forskarna studerade i den här undersökningen men Guillaume Chapron tror att det är en blandning av miljöfaktorer – som att konkurrensen om byten blir mindre i söder eftersom marken är mer produktiv – och kulturella skäl.

– Om man till exempel pratar med fårägare på Balkan så finns en idé att den som förlorar ett får inte har gjort sitt jobb ordentligt.

Studiens huvudförfattare, Cecilia Di Bernardi, också vid Sveriges lantbruksuniversitet, tycker sig ana ett mönster.

– Länder där vargen har varit helt borta för att sedan komma tillbaka har generellt lägre tolerans än de länder där vargen varit närvarande hela tiden.

Så vad tycker EU-medborgarna? En enkätundersökning med drygt 10 000 svarande i 23 länder, som publicerats i Nature ecology & evolution 2025, visar att majoriteten är positiva till rovdjurens återkomst, men mer än en tredjedel är neutrala, vilket förvånade forskarna eftersom frågan brukar beskrivas som stark och laddad. En annan överraskning var att rovdjursfrågor brukar beskrivas som en stad–land-konflikt, men de svarandes kön visade sig vara viktigare än var de bodde. Kvinnor var generellt mer positiva till rovdjur.

Guillaume Chapron har analyserat svaren och pekar på en paradox som han och hans kollegor såg.

– Majoriteten av européerna vill bevara men inte öka rovdjursstammarna. Samtidigt är majoriteten kritiska till jakt på rovdjur. Det kan bli svårt att hålla rovdjursstammarna på samma nivå utan jakt.

Mest positiva till jakt var folk i de skandinaviska länderna och Baltikum, även om inget land hade en majoritet för rovdjursjakt.

Enligt denna undersökning är skillnaderna mellan Sverige och Tyskland inte särskilt stora. Den enda tydliga skillnaden är att de svarande i Sverige var mer positiva till jakt på rovdjur. Men inte heller här är skillnaderna enorma – 25 procent av svenskarna var positiva till rovdjursjakt, jämfört med 18 procent av tyskarna.

Det är komplicerat att jämföra attityder till rovdjur i olika europeiska länder, enligt Sabrina Dressel, som studerar attityder till svenska och europeiska rovdjur vid Sveriges lantbruksuniversitet och nederländska Wageningens universitet.

– Förhållandena är så olika mellan länderna. En skillnad är att Sverige har fem stora rovdjur, medan Tyskland framför allt har varg. De har också lodjur och kungsörn men i mindre bestånd.

Hon är en av författarna till Naturvårdsverkets rapport Djur och natur i förändring. Den senaste utgåvan visar att 62 procent av befolkningen tycker om att vargen finns i Sverige medan 17 procent ogillar att vargen finns. När denna undersökning gjordes första gången 2004 gillade 74 procent vargens närvaro, och sedan dess har den siffran sjunkit gradvis till dagens 62, men Sabrina Dressel poängterar att det fortfarande finns en stor acceptans.

Hon är också medförfattare till en global studie av attityder till rovdjur som publicerades i Nature Sustainability i maj 2026, och även här utmärker sig de skandinaviska länderna som positiva till jakt. Svenskar, norrmän och finländare har högst tolerans för att skjuta vargar som tar tamdjur medan tyskarna ligger någonstans i mitten och italienarna lägst.

– I Sverige har vi har byggt upp ett viltförvaltningssystem som bygger mycket på jakt. Här finns en bred jaktkultur och stor acceptans för jakt, säger Sabrina Dressel.

Diskussionen skiljer sig mycket åt mellan länderna, poängterar hon.

– I Nederländerna pratar man ofta: ”Är naturligheten tillräcklig i vårt landskap för att ha varg här?” Den frågan har jag nästan aldrig hört i Sverige. Samtidigt är jakthundar en självklar del av den svenska vargdebatten, men det är inte alls lika självklart i Nederländerna. Drygt 60 procent av svenskarna tycker om att vargen finns här och drygt 20 procent är neutrala. Men Skandinavien sticker ut som den del av Europa där vargjakt är mest accepterat.