Flodhästar hjälper nyttiga plankton

Flodhästar äter gräs på land men bajsar i vatten. På så sätt göder de Afrikas stora sjöar med kisel som kommer från gräset. Det gynnar kiselalgerna, som står för en stor del av fotosyntesen.

Publicerad
Afrikas flodhästar utgör en viktig länk mellan savannen och vattendragen, eftersom de lever i både miljöerna. 
Bild: Chris Dutton

Kiselalgerna är en stor grupp växtplankton som finns både i sjöar och hav och som står för 20 procent av den totala fotosyntesen på jorden. Kiselalgerna skyddar sig med hjälp av skal av kisel, vilket medför att de behöver få i sig stora mängder av detta grundämne.

Ett internationellt forskarteam har nu visat att kiselalgerna i de stora sjöarna i Östafrika, som Victoriasjön, får en stor andel av sitt kisel från flodhästarnas bajs. Flodhästarna betar gräs med hög kiselhalt på land under natten. Dagarna tillbringar de i floddeltan, där de bajsar ut stora mängder kisel som följer med flodvattnet till sjöarna. Forskarna menar att flodhästarnas speciella, halvakvatiska, livsstil gör att de fungerar som kiselpumpar, som flyttar grundämnet från land till vatten.

I sin nya studie har forskarna undersökt kiselflödet från flodhästar som håller till i Marafloden i sydvästra Kenya. Floden, som mynnar ut i Victoriasjön, är hem åt Afrikas största bestånd av flodhästar. Den genomsnittliga tätheten är 36 individer per kilometer flod. Enligt forskarnas beräkningar släpper dessa flodhästar ut 400 kilo kisel i floden varje dygn. Det motsvarar drygt 75 procent av allt löst kisel som rör sig med flodvattnet.

Antalet flodhästar i Afrika har minskat under de senaste decennierna och beräknas minska med ytterligare 30 procent under de kommande 30 åren, enligt internationella naturvårdsunionen IUCN. Det kommer att leda till en minskning av kiselhalten i floder och sjöar. Då minskar också kiselalgerna. Det gynnar i sin tur de giftproducerande cyanobakterierna, som då fullt ut kan dra nytta av de förhöjda halterna av kväve och fosfor som följer av övergödningen, menar forskarna. Studien är publicerad i Science Advances.

 

 

 

 

 

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor