Stenåldersmat – en myt
Ett vanligt hälsoråd i dagens massmedier är att äta stenåldersmat. Med det avses en diet som saknar mjölk- och spannmålsprodukter men i stället är allsidigt sammansatt av kött, fisk, frukt, bär och nötter. Argumentet är att i ett biologiskt perspektiv är vi alla stenåldersmänniskor.
Ny forskning visar nu att stenålderns människor – precis som vi själva – bara utnyttjade en bråkdel av de livsmedelsresurser som fanns tillgängliga, och att det var folks kultur som styrde vad som var lämpligt att äta.
Arkeologen Gunilla Eriksson vid Stockholms universitet har i sin doktorsavhandling undersökt gravfält på bl a Gotland och i Baltikum. Vid Västerbjers på Gotland fanns för knappt 5 000 år sedan en grupp människor som till största delen levde på säl – faktiskt i så hög grad att man kan tala om ”Östersjöns inuiter”. Sälarna var en rik och pålitlig resurs och dessutom central i deras kulturella identitet.
Bara några tiotal mil bort, i nuvarande Lettland, fanns människor som i stället åt mest insjöfisk. De begravde visserligen sina döda med mängder av rovdjurständer, men dessa djur var viktigare på ett symboliskt plan än som föda.
