Berg och dal-bana för akademisk frihet under Tidö

En måndag i slutet av maj 2024 kom mellanösternforskaren Anders Persson till sitt kontor på Linnéuniversitet. Där fann han barnkläder nedstänkta med blod. Vandaler hade klottrat ”blod på dina händer” på dörren, ritat djävulshorn på hans porträttbild och skrivit ”Anders Persson sprider israelisk propaganda” på väggen.

Året innan registrerade sig en högerextrem aktivist på en kurs vid Karlstads universitet – av allt att döma inte för att utbilda sig, utan för att trakassera läraren och sabotera kursen. Föreläsningar ställdes in. Läraren sjukskrevs.

En modern liberal demokrati är ofullständig utan normer och institutioner som skyddar akademiker och akademiska verksamheter. När riksdagsvalet nu närmar sig är det på sin plats med en tillbakablick över mandatperioden. Vad har hänt med den akademiska friheten i Sverige de senaste fyra åren?

Vandalisering, trakasserier och våldsamheter hör till de mest påtagliga hoten. Andra utmaningar har varit mer subtila.

År 2024 ifrågasatte Mats Persson, som då var utbildningsminister, vissa ”hobbyliknande kurser” på svenska lärosäten. Han beskrev kurserna i fråga så detaljerat att de ansvariga lärarna kunde identifieras. När svenska universitet förra året protesterade mot ett regeringsuppdrag de tilldelats krävde migrationsminister Johan Forssell ”lydnad”.

Utpekanden. Krav på lydnad. Det är ageranden med starka signalvärden.

I slutet av 2022 meddelade Mats Persson att han skulle tillsätta en utredning om akademisk frihet. Han motiverade sitt beslut med att det fanns en ”cancelkultur” på svenska lärosäten. När utredningen redovisades våren 2024 framstod andra problem som mer överhängande: 29 procent av de svarande angav att den akademiska friheten utmanas av ”politisk styrning och politisk påverkan generellt”, medan 28 procent angav att den utmanas av ”forskningsfinansiering och forskningsfinansieringssystemet generellt”.

Det är också politisk och ekonomisk styrning som har rönt mest uppmärksamhet i högskolesektorn. Våren 2023 halverade regeringen plötsligt och överraskande mandatperioden för styrelseledamöter på svenska universitet. Ändringen motiverades med politiska argument – inte vetenskapliga – och det överrumplande i förfarandet fick Konstitutionsutskottet att kritisera beslutet.

Dagen före midsommarafton samma år beslutade regeringen att strypa Vetenskapsrådets finansiering av utvecklingsforskning. Pågående beredningsprocesser av forskningsansökningar avbröts. Beslutet fattades med ”noll förankring” och ”noll dialog med sektorn”, kommenterade statsvetaren Shirin Ahlbäck Öberg.

Utöver enskilda incidenter och utspel var mandatperiodens största forskningspolitiska händelse forsknings- och innovationspropositionen, som presenterades i december 2024. I propositionen anges bland annat hur finansieringen ska fördelas mellan basanslag, som går direkt till lärosätena, och externa medel, som forskare söker från forskningsråden.

Med regeringens prioriteringar minskar basanslagen som andel av den totala forskningsfinansieringen. I följdmotionerna framgår att alla oppositionspartier gör en koppling mellan basanslag och akademisk frihet. Bland annat skrev Centerpartiet att med regeringens politik ”minskar lärosätenas och de enskilda forskarnas eget inflytande över vilken forskning som ska bedrivas”.

Regeringen har likväl inte enbart klandrats. Propositionen innehöll till exempel även ett löfte om att utreda lärosätenas associationsform. I dag är majoriteten universitet och högskolor förvaltningsmyndigheter, vilket många anser gör dem sårbara för politiska påtryckningar. Efter lång debatt tillsattes utredningen i januari 2026. Bra att utredningen är på gång, kommenterade SUHF:s ordförande Hans Adolfsson: ”Vi har stora förväntningar på den”.

Regeringens möjligtvis mest bejublade insats för akademisk frihet handlade dock om någonting helt annat: Forskningsetik.

I maj 2023 signerade hela 2 489 forskare ett upprop mot etikprövningssystemet. Tre månader senare tillsatte regeringen en utredning, vilket med mellanliggande semestrar i åtanke måste betraktas som snabbt agerat, och i oktober 2024 låg ett reformförslag på bordet. Många remissinstanser reagerade positivt på förslaget. Till exempel menade SULF att en ny lag skulle ge ”en möjlighet att bättre balansera forskningsetiska krav och akademisk frihet”. Den nya lagen klubbades igenom av riksdagen i juni i år.

En tillbakablick över mandatperioden innehåller alltså både ris och ros. Så vad ska man säga om Anders Persson, som en måndagsmorgon fann sitt kontor vandaliserat, eller läraren som fick sin kurs infiltrerad av en högerextrem aktivist?

Kanske har regeringen svar även på det. Den 11 september, två dagar före riksdagsvalet, ska en utredning redovisas om ett stärkt skydd av den individuella akademiska friheten. Redan den 20 augusti gläntade utredaren lite på dörren och gav en föraning om vad som komma skall, men det återstår att se vilka substantiella förslag utredningen innehåller. Det blir emellertid nästa regerings uppgift att förvalta förslagen: En ny mandatperiod för den akademiska friheten väntar runt hörnet.