Salamandern som har svårt att bli fler

Hos den större vattensalamandern avstannar hälften av alla ägg i fosterutvecklingen och dör innan de kläcks. Det beror på att kromosomerna i det största kromosomparet förekommer i två olikstora exemplar. Endast de individer som från sina två föräldrar råkar få en av vardera kopian klarar sig levande från ägg- till larvstadiet. Det berättar Jan Malmgren, nyligen disputerad zooekolog vid Örebro universitet.Den stora frågan är hur det naturliga urvalet kunnat bevara vattensalamandrar som riskerar 50 procents dödlighet redan före födseln.

– Det vet vi inte, säger Jan Malmgren. Antagligen är det fråga om en ”evolutionär sänka”, dvs ett genetiskt läge som det är så gott som omöjligt att ta sig ur när det väl har fixerats. De mutationer som skulle kunna ändra på genproblemet är troligen osannolika eller kanske rent av dödliga. Man kan jämföra med människans blindtarm. Så fort den börjar tillbakabildas uppstår andra och allvarliga medicinska problem.

Den större vattensalamandern trivs i fiskfria småvatten med omgivande öppna marker och äldre skog. Dessa landskapstyper har i hög grad försvunnit till förmån för ett effektivare jord- och skogsbruk. I lämplig miljö kan salamandrarna leva ända tills de blir 18 år. – Den långa livslängden och den för salamandrar stora kroppsstorleken kan vara evolutionära svar på den uppkomna situationen, säger Jan Malmgren. Därigenom höjer de sannolikheten för att före sin död ha fått minst ett par ungar som överlever till könsmogen ålder.