Kultplatser hittade när E18 breddas

Stora stenblock har flyttats och pallats upp på mindre stenar, hällars och klippors naturliga former har förstärkts med stenkanter och gropar fyllts ut med småsten. Här tändes bål där de döda kremerades och aska och benbitar har spridits ut över större ytor eller lagts i tydligt markerade gravar.

Den sena bronsålderns och tidiga järnålderns människor i östra Mellansverige la ner stort arbete på att skulptera landskapet där de döda mötte den hinsides världen. Tydliga spår av utstuderade begravnings- och minnesritualer har hittats vid två arkeologiska utgrävningar väster om Västerås, som görs bland annat för att motorvägen E18 ska breddas.

Vid avfarten Eriksberg utanför Hallstahammar grävs en mycket komplex miljö ut.

– Vi har fått fram nästan osynliga gravar som mer eller mindre smälter samman med moränen. Man har valt att bygga om naturen och förändra bergs- och klippformationer. Stora block ser ut att ha flyttats och kanske pallats upp på mindre stenar, säger grävledaren Fredrik Larsson vid Historiska museets grävenhet Arkeologerna.

Sedvänjan att bättra på landskapet är typisk för sen bronsålder och tidig järnålder, cirka 1100 före till 375 efter vår tideräkning, då gravskicket med nedsättning av urnor under stenrösen ersattes av en mer komplex hantering av de dödas kvarlevor, framför allt i östra Mellansverige.

Det skedde ofta i anslutning till höjder. Särskilt rödaktig sten, som på höjden vid Eriksberg, tycks ha haft en laddning i dessa sammanhang.

– Resultatet blir en plats som är både natur och kultur samtidigt. Det var sannolikt knutet till en världsbild där övergången mellan livet och döden gestaltades på sådana här platser. Ofta fanns en tredelning med gravar på höjder och hällar, bostäder på slät mark och däremellan, i sluttningar, kultplatserna, säger Fredrik Larsson.

Från höjden vid Eriksberg var det flera kilometers sikt över slätten. Sannolikt fungerade platsen både som gravfält och samlingsplats, kopplad till flera gårdar.

Grävningarna inleddes i början av september och pågår till slutet av oktober. I ytskiktet vid bålplatserna har bland annat ben, keramik och dräktföremål hittats, som pekar på att platsen använts från sen bronsålder till tidig järnålder.

En annan del av samma gravfält grävdes ut 1960–61, men med den tidens grävmetoder och teknik missades den här typen av otydliga lämningar. Med dagens kol 14-datering, metalldetektorer och grävmaskiner som kan avtäcka större ytor, och medvetenhet om diffusare lämningar har denna och liknande miljöer kunnat tolkas om som kultplatser.

Bara en halvmil bort, där riksväg 56 mellan Västerås och Eskilstuna breddas, har en liknande miljö hittats. Där gräver firman Arkeologikonsult.

– Vi har hittat traditionella gravar, men även en kultplats på en liten höjd. Uppe på krönet finns en platå som har planats av, och i södra änden ett stort flyttblock. Åt norr finns terrasser. Vi tolkar det som en kultplats eftersom vi har hittat mycket järnföremål som amulettringar, och knivar strödda ganska ytligt, säger grävledaren Anna Hed Jacobsson.

Fynden är yngre än dem vid Eriksberg och kommer sannolikt från vendeltid–vikingatid, cirka 550-1050 enligt vår tideräkning.