Det ljusnar för Afrika

Andelen hivsmittade i flera länder i Afrika är lägre än man tidigare trott. Distributionen av aidsmedicin fungerar allt bättre. Smittan verkar alltså kunna hejdas något. Det är några av resultaten av en prognos för befolkningsutvecklingen för de afrikanska länderna som Förenta Nationerna nyligen publicerat.

Även barnadödligheten är på väg ner. Fram till 1980-talet sjönk barnadödligheten raskt, men sedan vände trenden på grund av den ekonomiska kris som drabbade stora delar av kontinenten. Krisen påverkade de offentliga utgifterna, och bland annat skolor och sjukvård fick minskade resurser. Men kombinationen av minskad barnadödlighet och färre döda i aids gör att medellivslängden beräknas öka.

Samtidigt går fler barn i skolan – det gäller omkring 70 procent av barnen i låg- och mellanstadieåldern. I exempelvis Etiopien gick så sent som 1999 bara vart tredje barn i skolan, i dag går var tredje inte i skolan. I Tanzania har andelen barn i skolan ökat från 48 till 90 procent under samma tid.

Demografins viktiga roll

Just låg barnadödlighet och ökad skolgång är två centrala faktorer för ekonomisk utveckling. Och på senare år har forskningen allt mer betonat demografins centrala roll för ekonomisk tillväxt. Färre antal barn per vuxen ger utrymme för sparande och därmed förbättrad ekonomi. Högre inkomster och procentuellt fler i arbetsför ålder minskar behovet av barnarbete. De senaste decennierna har denna process inletts i flera delar av världen – exempelvis Indien, Sydamerika och Ostasien.

Utvecklingen i Ghana, som varit fritt i 50 år, brukar ibland jämföras med Sydkoreas. För 40 år sedan låg de båda ländernas BNP per capita på samma nivå. I dag har Sydkorea tio gånger så hög BNP per capita. Orsaken till de två ländernas olika utveckling har inte bara med ekonomisk politik att göra. Demografin spelade också stor roll. Medellivslängden var nästan tio år högre i Sydkorea redan på 1960-talet (55 år jämfört med 46 år i Ghana), och barnadödligheten hälften så hög.

Skolgång central faktor

Från sent 1950-tal till tidigt 1980-tal sjönk fertiliteten i Sydkorea från 6,3 till 2,2 barn per kvinna. Processen innebar att andelen arbetsföra inom befolkningen ökade dramatiskt. Sambandet mellan stor andel av befolkningen i arbetsför ålder och ekonomisk utveckling är mycket tydligt.

Enligt Bo Malmberg, professor i kulturgeografi vid Stockholms universitet, bestäms Afrikas närmsta framtid i hög grad av hur fertiliteten förändras. Men vad är det som startar en sådan förändring, att man senarelägger familjebildningen och väljer att få färre barn? Enligt en enkätundersökning inom projektet Demographic and health surveys – med hundratusentals svar – som pågått i över 20 år kan man se en tydlig tendens: Kvinnor som har fått gå i skolan är de som önskar sig färre barn. Även kvinnor som känner sig säkra på att barnen kommer att överleva de första åren väljer att skaffa färre barn. Och ofta sammanfaller dessa två grupper.

– Man ska inte bli förvånad om utvecklingen mot lägre fertilitet går snabbare än vad FN har förutspått i sin rapport, säger Bo Malmberg. Vi har sett i många länder, exempelvis Iran, att idén om en liten familj kan få oerhört snabbt genomslag.

Att få flickor att gå i skolan är alltså en central fråga för Afrikas framtid. Det finns två faktorer som kan påverka detta. En är om föräldrarna tror att deras barn inte kommer att etablera sig som jordbrukare – då blir skolgång viktig. En annan är att det finns en urban arbetsmarknad där skolutbildning är ett krav för framgång. Och på många håll i Afrika har man nått denna punkt.