Betyg skulle kunna ge kunskap

Debatten om betygen har tilltagit i takt med att skolan blivit en allt hetare politisk fråga. När ska man börja få betyg? Och hur ska man göra för att det ska bli rättvist? Pedagogen Helena Korp vid Högskolan Väst, som forskat om de nationella proven, menar att intresset för betyg har att göra med vår tids behov av att mäta alla möjliga och omöjliga fenomen.

– Det hänger ihop med att målstyrning har blivit mer populärt, säger hon, men konstaterar att i den politiska debatten lämnas ofta forskningen därhän.

Detsamma menar pedagogen Christian Lundahl vid Uppsala universitet som förra året kom med sin avhandling om kunskapsbedömningarnas historia. Sedan 1990-talet har bedömningsforskning växt sig stark i hela Europa, och man talar bland annat om the new paradigm of assessment.

– Enkelt uttryckt handlar det nya om att göra bedömningarna för lärandet, snarare än av lärandet. Det betyder att bedömningar ska ske kontinuerligt, inte bara i slutet på terminen. Det intressanta är att forskningen visar att detta faktiskt ökar elevernas kritiska tänkande och deras kommunikativa förmåga. Bedömningar kan alltså vara didaktiska hjälpmedel, säger Christian Lundahl.

Nationella prov är orättvisa

Att Sverige ligger efter inom denna forskning beror bland annat på att den svenska skolan i hög grad premierat likvärdighet och rättvisa. Därför lutar man sig gärna mot nationella prov, som bland annat ska medverka till att betygen blir likvärdiga i hela landet. En annan orsak är att många lärare helt enkelt saknar kunskap i hur man sätter betyg. Enligt en undersökning som genomfördes 2005 menade hälften av studenterna på lärarutbildningen att de inte fått någon utbildning alls i bedömning och betygssättning.

En följd av att nationella prov tidigt blev viktigt i Sverige är att lärarnas auktoritet och autonomi har blivit svagare. Det är i jämförelse med de nationella proven som lärarna vet om de satt ”rätt” betyg. Likvärdighet och rättvisa är som sagt ledord. Likvärdigheten innebär att ett MVG i svenska, matte eller engelska ska betyda detsamma i hela Sverige. Men när forskarna utvärderar de nationella proven visar det sig att det finns stora brister. Framför allt skiljer det sig i vilka kunskaper som eleverna kan ta del av innan provet.

– I vissa klasser förbereder man sig hela året genom att ge eleverna övningsprov och vägledning, i andra delas provet ut utan några som helst förberedelser. I några klasser ger läraren hjälp till dem som frågar under provet eller stoppar tillfälligt ljudband med hörförståelse så att alla hinner med. En del lärare säger till och med att de under provet kan påminna eleverna om hur de ska tänka för att klara uppgiften, säger Helena Korp.

Skolans status påverkar

Skillnaderna mellan hög- och lågstatusskolor har dessutom ökat till följd av skolpengen, menar Helena Korp. Därtill kommer att lärarna bedömer vikten av de nationella proven mycket olika. Vissa program – yrkesförberedande program med manlig övervikt – höjer systematiskt betygen i till exempel matte. I klartext betyder det att lärarna ibland godkänner elever som inte når kraven för godkänt i ett kärnämne, men som visat sig duktiga i sina karaktärsämnen.

– Orsaken kan vara att läraren inte vill förstöra chansen till en lärlingsplats för en ordentlig kille som kanske bara har svårt att nå målen i matte. Och det beror på att villkoren för lärande och undervisning skiljer sig dramatiskt åt mellan olika gymnasiemiljöer. Det finns dessutom press på många skolor att inte ha för många underkända elever – det kostar för mycket. Betygskonkurrensen mellan olika skolor gör det helt enkelt svårare att sätta låga betyg. Och även det gör att lärare försöker få upp betygen till G. Problemet med det är ju att lärarna faktiskt skyler över bristerna i ett system som inte fungerar, säger Helena Korp.

Hennes resultat får stöd av Skolverket. På en del skolor skiljer sig skolbetyget hos så många som 90 procent av eleverna från resultatet på det nationella provet. Det påverkar betygens likvärdighet.

Skola utan betyg?

Men går det att tänka sig en skola helt utan betyg?

– Nja, säger Christian Lundahl, det man är ute efter är att få elever att bedöma sig själva, inte att slopa alla bedömningar. Eleverna ska alltså inte sätta betyg på sig själva, men reflektera över sitt eget lärande och därmed själva göra en bedömning av sin kunskap. Det handlar om att ersätta ett system med en annan typ av bedömning som faktiskt är mer effektiv. Bedömningarna kan inte skiljas från den kunskapssyn som finns. Och är det någonstans det behövs ordning och reda, så är det i betygsdebatten.