Akta!
Vid sidan av att förenkla och göra omvärlden begriplig är – paradoxalt nog – en av vetenskapens uppgifter just att komplicera saker och ting, till exempel att påvisa att politiker och enfrågeorganisationer i sin iver att förbättra samhället ibland renodlar handlingsalternativens utfall väl mycket. Lättköpta paroller kan i värsta fall inte bara skymma den nyktra analysen utan även misstänkliggöra den. Ett sådant slagord är försiktighetsprincipen, ofta framhållen av personer och grupper som inte vill se en viss situation förändrad eller få till stånd en återgång till ett passerat läge.
Principen åberopas från höger och från vänster, av marknadstillskyndare och antiglobalister, av motståndare till en viss teknik eller procedur (kärnkraft, genteknik, trängselskatt, mammografiscreening osv.) liksom av dess förespråkare. I vårt trygghetsorienterade samhälle är försiktighetsprincipen mer aktuell än någonsin, men få av oss har nog begrundat vad den egentligen innebär. För principen är givetvis inte så inskränkt att den förkastar allt nytt så länge detta nya inte har visats vara riskfritt. I ett par artiklar i detta nummer kompliceras därför frågan om försiktighet.
Att inte bara fet mat utan även socker ligger bakom västerlandets fetmaepidemi blir alltmer uppenbart. En ny och intressant delförklaring som framförs i artikeln på sidan 16 är att även nollkaloriläsk ökar energiintaget. Det borde ju vara omöjligt, men den föreslagna mekanismen är att själva sötman stimulerar hungern. Slutsatsen blir att en mindre söt måltidsdryck kan minska suget efter den där extra portionen pommes frites. Tänkvärt.
