Fynd från forntida skallkirurgi nära Nyköping

Trakterna längs Sörmlandskusten mellan Nyköping och Järna är mycket rika på lämningar från forna tider. Det har arkeologer vetat länge, och fått bekräftat av mängder med nya fynd då mark röjs där järnvägsbanan Ostlänken ska byggas. Men någon trepanerad skalle har de inte hittat – förrän alldeles nyss.

Arkeologfirman Arkea kulturmiljökonsult har grävt ut fem gravar från järnåldern nära Tystberga kyrka, några mil norr om Nyköping. Anmärkningsvärt kan tyckas vara att tre av dem var tomma, trots att två av dem var orörda. Men tomma gravar från järnåldern är inte så väldigt ovanliga. Det är däremot skallar som man gjort kirurgiska ingrepp på.

– Det var bara hjässan som lagts i graven. Och i den fanns ett hål med märken kring som väldigt tydligt visar att man har snittat upp huden och skrapat sig in i benet. Det är ingen slagskada, säger Tove Stjärna, arkeolog och VD på Arkea kulturmiljökonsult som lett utgrävningen.

Fyndet är ett av bara cirka 30 i Sverige. Att hålets kanter inte läkt visar att patienten inte överlevde ingreppet.

Gravarna har ännu inte daterats, men tillhör sannolikt äldre järnålder, då man kremerade de döda och lade under rösen eller plana stensättningar. Men graven var ombyggd och skallbiten hade lagts dit senare, vid oklar tidpunkt.

Den låg i en liten stenkista i graven, inbäddad i fin sand och med tre flata stenar ovanpå. Kistan hade skapats för att lägga fragmentet i, enligt Tove Stjärna.

– Det är troligen en rituell handling, som får oss att fundera på om det är frågan om en relik av något slag. Det väcker också frågor kring vad en begravning är, men för dem var det inget som liknar det vi är vana vid i dag. De hade inga problem med öppna och stänga gravar, att återanvända äldre gravar.

En av de tre tomma gravarna hade öppnats ”ganska brutalt” och något troligen tagits upp. Det är dock sannolikt inte frågan om att skallbiten flyttats därifrån till den grav där den hittades.

Trepanering är ett av människans äldsta kirurgiska ingrepp och utfördes redan på stenåldern, framför allt under bondestenåldern. Det tycks ha varit ovanligare under bronsålder och tidig järnålder, men det kan också bero på att kvarlevorna då oftast kremerades och spåren därför utplånats.

Av Skandinaviens kring 50 trepanerade skallar har drygt 30 hittats i Sverige, de andra i Danmark förutom en i Norge. Hälften av de svenska skallarna hör till järnåldern och har hittats i sydöstra Sverige, från Småland, Öland och Gotland till Östergötland och Sörmland i norr. Hela sex av dem har hittats i Östergötland, framför allt i Alvastra. Det kan tyda på att det fanns kirurgiska kunskap i området under järnåldern.

De undersökta gravarna vid Tystberga ligger på en höjd nära gården Långbro nordöst om Tystberga kyrka. I närområdet har många lämningar av olika slag hittats. Vilken gård eller by som gravarna hört till är dock oklart.

I Rogsta, ett par kilometer från Långbro, gräver andra arkeologer ut ett mycket stort område med boplatser och gravar från tidig bronsålder till sen järnålder. Där har man hittat bland annat fina pärlor, spår efter metallhantverk och möjliga hus, med gravfält intill.

På grund av många pågående utgrävningar längs Ostlänkens tänkta sträckning från Järna i norr till Linköping i söder är det lång väntetid för kol 14-analyser. Dateringen av gravarna och skallbiten i Långbro kan därför dröja över ett år.