Hankrabborna gillar hettan bäst

Krabban Kiwa tyleri är en nyupptäckt art i Antarktiska oceanen. Den lever på flera kilometers djup bland undervattensvulkaner, ”svarta skorstenar” som sprutar ut svavelhaltigt vatten med temperaturer på upp emot 400 grader.

K. tyleri har en anpassning som gör att den kan frodas i den ogästvänliga miljön: krabban odlar bakterier på sin kropp som den äter av, och bakterierna får sin näring från vulkanernas utsläpp.

Krabborna väljer miljö efter storlek och kön

Med hjälp av en fjärrstyrd miniubåt har ett forskarteam från University of Southampton i Storbritannien undersökt krabbornas livscykel. Studierna visar att krabbornas miljöval styrs av deras storlek och kön. I närheten av de svarta skorstenarnas mynningar sitter ovanligt stora krabbor – cirka fem centimeter långa – och alla är hannar. Lite längre ner på skorstenarna finner man ett myller av mindre krabbor av båda könen. Det kan finnas över 500 individer per kvadratmeter. Här är temperaturen behagliga 24 grader. Längre bort från de varma källorna hittar man enstaka honor. Dessa bär på ägg eller vårdar ungar.

Forskarna menar att honor med ägg måste röra sig bort från de varma källorna, eftersom den svavelhaltiga miljön är giftig från ungarna. Honor lever därför periodvis i iskallt vatten, vilket saktar ner deras tillväxt. Hannarna tar inte hand om avkomman och kan därför söka sig upp på skorstenarna där värmen och de höga svavelnivåerna ger maximal bakterietillväxt. Hannarna växer sig därför stora och ju större de blir, desto högre temperaturer klarar de av, vilket medför att de kan flytta sig allt närmare vulkanernas mynningar.

De nyfödda krabblarverna, som alltså föds i kallt vatten, måste själva söka upp varmare och svavelhaltiga miljöer för att kunna odla bakterier på sina kroppar. Det kalla vattnet medför att de utvecklas långsamt och därför räcker deras energireserver länge. Det ökar chansen för att de ska hitta lämpliga livsmiljöer, menar forskarna, som publicerade sina rön i Journal of animal ecology.