Inte så utomsinnligt!
Det var tråkigt att läsa Forskning & Framstegs tämligen hånfulla angrepp mot Lunds universitets nya professur i psykologi inklusive parapsykologi och hypnologi. Att det förekommer seriös forskning inom ämnet visas av att Parapsychological Association erhållit medlemskap hos American Association for Advancement of Science, allmänt ansett som det högsta organet inom det vetenskapliga etablissemanget.
Inom vissa kretsar betraktas parapsykologi som ett framgångsrikt forskningsområde. I Storbritannien finns tolv universitet som har forskningsenheter som sysslar med ämnet. Vid University of Edinburgh finns en professur i parapsykologi, vars innehavare, Robert Morris, har varit ordförande för psykologisektionen inom British Association for the Advancement of Science. Under det gångna året fick Morris avdelning en särskild utmärkelse av ett regeringsutskott för sin forskningskvalitet. I kontrast till de farhågor som framförs i F&F har samtliga av de omkring trettio personer som doktorerat inom parapsykologi fått anställningar, de allra flesta på universitet.
Lunds engagemang är inte heller något nytt och revolutionärt. Det var en forskningsrapport därifrån som under min tid som doktorand väckte mitt intresse för området. En lundensisk psykolog, Martin Johnson, blev så småningom professor i parapsykologi vid Utrechts universitet. I hans spår har det under senare år bedrivits framgångsrik forskning i ämnet även vid Stockholms och Göteborgs universitet.
Medan det tydligen råder en tvist om hur parapsykologiska rön ska tolkas, torde de flesta debattörer vara överens om en sak: dessa fenomen behöver avmystifieras genom vetenskapliga insatser.
ADRIAN PARKER, Docent i psykologi, Göteborgs universitet
Svar:
I brist på upprepbart stöd för att parapsykologiska fenomen över huvud taget existerar använder brevskrivaren det så kallade institutionella argumentet. Men att parapsykologi ingår i organisationer eller har erhållit donationsprofessurer har givetvis inte mer bevisvärde än att själva existensen av Flat Earth Society skulle påvisa att jorden är platt. Det är ju inga små saker som nu ska beläggas vid Lunds universitet – det handlar om tankeöverföring, fjärrskåderi i rum och tid, tankens direkta inflytande på den fysiska omgivningen samt personlighetens överlevande efter döden.
Att etikettera kritik som ”hånfull” är ett annat klassiskt grepp när substantiella argument saknas. Det som notisen i F&F gjorde var i själva verket att redovisa lågmälda men tungt vägande synpunkter, både positiva och negativa, på den parapsykologiska forskningens hållbarhet. Sådan kritik inom vetenskapen är inte bara legitim utan önskvärd.
Vad gäller disputerades framtidsutsikter skriver parapsykologienheten i Edinburgh så här i sin rådgivning till studenter:
”Så du tror att du trots allt vill doktorera i parapsykologi? Tänk om! Mycket få ställen erbjuder en sådan examen, och denna utbildning ger åtminstone för tillfället mycket få karriärmöjligheter.”
Eftersom Adrian Parker hänvisar till Martin Johnson följer här ett par citat ur Nationalencyklopedins artikel om parapsykologi, skriven av just Martin Johnson:
”Parapsykologins stabilaste fynd är den s.k. declineeffekten (decline = minskning, nedgång), som innebär att även de framgångsrikaste försökspersoner och metoder så småningom ger slumpresultat.”
”Även om man aldrig skulle lyckas bevisa existensen av psi (= paranormala fenomen), kommer många människor att tillskriva vissa av sina upplevelser en paranormal mening, och det gör problematiken åtminstone psykologiskt intressant.”
Det är lätt att hålla med Martin Johnson, och jag föreslog därför i en ledare i F&F för många år sedan att något svenskt universitet skulle inrätta en centrumbildning där förekomsten och följderna av paravetenskap skulle studeras ur bland annat beteende- och samhällsvetenskaplig synvinkel.
Däremot stämmer det knappast att de flesta debattörer skulle vara överens om att mer forskning behövs om själva de parapsykologiska fenomenen. Eftersom dessa, trots decennier av undersökningar, inte ens har påvisats finnas till, vore det vettigare att lägga resurserna på något mer angeläget.
BJÖRN FJÆSTAD
