”Ekonomiska orättvisor ökar motståndet mot klimatomställning”

En majoritet av befolkningen i flera av världens största ekonomier säger sig vilja ha en ambitiös klimatpolitik. Men samtidigt växer på många håll stödet för ytterhögerpartier som vill bromsa klimatomställningen. I en ny rapport undersöker forsknings- och kampanjnätverket Earth4All hur de här trenderna hänger ihop.

Earth4All är ett internationellt nätverk initierat av tankesmedjan Romklubben, Potsdaminstitutet för klimatforskning, Stockholm resilience centre vid Stockholms universitet och Handelshøyskolen BI i Oslo. Nätverket driver bland annat opinion för progressiv beskattning.

– Vi utgår från premissen att vi inte kan lösa den ekologiska krisen utan att samtidigt ta itu med de sociala och ekonomiska system som driver den, säger den brittiska ojämlikhetsforskaren Kate Pickett, mest känd för boken Jämlikhetsanden (Karneval 2012), vid en digital pressträff.

Rapporten ”Rebuild trust” bygger på en enkät från opinionsinstitutet Ipsos och besvarades av drygt 13 500 invånare i 16 huvudsakligen demokratiska länder inom G20-gruppen samt Sverige. Svaren samlades in mellan februari och mars i år och har viktats för att spegla befolkningens sammansättning. Varje land väger lika tungt i sammanlagda resultat.

I enkäten visar säger sig 54 procent acceptera starka politiska åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser, även om det innebär högre priser. Andelen är dock betydligt lägre bland låginkomsttagare och högerväljare. Kate Pickett tolkar det som att dessa grupper motsätter sig åtgärder som de upplever som orättvisa.

– Det handlar inte om att de är ointresserade av miljön, men de är emot miljöpolitik som beslutas uppifrån. De litar antagligen inte på att ett system som framstår som riggat kan fördela miljöpolitikens kostnader på ett rättvist sätt.

Som stöd för sin tolkning pekar Kate Pickett på att en majoritet av befolkningen – i genomsnitt 65 procent enligt enkäten – håller med påståendet att ”landets ekonomiska system är riggat för att gynna de rika och mäktiga”. 70 procent anser också att den ekonomiska ojämlikheten har blivit alldeles för hög i deras land. Samtidigt oroar sig i snitt 41 procent av befolkningen i de 17 länderna över att inte ha råd med sina grundläggande behov på ett års sikt.

– Att då be dem acceptera högre priser utan att kunna se någon ekonomisk rättvisa i det är sannolikt inte politiskt möjligt, säger Kate Pickett.

Aksel Sundström är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och har läst rapporten. Han håller med om att klimatstyrmedel behöver framstå som rättvisa om de ska kunna få bred acceptans.

– Det är enkelt att säga att man är för klimatåtgärder som leder till högre priser. Men för att faktiskt rösta på sådan politik, behöver man känna att kostnaderna kommer att fördelas rättvist. Det finns en hel del forskning som visar på det, säger Aksel Sundström.

Owen Gaffney, doktorand vid Universiteit Utrecht, är medförfattare till rapporten. Han menar att en grundläggande förklaring till den otillräckliga klimatpolitiken är att samhällskontraktet mellan befolkningen och den politiska makten har försvagats.

– Samhällskontraktet bygger på att de politiska partierna skapar ekonomisk tillväxt som gör att befolkningen får det bättre. Men särskilt sedan den globala finanskrisen känner många att det här inte fungerar längre, säger Owen Gaffney till Forskning & Framsteg.

I takt med detta har det folkliga stödet för demokratin minskat. Men en klar majoritet – i genomsnitt 68 procent – anser fortfarande att ett system med fria och rättvisa val är det bästa styrelseskicket. Samtidigt svarar 40 procent att deras land skulle bli bättre av att ha en stark ledare som inte behöver ta hänsyn till parlament och val. Sverige har lägst stöd för auktoritära ledare, 21 procent av de 501 svarande i Sverige.

Rapporten tar fasta på att klimatpolitiken ofta utspelar sig över långa tidsperioder, med mål som ska uppnås flera årtionden in i framtiden. Därför har forskarna även undersökt tilliten till beslutfattares förmåga att fatta långsiktiga beslut.

Endast 31 procent av de svarande litar på att deras regering kan fatta beslut som kommer att gynna majoriteten av befolkningen 20–30 år in i framtiden. I Sverige är andelen 33 procent.

– Å ena sidan borde partierna i den politiska huvudfåran känna sig stärkta av att stödet för demokratin fortfarande är stort. Men de behöver också ta till sig av den här starka misstron till det politiska beslutsfattandet. Vårt viktigaste budskap är att tilliten till de politiska institutionerna behöver byggas upp på nytt, säger Owen Gaffney.

Det tydligaste exemplet på hur det kan göras är att stärka systemen för ekonomisk omfördelning, anser han.

– Våra samhällen har aldrig varit så rika som nu, men trots det lever över 40 procent av befolkningen i flera G20-länder med ekonomisk otrygghet. En mer rättvis omfördelning skulle göra stor skillnad för tilliten till det politiska systemet. Då skulle politikerna få större möjlighet att fatta långsiktiga beslut som gynnar de flesta i befolkningen, säger Owen Gaffney.

Aksel Sundström tycker att den låga tilliten till politikers förmåga att fatta långsiktiga beslut bör tolkas försiktigt.

– Man kan läsa in olika saker i svaren på den frågan. Gäller det beslut om klimatet eller om framtidens pensioner eller statsskuld? Där behöver man nog vara tydligare, säger han.