”Vetenskapen kan inte tala om för oss hur vi bör leva”

1 | Homo patologicus – vem är hon?

– Homo patologicus är den lidande människan som numera helst lider med den medicinska vetenskapens hjälp. I dag är diagnosen ett kvitto på att de problem du har och det lidande du genomgår är på riktigt och förtjänar andras uppmärksamhet och samhällets resurser. Det är med medicinska namn och förklaringsmodeller vi kommer till rätta med vårt lidande i dag och ibland också kan försonas med det. I boken skriver jag om diagnoser som depression, adhd, fetma och dataspelsberoende och visar hur de symtom och beteenden som ryms där numera förstås som medicinska problem och inte som något som beror på samhället eller individen själv.

2 | Du skriver delvis utifrån dina egna erfarenheter av ångestsyndrom. På vilket sätt har det påverkat dig och ditt skrivande?

– Att jag utgår från min egen ångest och hur jag fått en diagnos på den – generaliserat ångestsyndrom – i ett av kapitlen innebär att jag nalkas lidandet ”inifrån” i mina filosofiska försök att förstå ångesten och hur och när vi bör betrakta den som sjuklig. Det har gjort mitt skrivande mer angeläget. Både för mig själv, men också, hoppas jag, för läsaren som får följa en berättelse och ett livsöde och inte bara vetenskapliga och filosofiska teorier och argument. När man skriver om diagnoser är det bra att ha egna sådana erfarenheter. Då tar man lidandet på allvar.

3 | Ditt filosofiska perspektiv är fenomenologiskt, vad innebär det för din syn på sjukdom?

– Det innebär att jag betraktar sjukdom inte bara som en störning i kroppens funktionssystem, utan också som en livserfarenhet och någonting som finns och utvecklar sig i en persons livsberättelse. Fenomenologin vill ju gå till själva erfarenheten av saker och ting i världen för att förstå dem på bästa sätt. Diagnoser är alltså inte bara kryss i ett formulär som skattar symtom, utan något som handlar om människor och deras liv. I psykiatrins fall blir det extra tydligt eftersom det inte finns några medicinsk-biologiska test som man kan göra för att avgöra om man till exempel är deprimerad eller lider av adhd.

4 | Är den moderna människan mer utsatt i dag än förr i tiden?

 – Hon är utsatt på ett nytt sätt, inte lika plågad av kroppslig smärta och dödliga hot som förr i världen, men snarare av olika krav på att duga i olika roller och förverkliga sig själv. Stressen att hinna med och vara överallt – inte minst på internet – leder till nya symptom och besvär som klassificeras av den medicinska vetenskapen. Datorspels- eller internetberoende är tydliga exempel, men även ångest och utbrändhetsdiagnoser hör hit. Och fetman och adhd som handlar om att vi har svårt att bemästra en miljö där du ständigt kan tillfredsställa ditt sug efter socker och fett, eller upplevelsekickar av olika slag.

5 | Vad har medicinsk vetenskap för roll i samhället i dag?

– Den medicinska vetenskapen håller på att bli vår nya religion. Det är dit vi vänder oss för att få veta vad vårt lidande beror på och i jakt på bot eller lindring – mediciner eller träningsprogram. Men bara ett medicinskt namn – som ”högkänslig personlighet”, ett exempel som jag tar upp i boken – kan räcka för att vi ska få legitimitet och känna lindring i vårt lidande. Helst ska det finnas gener som är kopplade till diagnosen, då blir den ännu handfastare och mer verklig. Men en kritisk analys avslöjar att gener bara är kopplade till en förhöjd risk för psykiatriska diagnoser. Och gener finns det naturligtvis hur som helst för en rad olika saker och inte bara för det som är sjukdomar.

6 | Din bok handlar egentligen rätt mycket om meningen med livet. Vad vill du säga oss?

 – Jag vill säga att frågor som rör meningen med livet måste mötas och besvaras med hjälp av andra mänskliga aktiviteter och kunskapskällor än naturvetenskapen alena. Till exempel med filosofin. De flesta av oss tror inte längre på någon gud, i alla fall inte i klassisk religiös mening, men det innebär inte att vi kan göra vetenskapen till vår nya religion. Vetenskapen kan inte tala om för oss hur vi bör leva. Den kan göra det lättare att leva, när läkare tar fram nya sätt för att lindra smärta, till exempel, men den kan inte besvara frågor som rör hur vi bör handla mot varandra, eller hur vi bör se på vårt eget livs mening och vår identitet. Där behöver vi andra perspektiv som kompletterar vetenskapens empiriska undersökningar och teknologiska framsteg.