Skenet bedrar i Stockholms vatten
I Stockholms ström fiskar man lax, och här går det bra att bada. Ändå är vattnet långt ifrån rent. När det gäller klorerade organiska miljögifter som dioxiner, PCB, klorfenoler och flamskyddsmedel är halterna upp till femtio gånger högre än ute i Östersjön. Vattnet är också hårt belastat av tungmetaller som kadmium, koppar, kvicksilver och bly.
– Stockholms vatten är en paradox, för trots giftmängderna har Stockholmsborna ingen större anledning att oroa sig, säger professor Dag Broman vid Institutet för tillämpad miljöforskning, Stockholms universitet.
Laxen som passerar Strömmen hinner inte påverkas. Värre är det med stationära fiskar som abborre och sutare. Dock skadar det inte människor att få en eller annan kallsup eftersom de organiska miljögifterna är fettlösliga. De löser sig därför inte i vattnet utan samlas på partiklar som sjunker till bottnen.
Forskare vid institutet har under flera år studerat belastningen av miljögifter i vattnen runt Stockholm. Intressant nog har de kunnat konstatera att bara 5-6 kilometer utanför stadens gränser är vattnet åter normalt, det vill säga halterna ligger på samma nivåer som ute i Östersjöns fria vatten och i Mälarens fjärdar.
Stockholm fungerar som en väldig tratt. En stor del av stadens mark är täckt av byggnader eller asfalt vilket medför att miljögifter från trafik, förbränning, hus och atmosfären fastnar på trattens väggar. När det sedan regnar hamnar dessa gifter i dagvattnet, som släpps ut i Stockholms vattendrag. En del av dagvattnet passerar visserligen reningsverken, men inte tillräckligt stor andel för att i nämnvärd grad påverka gifthalterna i vattnen runt Stockholm.
