Universums arkitektur

Vad pratar en astrofysiker, en kosmolog och en partikelfysiker om när de äter indisk middag på stan? Jo, de grälar om hur universum kunde uppstå spontant ur ingenting. Två av dem hävdar att frågan inte är vetenskaplig, medan den tredje framhärdar och vill spekulera över vad som hände före tidens början.

Denne är astrofysikern Janna Levin, och episoden är beskriven i hennes bok som hon skrivit för att tvinga sig ur den sociala exil som hennes kaosteorier om universums form har försatt henne i. Hon vill kommunicera även med dem som inte är bekanta med matematik av den högre skolan.

Och det lyckas hon med. I dagboksform får vi följa med från hennes vardagsrum i Brighton, via Einsteins problem med matematik till universums arkitektur. Frågan är om universum är oändligt eller bara mycket stort. Kosmologer använder i dag det senaste verktyget inom matematik – så kallad topologi – för att vända ut och in på rymden, och Levin förklarar pedagogiskt dess grunder.

Själv önskar hon att universum är en stor men ändlig månghörning. Hon fasar över att något så skrämmande som en oändlighet skulle kunna finnas där ute.