Misstänkt allergi stod i vägen för dialys

”En medfödd njursjukdom gör att en man född på 1960-talet behöver dialys ett par, tre gånger i veckan. Remissen till oss på yrkes- och miljö­dermatologiska avdelningen vid Skånes universitetssjukhus kom från en läkare på njuravdelningen i Lund. Jag kontaktade dem för eventuell uppdaterad information och redan här krävdes detektivarbete, eftersom mannen hade flyttats till njuravdelningen i Malmö.

Läkaren i Lund kontaktade oss för att man vid tre tillfällen hade varit tvungen att avbryta mannens dialys, då man vid den centrala dialyskatetern sett kraftig rodnad i huden. Det hade tolkats som tecken på en infektion och dialyskatetern avlägsnades, då det är mycket allvarligt om man får in bakterier i blodbanan då de kan ge blodförgiftning, sepsis. Den kraftiga rodnaden återkom trots byte av den centrala dialyskatetern och vid flera tillfällen kunde han inte få sin dialys. Frågan uppkom om huruvida det kunde handla om en inflammation, snarare än en infektion.

Om mannen utvecklat allergi mot material i den centrala dialyskatetern vore det allvarligt, eftersom han var beroende av sin dialys.

På vår avdelning diskuterade flera doktorer och kemister fallet. Vanligen kommer patienterna till oss med egna produkter, exempelvis handskar. I det här fallet bedömde vi att mannen var så infektionskänslig att utredningen borde ske på avdelningen där han låg. Men för att undersöka de material han kom i kontakt med gick en sköterska från oss till njuravdelningen och hämtade sådant som han varit i kontakt med, som förband och kateter.

Tillbaka hos oss beredde vi testmaterial, bland annat genom att lösa upp de olika komponenterna i förband och kateterbeståndsdelar i så kallat ultraljudsbad och extra­hera fram de olika kemiska substanser som finns i dem. Det är en bra metod för att koncentrera kemikalierna i en produkt inför en allergitestning. Genom att ta fram ett extrakt kan de koncentreras och så kallat lapptest för allergi blir möjligt.

Som en jämförelse: Hade vi allergitestat tyget i en t-tröja som det är hade vi fått fästa en bit tyg med några centimeters diameter på huden. Görs i stället extrakt på hela t-tröjan fås en högre koncentration av kemikalierna i tyget.

Ett annat exempel är när vi gör extrakt från tekniska produkter som glukosmätare och insulinpumpar. Dessa kan ge allergiska reaktioner hos diabetiker som bär dem på sig många dagar i sträck, vilket vi har publicerat i vetenskapliga fallstudier.

I det här fallet extraherades kemikalier i ultraljudsbad från slangar och andra delar i den centrala dialyskatetern, och flera olika förband. Den koncentrerade vätskan använde vi sedan för att lapptesta mannen och se vad han reagerade mot.

Vid lapptest fästs kamrar med de olika substanserna på ryggen och får sitta i 48 timmar. Sedan avläser man vid två tillfällen om det skett någon hudreaktion. När jag och en sköterska från vår avdelning mötte mannen på njuravdelningen i Malmö mådde han riktigt dåligt, då han inte kunnat få sin dialys på ett par veckor.

Det visade sig att mannen själv upplevde att det nog snarare var själva häftförbanden som var problemet, inte den centrala dialyskatetern.

Han testades nu med både kända kemikalier som vi hade bedömt skulle kunna finnas i materialen – samt med flera av materialen bara som de var, och med de extrakt som vi hade utvunnit. Det visade sig att mannen reagerade på en substans som vi tidigare har identifierat i olika förband. Han var också känslig för flera av sina egna förband – både testade ”som de är” och som extrakt. Den kemikalie han reagerat på visade sig vid analys av de förband han reagerat på även finnas i dessa.

Med hjälp av så kallad gaskromotografimasspektrometri kunde vi få fram att ämnet var en speciell gummiprodukt, som fanns i klistret på förbandet. Det var alltså förbanden som var bov i det här dramat och inte plasten eller slangarna i den centrala dialyskatetern, vilket var tacknämligt.

Vi har kontaktat Läkemedelsverket och även tillverkaren av förbanden där gummiprodukten identifierats. På relativt kort tid har vi funnit reaktioner för gummiprodukt som fanns i klistret på förbandet hos en handfull patienter, vilket vi nu håller på att skriva ihop i en vetenskaplig artikel för att sprida kunskapen.

När det gäller den njursjuke mannen har jag efter detta pratat med honom i telefon och det fungerade bra med den centrala dialyskatetern och de nya förbanden. Man kan ju tycka att en kontaktallergi inte är så mycket att bråka om, men i mannens fall var det avgörande att han fick sin dialys, så det handlade om liv och död.”

Berättat av Tina Lejding för Lotta Fredholm. Kontaktallergiska utredningar sker på Yrkes-, och miljödermatologiska avdelningar. För att komma till en sådan avdelning för bedömning krävs en remiss från läkare på exempelvis vårdcentral eller sjukhus, eller en så kallad egenremiss.