Vegetarianer av skilda skäl

Men nu är vegetarianen inte radikal längre.Kött har under stora delar av den kända historien varit något exklusivt, och de flesta människor har inte haft råd att äta kött i större mängd. Ändå har många frivilligt avstått från kött av skäl som skiftat under historiens gång. Det som förenar de flesta av historiens vegetarianer är att de genom att välja bort köttet från sin kost har uttryckt någon form av samhällskritik.De första beläggen för ett medvetet val att avstå från kött finns bland de gamla grekerna. Vi känner till grupper av människor, exempelvis pythagoréerna, som på ideologiska grunder avstod från allt köttätande. De tycks ha hämtat sina ståndpunkter från Egypten, Främre Orienten och eventuellt längre österut. Uppgifter tyder också på att egyptiska präster avstod från kött så tidigt som 3200 f Kr.Att äga djur och att äta kött var redan då viktiga symboler för makt, rikedom och social status. Köttoffer och gemensamma måltider var en del av den sociala gemenskapen. Att de religiösa aspekterna av köttätandet var viktiga framgår av de regler kring mat och matoffer som florerar i alla religioner (se Då blev kött tabubelagt sidan 27). Att som pythagoréerna offentligt och demonstrativt avstå från att äta och offra kött var knappast bara en fråga om tycke och smak. Det var en kritik av samhället och dess konventioner.Pythagoréernas motivEn viktig punkt i Pythagoras lära var själavandring, vilken inte var begränsad till människor. Att döda ett djur blev således likvärdigt med att döda en människa. På den grunden förkastade pythagoréerna inte bara köttätande, utan allt dödande. Även om själavandringsläran inte har varit ett viktigt argument i den västerländska vegetarianismens historia, så har pythagoréerna fått stor betydelse som föregångare. Innan begreppet vegetarisk kost myntades på 1800-talet användes just benämningen pythagoreisk kost.Kyrkan och köttetDen kristna kyrkan kritiseras ibland för sitt förhållande till djuren, eftersom kyrkan betonar den grundläggande skillnaden mellan människor och djur. Så sent som år 2000 slog en katolsk kardinal fast att Antikrist är djurrättsaktivist. Men det fanns gott om tidiga kristna som avstod från att äta kött. Det var dock ett led i strävan efter asketism och förnekande av den egna kroppen, inte omtanke om andra arter.När den kristna läran hade tagit form, försvann avståndstagandet från kött från kyrkans dagordning. Det fanns dock en religiös grupp, de s k manikeisterna – i övrigt mest kända som de värsta rivalerna till den blivande ortodoxa kristna tron – som var vegetarianer utifrån tanken att köttätande gör den goda mänskliga själen än mer bunden till den onda materien. På 1200-talet slog teologen Thomas av Aquino fast den katolska kyrkans doktrin att djur har skapats för människornas skull och att den enda anledningen att vara god mot djur är att det leder till att man är god mot människor.Under medeltiden hände det att djur ställdes inför rätta om det t ex hade skadat eller dödat en människa. Det kan ju synas vara ett tecken på en högt utvecklad och jämställd syn på djur, men är snarast ett uttryck för den kristna föreställningen att djur kan vara besatta av onda andar. Den kristna tron var även fortsättningsvis viktig för vegetarianismen. Det har funnits en närapå kontinuerlig historia av kätterska eller frikyrkliga grupper som upprätthållit idén om att inte äta kött. När den moderna vegetariska rörelsen uppkom på 1800-talet, uppstod den just ur denna kristna miljö.Djurrätten tar formUtanför kyrkan kan en inkonsekvensens historia skisseras. Flera av renässansens humanister brännmärkte det barbariska mänskliga handlandet gentemot djur. Thomas More, verksam under tidigt 1500-tal och författare till bl a Utopia, pekade på det oekonomiska i att föda upp djur i stället för att äta det gröna själv, ett argument som fått förnyad aktualitet i dag. Humanismens förhållande till djurvärlden och vegetarianismen är emellertid dubbel. Synen på människan som alltings mått kan å ena sidan göra djurens sak än värre. Men å andra sidan kan det utvidgade etiska tänkandet en dag komma att omfatta även djur. I dag skulle många hävda att detta resonemang kan krossa humanismen, och detta har varit en huvudpoäng i kritiken av den moderna djurrättsfilosofin. För vad är ett människoliv värt när det jämställs med en myggas?På 1600-talet menade filosofen Descartes att djur är själlösa. I jakten på anatomisk kunskap spikades många djur fast och skars upp levande i s k vivisektioner. Behandlingen byggde på föreställningen att djur inte kan känna smärta. Paradoxalt nog ledde de blodiga föreställningarna i långa loppet till att likheterna mellan människor och djur blev uppenbara. Voltaire påpekade under 1700-talet just detta i sin kritik av vivisektionerna: om nu djuren har precis samma smärtapparat som människorna och beter sig som om de kände smärta, vore det då inte enklare att anta att de faktiskt känner smärta?Det förefaller som om den naturvetenskapliga revolutionen och upplysningen på kort sikt har varit förödande för människans relation till djuren, men i längden är effekten mer tvetydig. Miljörörelse, djurvänner och vegetarianer kritiserar gärna vetenskapen för att vara blint rationell. Samtidigt har vetenskapen, med Darwin som exempel, ändå lyft fram människan som en djurart bland andra, vilket givit stöd åt vegetarianism och djurrätt.Ett samhälleligt bildstormandeVegetarianen som radikal samhällskritiker dyker upp vid sekelskiftet 1800 i den brittiske författaren Percy Bysshe Shelley, och denna figur har sedan definitivt fått fotfäste i den moderna historien. Shelley rasade mot allt och alla. Konventioner var till för att brytas, och en sådan var köttätandet.Om kopplingen mellan vegetarianism och samhällskritik funnits tidigare så blev den nu ett uttalat program. Att vägra äta kött blev en del i ett samhälleligt bildstormande. Men i jämförelse med de radikala individerna under 1800-talet – Shelley och hans författarkollega George Bernard Shaw för att nämna några exempel – framstår de vegetariska föreningarna som efter hand uppkom som mer reforminriktade. Startskottet för den egentliga moderna vegetariska rörelsen gick när Vegetarian Society bildades i Storbritannien år 1847. Grundarna kom från två håll. Dels från den swedenborgianska Bible Christian Church som såg köttätandet som ett tecken på människans syndafall. Dels från mer världsligt inriktade reformatorer som hade tidstypiska utopiska ideal. Kärnpunkten i den vegetariska rörelsen var strävan att förändra samhället, inte bara ta avstånd från det. Denna förändring skulle börja med förändringen av den egna livsstilen och kroppen.Ganska snabbt kom de sociala reformtankarna att dominera över de kristna. Kanske kan det förklaras av vilka grupper som främst attraherades av de nya sällskapen, nämligen den högre arbetarklassen och den lägre medelklassen. De allra fattigaste hade svårt att ha råd med kött ändå. Inte vanligt på landetDen moderna vegetariska rörelsen spreds förhållandevis snabbt från Storbritannien, först till USA men sedan också över Europa. Till Sverige kom den kring förra sekelskiftet. I Sverige är kopplingen till de andra folkrörelserna tydlig: frikyrkan, nykterhetsrörelsen och vänstern i form av socialism eller liberalism. Svenska Vegetariska Föreningen bildades först 1903, men hade föregångare i föreningar som Samfundet för befrämjandet av ett naturenligt levnadssätt. Nu blev vegetarianismen aldrig en folkrörelse, den lyckades inte fånga massorna. Snarare sågs vegetarianen som udda eller rent av löjlig av etablissemanget.Den moderna vegetariska rörelsen sammanhängde med framväxten av industrisamhället och urbaniseringen. Vegetarianismen var aldrig stark på landsbygden där människor och djur inte separerats från varandra. Själva föreningsformen var ett modernt fenomen, och snart begåvades vegetarianerna med egna tidningar och egna restauranger. Men samtidigt var den mest namnkunnige vegetarianen vid förra sekelskiftet den ryske författaren Leo Tolstoj, en modernitetskritisk landsbygdsromantiker.Inslagen av etiskt och idealistiskt tänkande inom vegetarianismen hade dock inte försvunnit. Samtidigt blev efter sekelskiftet 1900 inriktningen på hälsokost allt starkare. Att leva naturenligt, som var ett slagord, kompletterades med frisksport och kroppskultur. Nu övergick det radikalt röda till det mer naturinriktade gröna, för att på sina håll få inslag av brunt. En trend som blev allt starkare under mellankrigstiden då råkost, skogsluft och stärkande vandringar blev populära på allvar. Det skedde en glidning i betydelse från publicisten Johan Lindström Saxon, som var drivande i Svenska Vegetariska Föreningen, till hälsopedagogen Are Waerland några årtionden senare. För Saxon var den vegetariska kosten ett medel för att reformera samhället genom personlig livsföring, i en vag blandning av liberala, socialistiska och anarkistiska idéer. Waerland lade större tonvikt på den starka och friska kroppen, och hans kropps- och soldyrkande naturmystik förde honom en bra bit åt höger.Betoningen av den friska kroppen hade även betydelse som argument för att vegetarisk kost skulle vara mer hälsosam. Dels som ett positivt argument för att sluta äta kött, dels som försvar mot argumentet att kött skulle behövas för att bli stor och stark.Andra världskriget kastade sin skugga även över vegetarianismen. Den pacifistiska och idealistiska avdelningen med namn som Leo Tolstoj, Mahatma Gandhi och Albert Einstein hade förlorat något av sin tyngd. Kopplingen mellan vegetarianism och pacifism blev anfrätt i ljuset av att Adolf Hitler själv var vegetarian och att Nazityskland var banbrytande vad gällde djurens rättigheter.Inte tillräckligt radikalaEfter kriget förändrades vegetarianismens inriktning. Redan 1944 hade Vegan Society bildats i Storbritannien som en utbrytning från den vegetariska rörelsen, i Sverige följde samma splittring på 1970-talet. Medan den vegetariska rörelsen vände sig mot köttätandet var veganerna emot alla former av utnyttjande av djur. Veganismen innebar därför en kritik mot vegetarianismen för att den inte varit tillräckligt radikal. Djurskydd avlöstes av djurrätt. Framväxten av den radikala veganismen tog fart på 1960-talet tillsammans med kritiken av kommersialism och kapitalism. Samtidigt stod österländsk filosofi högt i kurs, och den västerländska vegetarianismen kunde hämta inspiration därifrån.Veganismen för till viss del fram nya argument mot köttätandet, vilka bygger på nya företeelser. Ett exempel är framväxten av köttindustrin och den moderna, fabriksliknande djurhållningen. Kopplingen till kritiken av den globala kapitalismen är uppenbar, och kritikerna av köttätandet, i den mån vi kan generalisera om denna rörelse, skulle kunna sägas ha återfått sin vänsterprägel. Två andra rörelser är viktiga för veganismen. För det första den som kräver allt större global rättvisa och som ser västerlandets köttkonsumtion som en bov i dramat. För det andra den framväxande miljörörelsen där köttproduktionen spelar samma roll.Den moderna vegetarianen eller veganen är ofta inte bara beväpnad med detaljerade fakta om köttproduktion och dess inverkan på ekonomin eller är inläst på näringslära och biologi. Han eller hon kan också tala för sin sak med filosofiska argument. Tänkarna bakom dessa, Peter Singer och Tom Regan, har utvecklat djurrätt och artism, dvs diskriminering av andra arter endast på grund av deras art, till politiska och filosofiska begrepp. Singer menar att vi inte ska äta kött för att djur kan lida, medan Regan menar att vi inte ska äta djur för att de har okränkbara rättigheter.Ironiskt nog har veganer tillsammans med djurrättsaktivisterna bäddat för en betydligt större acceptans av vegetarianismen. Om begreppet vegan påminner om den antika rädslan för den som bryter samhällets normer och konventioner, framstår vegetarianen som en trygg och välbekant person. Vegetarianen har på så sätt blivit rumsren, mer än kanske någon gång tidigare i sin långa historia.JONAS LARSSON ÄR DOKTORAND I HISTORIA VID UPPSALA UNIVERSITET.