Trålfiske tillåtet i ny nationalpark

Just den bilden vill jag helst inte att ni använder i tidningen. Det där är lite känsligt, säger Lisbeth Jonsson, marinbiolog på Sven Lovén centrum för marina vetenskaper på Tjärnö i Bohuslän.

Hon pekar på en datorskärm i sitt arbetsrum med utsikt över Tjärnö­viken. Bland alla bilder som visar kräftor och koraller finns en som liknar en grusplan genomkorsad av hjulspår. I själva verket är det en mjukbotten söndertrasad av räktrålar.

Fotografiet kommer från ett område som ska ingå i landets första marina nationalpark, som mest be­står av hav. Många yrkesfiskare har varit misstänksamma mot planerna. Men efter långdragna diskussioner som klargjort att fisket ska få fortsätta har opinionen vänt, och Lisbeth Jonsson är mån om att inte riva upp gammalt groll.

Utanför hennes fönster speglar sig himlen i ett lugnt hav. Med båt tar man sig härifrån till Sveriges enda äkta oceaniska miljö på en kvart.

Under Kosterfjordens yta öppnar sig en förkastningsspricka ända ner till 250 meters djup. Sprickan viker av mot väster och bildar en sammanhängande djupränna ända ut i Atlanten. Via rännan har Kosterfjordens djup fått in arter som annars är typiska för oceaniska kontinentalsluttningar och djupa fjordar på Norges västkust. Här finns svampdjur, sjöpennor, neptunsnäckor och Sveriges enda korallrev.

– Det här är landets mest artrika marina miljö, säger Lisbeth Jonsson.

Inför nationalparkens tillkomst har hon inventerat livet på hårda djupbottnar. Kosterområdet innehåller uppskattningsvis 6?000 havslevande arter. Ungefär 350 av dem har inte hittats på andra håll i Sverige.

Tanken på att skydda den marina mångfalden i området dök upp i Naturvårdsverkets plan för nationalparker redan för tjugo år sedan. Den 9 september i år är det äntligen dags för invigning. Parken består i huvudsak av vatten, men även av landområden längs stränder. Med en yta på 40?000 hektar blir Kosterhavet Sveriges fjärde största nationalpark efter Sarek, Stora Sjöfallet och Padjelanta.

En stor del av förberedelserna har gått ut på att förankra planen hos lokalbefolkningen, i synnerhet yrkes­fiskarna. Kompromisserna har alltså lett till att fisket inte berörs alls av bestämmelserna för nationalparken. I stället ska Fiskeriverket se till att fisket i parken är biologiskt hållbart.

Det praktiska arbetet med att inrätta parken sköter Naturvårdsverket tillsammans med Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Länsstyrelsen skriver på sin webbplats att ”yrkesfisket i området är inriktat på trålfiske efter nordhavsräka, burfiske efter havskräfta och krabba samt hummer och ål. Fisket är till skillnad från mycket annat av dagens fiske uthålligt med biologiskt säkra bestånd.”

Detta är dock inte helt sant. Det finns inget biologiskt säkert bestånd av ål i Europa. Artdatabanken klassar arten som ”akut hotad” på sin rödlista, snäppet före ”försvunnen”. Antalet ålar har minskat dramatiskt under de senaste decennierna.

Ingen tror att en nationalpark på den svenska västkusten kan rädda den europeiska ålen, som sannolikt utgör ett enda biologiskt sammanhängande bestånd. Men frågan är vad besökarna kommer att tycka om att en akut hotad art får fiskas inom ett område klassat som nationalpark – det starkaste skydd ett svenskt naturområde kan få.

– Det viktiga är inte att göra symbolhandlingar, utan att göra något som faktiskt räddar ålen, säger Axel Wenblad, generaldirektör vid Fiskeriverket.

Fiskeriverket har i dagsläget inga planer på att förbjuda ålfisket i nationalparken. Men åsikterna går isär inom myndigheten.

– Ett förbud vore rimligt, men det är min personliga åsikt. Ålen är ju en hotad art, säger Mårten Åström, ålexpert och forskare vid Fiskeriverkets sötvattenslaboratorium i Drottningholm.

Samtidigt påpekar han att ålfrågan behöver en internationell lösning och att EU just nu arbetar med att skärpa reglerna för ålfiske inom hela unionen.

Kosterparken kommer att bli en av flera nationalparker som tillåter både fiske och jakt. I delar av Fulu­fjällets nationalpark får man till exempel jaga älg. Men till skillnad från ålen är älgen långt ifrån utrotningshotad.

Trålning efter räkor i den blivande nationalparken följer en överenskommelse mellan yrkesfiskare och myndigheter som ska begränsa skadorna på korallrev och andra känsliga miljöer. Trots det är marinbiologer som Forskning & Framsteg talat med oroliga för att sediment som trålarna virvlar upp kan följa med strömmar och skada känsliga organismer på hårdbottnarna.

Samma dag som Sverige inviger den marina nationalparken sker samma sak inom ett angränsande havsområde i Norge. Ytre Hvaler nasjonalpark blir nästan lika stor som den svenska. Även i den norska nationalparken kommer fisket att fortsätta, om än med vissa begränsningar.

I Sverige bildades de första nationalparkerna på landbacken år 1909. Ett helt sekel senare har turen alltså kommit till havet.

En stor del av jordens skyddsvärda marina miljöer ligger långt ute till havs, bortom ländernas gränser. Det betyder att de aldrig kan bli nationalparker. Men än så länge verkar världen inte vara redo för några marina internationalparker.

– Nej, med tanke på hur svårt det har varit att komma överens om fiskekvoter så tror jag att det ligger ganska långt bort i tiden, säger Anders Bergquist, avdelningsdirektör på Naturvårdsverket.

Men han hoppas att den svenska nationalparken kommer att sprida kunskap om behovet att skydda det myller av liv som gömmer sig under ytan.