Annons
porträtt på Stephen Hawking

Trots sitt handikapp sedan 20-årsåldern, är Stephen Hawking, 72, en av världens mest framstående fysikforskare.

Stephen Hawking: Svarta hål finns inte

Den världsberömde brittiske fysikern Stephen Hawking har tänkt om. Det finns inte några svarta hål som slukar allt för evigt – de är snarare grå.

Stephen Hawking har ägnat nästan hela sin forskarkarriär åt att undersöka svarta hål. Därför blev det en världssensation när han nyligen annonserade sin nya upptäckt – svarta hål, som de hittills beskrivits, existerar inte. Det är en överraskande vändning på en flera decennier lång diskussion om dessa rymdens bottenlösa brunnar.

Ett svart hål kan bildas när till exempel en stjärna kollapsar under sin egen tyngd. Är stjärnan tillräckligt massiv krymper den till en punkt där både gravitationen och temperaturen blir oändligt hög. Allt som råkar hamna i närheten av det svarta hålet, innanför den så kallade händelsehorisonten, dras in och kommer aldrig tillbaka. Inte ens ljus.

Då processen beskrevs för första gången i slutet på 1930-talet var inte svarta hål, eller singulariteter som de då kallades, särskilt kontroversiella. Diskussionerna fick fart först när Stephen Hawking på 1970-talet med hjälp av kvantfysiken upptäckte att svarta hål kan sända ut värmestrålning. Ju mindre hål desto mer strålar de ut, ända tills de försvinner helt.

Men att svarta hål skulle försvinna spårlöst strider mot den fysikaliska principen om bevarande av information. Avdunstar det svarta hålet så försvinner även informationen om allt som ramlat in. På så sätt bryts länken mellan det förflutna och det som komma skall, något som fysiklagarna strängt förbjuder. Då skulle andra principer, som den om energibevarande, också brytas.

Många har spekulerat om informationsparadoxen, men ingen har kommit på lösningen. Stephen Hawkings senaste radikala förslag är att det inte finns någon händelsehorisont, ingen sådan gräns utan återvändo. Följaktligen finns inte svarta hål, alltså platser som ljuset kan komma till men inte lämna. Däremot, föreslår Hawking, ska det finnas en skenbar horisont, ungefär som den vi ser på jorden när vi skådar ut i fjärran, men som det inte går att komma fram till.

Denna tidsbegränsade horisont tillåter informationen att rymma ifrån det svarta hålet innan det dunstat bort. För återvinning av information är dock vinsten försumbar, därför att strålningen är så kaotisk att det inte går att läsa ut något meningsfullt ur den. Därmed går det inte att i praktiken dra några slutsatser om vad det är som ramlat in i det svarta hålet, skriver Hawking. Nu återstår det att se om forskarvärlden godkänner Hawkings argument, eller om de hamnar i samma härad som alla tidigare spekulationer kring de svarta hålens gåta. 

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Lägg till kommentar