Galapagos störda djurliv
Om utvecklingen fick ha sin gång skulle Galapagosöarnas berömda sköldpaddor snart vara utdöda. Nu satsas frivilliga forskarkrafter och pengar från turism på att rädda djurlivet.
Jättesköldpaddorna sägs kunna bli 200 år gamla. Det är därför inte omöjligt att några av de djur som Charles Darwin såg när han besökte Galapagosöarna 1835 fortfarande kan vara i livet. I dag kommer biologer från hela världen dit som volontärer.
På grund av sitt isolerade läge har djur- och växtlivet på Galapagosöarna utvecklats i en alldeles egen riktning. På de torra och näringsfattiga öarna i Stilla havet, tusen kilometer från Sydamerikas fastland, lever flera djurarter som inte finns någon annanstans, t ex jättesköldpaddor, havsleguaner och skarvar utan flygförmåga.
Mat åt folk och fä
I dag riskerar öarna att förlora sin särprägel, främst på grund av de djur som människan har tagit med sig när hon slog sig ner här på 1500-talet. En del bosättningar på öarna övergavs så småningom. Men hundar, katter, grisar, kor och åsnor lämnades kvar att klara sig själva. Sedan dess har de förvildats och förökat sig. Resultatet har blivit förödande för de inhemska arterna som har svårt att anpassa sig till den tuffa konkurrensen från däggdjuren.
Getter trampar sönder jättesköldpaddornas ägg, och grisar har lärt sig att stå bakom äggläggande honor och plocka äggen allteftersom de trillar fram. De ägg som trots allt kläcks blir snabbt offer för hundar, katter eller råttor. Under 1700- och 1800-talet dödades dessutom hundratusentals sköldpaddor av val- och säljägare. De togs ombord som en säker källa till färsk proviant. Djuren överlevde nämligen, liggande upp och ner i lastrummet på ett skepp, i ett år utan mat och vatten.
Turister finansierar forskning
År 1959 avsatte den ecuadorianska regeringen öarna som nationalpark med anledning av 100-årsdagen av Charles Darwins revolutionerande bok Om arternas uppkomst. Året därpå upprättades forskningsstationen Charles Darwin strax utanför det lilla samhället Puerto Ayora på ön Santa Cruz, mitt i ögruppen.
Det hittills mest framgångsrika projektet är uppfödningen av jättesköldpaddor, som pågått sedan 1960. Forskarna samlar in nylagda ägg från de olika öarna och kläcker dem i speciella kammare. I fem år får de små sköldpaddorna stanna i burar, skyddade från rovdjur. Först när de blir tillräckligt stora placeras de åter ut på de öar de kom ifrån. Sedan 1980 finns ett likadant program för landleguaner, även det framgångsrikt.
Varje år besöks öarna av runt 60 000 turister. Var och en avkrävs 100 amerikanska dollar i inträde. Förr gick dessa pengar nästan helt till att fylla igen hålen i Ecuadors dåliga statsfinanser. Efter internationella påtryckningar antog emellertid regeringen en ny lag 1998. Enligt den ska 90 procent av inträdesavgifterna gå till nationalparken och forskningsstationen. Verksamheten vid nationalparken betraktas internationellt som en förebild för ekoturism.
