Risken för oljespill i Östersjön ökar

För nästan exakt 15 år sedan, den 24 mars 1989, förliste tankfartyget Exxon Valdez vid Alaskas kust. Tjockolja spreds över en 2 000 kilometer lång kuststräcka. Ännu i dag finns olja kvar som förgiftar kustens ekosystem. Att följderna skulle bli så långsiktiga och allvarliga var oväntat, skriver tidskriften Science i en artikel som sammanfattar forskningen om hur ekosystemen har påverkats.

Långsam läkning

Dagarna efter katastrofen hade omkring 2 000 havsuttrar, en kvarts miljon sjöfåglar och drygt 300 sälar dött. Stora ansträngningar gjordes för att få bort oljan från stränderna på mekanisk väg, genom att bränna den och genom att tvätta bort oljan med lösningsmedel. Efter en tid hade lättare fraktioner av den kvarvarande oljan dunstat. Resten har långsamt brutits ner av bakterier och solens UV-ljus, medan tyngre fraktioner har sjunkit till bottnen.

De långsiktiga skadorna orsakas av olja som fortfarande ligger kvar i sedimenten. På grövre bottnar, där många fiskar leker, skadas rommen av giftiga kolväten som successivt frigörs från oljan. Olja som ligger nerbäddad i musselbankarna läcker substanser som via musslorna förs vidare upp i näringsväven.

Under 15 år har ekosystemen sålunda utsatts för kronisk påverkan, något som syns i överdödlighet bland exempelvis uttrar och vissa fåglar. Lax- och sillembryon inne i romkornen har visat sig vara mycket känsliga för ämnen som oljeresterna avger.

Brunalger skadades

Återhämtningen går långsamt beroende på att ekosystemens grundläggande struktur rubbades. Brunalger som täcker klipporna under vattnet, nedanför det mer ljuskrävande skiktet av grönalger, skadades för långa tider. Opportunistiska arter var snabbt på plats och har försvårat för nya brunalgsplantor att växa upp. Skogen av brunalger ska normalt ge husrum och fungera som barnkammare, jaktmark och matplats för många marina organismer.

– Med traditionella testmetoder där man undersöker en art i taget kan det vara svårt att förutsäga hur oljespill kan komma att påverka livsviktiga samband mellan arterna. Därför är den kunskap som man får när man i detalj har möjlighet att studera följderna av ett spill i verkligheten mycket värdefullare, säger Olof Lindén. Han är professor vid World Maritime University i Malmö och en av få som har forskat om hur oljeutsläpp påverkar ekosystem i Östersjön.

Växande oljeflotta

Vad kan vi då lära för Östersjöns del av utsläppet från Exxon Valdez?

– Följderna av motsvarande olycka skulle bli mycket värre här. För Östersjön tar det 25 år att omsätta sitt vatten, medan Alaskas kuster hela tiden sköljs av tidvatten som rör om i sedimenten, förklarar Kalervo Jolma vid Finlands miljöcentral. Precis som i Alaska skulle tjockoljans tyngre fragment sjunka till bottnen och påverka ekosystemen under mycket lång tid.

Oron för olyckor med oljeutsläpp i Östersjön växer. Oljehamnar som Primorsk utanför Sankt Petersburg byggs för att klara fartyg på upp till 150 000 ton. Riskerna ökar i takt med att trafiken med oljetankfartyg tilltar.

Med nuvarande resurser klarar Sverige att bekämpa utsläpp på maximalt 5 000 ton. Men Kustbevakningen ska under våren lämna ett förslag till regeringen som går ut på att fördubbla den svenska kapaciteten.

Låter inte 10 000 ton ändå ganska litet med tanke på de stora fartyg som kommer att trafikera Östersjön?

– Vi är inte ensamma. Östersjöstaterna har förbundit sig att samarbeta vid olyckor och övar regelbundet. Sammantaget finns ett trettiotal fartyg som kan bekämpa olja. Länderna har jour dygnet runt, berättar Thomas Fagö, chef för Kustbevakningens räddningstjänst.

Vid en övning i höstas deltog fartyg från Finland, Estland, Litauen, Ryssland och Sverige. I stället för råolja användes torv, som sprider sig på liknande sätt på havsytan. Av de 10 000 ton olja som övningen simulerade hade allt kunnat bärgas med gemensamma krafter, förutsatt att vädret var gynnsamt. Dock inträffar ju olyckor sällan när vädret är som bäst.