massor av sillar i hög

Bild: Getty images

Så ska fisken slippa lida

Människan har fiskat sedan urminnes tider. Trots det saknar vi grundläggande kunskap om hur fisken ska avlivas på skonsammast möjliga sätt. Till havs finns inte ens några djurskyddsregler. Hur är det möjligt?

Premium
Publicerad

I flera dagar befann sig Albin Gräns ombord på ett danskflaggat fiskefartyg. Den engelska kustlinjen har länge varit allmänt känd för sina stora sillstim och nu körde fartyget på precis rätt ställen. Ändå hade besättningen fortfarande inte fångat någon fisk. För varje dag som passerade blev de tio besättningsmännen märkbart mer och mer frustrerade.

Albin Gräns är zoolog och forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Göteborg. Till vardags leder han en forskargrupp som studerar välbefinnande hos fisk. Nu var han ombord för att forska om vildfångad sill. När också den fjärde dagen i rad passerade utan fiskelycka började även han bli otålig. Hur lång tid skulle det egentligen ta?

Den femte dagen rasslade det plötsligt till i den kilometerlånga trålen. Albin Gräns och hans masterstudent gjorde sig också redo. Planen var att studera hur fiskarnas mående förändrades ombord. De skulle samla både blod och blodplasma från sill för att på så sätt analysera stressnivåer. När Albin Gräns fick syn på de första fiskarna blev han chockad. Han var förberedd på att fisken kunde vara i dåligt skick, men nästan allihop var döda. Flera miljoner sillar vällde ombord och på många hade fjällen skavts bort.

Albin Gräns är zoolog vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Göteborg.

– Det är svårt att undersöka hur man bäst ska behandla fiskarna ombord på ett fartyg när eländet redan har skett nere i havet, säger Albin Gräns. Han insåg snabbt att han skulle få ändra upplägget på forskningsprojektet. Frågan var bara hur.

Fiskar känner smärta

Fiskar kan inte blunda, inte skrika och inte grimasera. Länge ansågs det oklart huruvida fisk över huvud taget kunde känna smärta. I dag vet forskare att så är fallet. Fiskar kan också bli stressade och deprimerade.

Runt om i världen finns fiskekvoter för att skydda fiskebestånd i sjöar och hav från utfiskning. Det finns också regler för vilka redskap som får användas. Samtidigt saknas lagstiftning som kräver att fisken ska avlivas på skonsammast möjliga vis. Ofta lämnas den att självdö på däck. Ibland placeras fisken i ett kar med iskallt vatten för att lugna och bedöva fisken ombord, men det är inget krav.

– Den vilda fisken är ingens hjärtebarn. Den trillar mellan stolarna. Havs- och vattenmyndigheten fokuserar på fiskemetoder och fiskekvoter. Jordbruksverket fokuserar på djur som hålls av människan. Det finns jaktlagstiftning för älg och andra vilda djur, men den vilda fisken har glömts bort, säger Albin Gräns.

För att få ha kor, grisar eller kyckling i ladugårdar krävs att bonden följer omfattande djurskyddsregler. På senare tid har också regelverken för odlad fisk utvecklats och skärpts i många länder. I Sverige får den odlade fisken inte simma för trångt, det ska finnas rutiner för att undvika sjukdomsutbrott och före slakt måste fisken bedövas för att minimera onödigt lidande.

Bild: Johan Jarnestad

3 sätt att bedöva fisk

Men alldeles enkelt är det inte. Jordbruksverket kräver att den odlade fisken ska bedövas före avlivning, men det står inget om hur. Några odlare knockar fisken medvetslös, andra använder elbedövning. En annan metod är koldioxidbedövning. Vattnet mättas då med koldioxid, tills fisken förlorar medvetandet. Metoden har dock kritiserats för att vara plågsam och orsaka onödigt lidande hos fisken. Flera länder har förbjudit koldioxiden. I Sverige är det fortsatt tillåtet, och dessutom en av de mest använda bedövningsmetoderna för fisk.

Runt om i världen får tre miljarder människor en stor del av sitt dagliga protein från fisk, och fisket har sexfaldigats sedan 1950-talet. Ändå saknas bra avlivningsmetoder.

– Det här är ett globalt problem. Vissa länder är mer drivande i att hitta lösningar än andra, men fortfarande är det ingen som har facit, säger Albin Gräns.

Från början forskade han om småfåglar, men när han halkade in i fiskforskarvärlden av en slump 2006 insåg han snabbt att det fanns mycket kvar att göra. Efter disputationen fick han i uppdrag att undersöka slaktmetoder för röding. Han skulle jämföra koldioxidbedövning mot en alternativ bedövningsmetod, med el.

– Elbedövning var en ny metod som ansågs lovande, men det finns tusen sätt att göra fel på. När jag analyserade blodet hittade jag stressmarkörer som tydde på att elbedövningen till och med var ännu sämre än koldioxid. Det var inte riktigt de resultaten branschen hade hoppats på, säger Albin Gräns.

Studerar hur fiskar mår

Sedan dess har han fortsatt att studera fiskarnas välmående, bland annat med hjärtfrekvensloggar som registrerar reaktioner kopplade till stress. För ett par år sedan utrustade Albin Gräns ett 20-tal sikar med varsin hjärtfrekvenslogg i en fiskodlingskasse på Åland. En kväll klockan 19.00 blev sikarna märkbart stressade. Fiskodlaren blev förbryllad eftersom fisken inte hade varit med om något särskilt vid just den tidpunkten. Senare ringde fiskodlaren upp och berättade att de hade dragit in en annan kasse med regnbågslax i närheten av sikarna, vid sjutiden. Regnbåge är en predator, medan sik främst lever på plankton.

– Det intressanta var att en man kom fram till oss lite senare och tackade. Han hade noterat att sikarna åt sämre och betedde sig annorlunda i närheten av regnbåge, men ingen hade lyssnat på honom tidigare, säger Albin Gräns.

Med en special-utformad hatt kan forskarna mäta hjärnaktivitet.
Bild: SLU

Fortfarande är det dock slaktfrågan som anses mest akut. Forskarlaget har studerat alla möjliga bedövningsmetoder, som koldioxid, el, klubbning och nedkylning. Att bedöva fisken med ett kraftigt slag kan vara effektivt, men det är inte helt enkelt att bygga en maskin som kan hantera flera olika storlekar på fisk.

På senare år har forskarlaget också utvecklat en liten mössa som kan mäta hjärnaktivitet hos fisk. Det visade sig att fisken, oavsett bedövningmetod, snabbt riskerar att återfå medvetandet. Under slaktögonblicket kan fisken alltså vara vaken, trots att den paralyseras och ser lugn ut.

– Det finns en klar risk att metoder har utvecklats för att lugna den mänskliga åskådaren, snarare än att ha en bedövande effekt på fiskarna, säger Albin Gräns.

I Sverige äter vi runt 250 000 ton fisk och skaldjur om året. Lax, sill, torsk och räkor dominerar. 72 procent importeras, främst från Norge, Danmark och Kina.

28 procent kommer från den svenska produktionen, antingen från landets yrkes- och fritidsfiske eller från fiskodlingar.

Anders Kiessling är professor vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala och expert på akvakultur.
Bild: Jenny Svennås-Gillner

Fiskens smärtsystem liknar människans

En annan som ägnat mycket tid åt fiskens välbefinnande är Anders Kiessling. Han är professor vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala och expert på akvakultur, det vill säga fisk, skaldjur och växter som odlas i vatten. Han insåg tidigt att det saknades metoder för att mäta hur fiskarna egentligen mådde och utvecklade en permanent kateter som kunde utföra vissa mätningar. Han har också suttit som ordförande i ett EU-nätverk med 23 länder som började jobba med fisk och välfärdsfrågor. I samma veva blev han känd som ”Mister Välfärd” i fiskforskarkretsar.

– Fisken har ett smärtsystem som är ganska likt människans, säger Anders Kiessling.

Vid det här laget har han ägnat stora delar av sitt yrkesliv åt fisk. I 16 år arbetade han också i grannlandet Norge, som är Europas tveklöst största fiskodlare med över en miljon ton lax per år.

– I Sverige glöms fisken fortfarande bort. Jag vill att fisk automatiskt ska räknas som ett produktionsdjur, på samma sätt som kor och grisar. Det är mitt mål innan jag går i pension om fyra år, säger Anders Kiessling.

Han ser samtidigt stor potential i den teknik som har utvecklats den senaste tiden för att mäta fiskvälfärd. Särskilt den lilla mössan som loggar reaktioner kopplade till stress i frisimmande fisk.

– Det är ingen överdrift att den teknik som Albin Gräns applicerar har gjort att Sveriges forskning kring fiskvälfärd befinner sig i den absoluta världsfronten. Nu kan vi äntligen fråga fisken – och få svar, säger Anders Kiessling.

Fiskar har stor genetisk bredd

Det finns fiskar som lever på flera tusen meters djup och det finns fiskar som kan klara långa perioder av torka. Fiskar kan simma i 40 grader varma källor. Det finns också köldtåliga fiskar som lever i havsvatten som är -2 grader kallt, eftersom natriumjoner och kloridjoner sänkt vattnets fryspunkt. Fiskar kan samarbeta. Den lilla blå putsarfisken är också en av få djurarter som klarar spegeltestet och alltså känner igen sig själv i en spegel. Den genetiska bredden mellan en regnbåge och en karp är lika stor som mellan en karp och en människa, något som både förundrar och försvårar.

– Vissa fiskar är gjorda för att leva i nästan syrefritt vatten. Om du skär av huvudet på en ål kan huvudet fortsätta leva i åtta timmar. Ålen är van att klara sig utan syre. Det går inte att ta det vi vet om grisar och kor och bara applicera det rakt av på fisk. Då blir det fel, säger Albin Gräns.

Sara Gabrielsson är djurskyddshandläggare på Jordbruksverket.

Sara Gabrielsson är djurskyddshandläggare på Jordbruksverket. Hon konstaterar att Sverige är ett jämförelsevis litet fiskodlingsland. För ett par år sedan flaggade EU-kommissionen för att de skulle se över riktlinjerna för slakt och avlivning av fisk. I rapporten, som kom 2018, slog kommissionen fast att det inte fanns tillförlitligt underlag för att lagstifta om alla olika arter och situationer. Därför får medlemsstaterna skapa sina egna föreskrifter.

– Det var inte riktigt vad vi hade hoppats på, säger Sara Gabrielsson. I dagsläget är koldioxidbedövning förbjudet i exempelvis Norge. Att Sverige har gjort en annan bedömning finns det flera förklaringar till.

– Vi vill få bort koldioxiden, men i dagsläget finns inga entydiga alternativ som är djurskyddsmässigt säkra och genomförbara. Man ska också komma ihåg att den forskning som nu finns om fiskars medvetande är relativt ny. I många länder kom koldioxidförbudet före forskningen, säger Sara Gabrielsson.

Nya regler kring avlivning av fiskar

Jordbruksverket har precis inlett en utredning för att skapa nya föreskrifter kring slakt och avlivning för samtliga djurslag. Även fisken ingår i det arbetet, men huruvida föreskrifterna kommer att ändras är fortfarande för tidigt att säga. De största producenterna i Sverige slaktar så mycket som 400 000 fiskar åt gången. Andra slaktar från några hundra, upp till 4 000 eller 10 000 åt gången. Det kräver ändå en viss storskalighet.

– Hittills har forskningen främst kommit fram till vad som inte fungerar så bra. Fortfarande saknas bra lösningar, och det går inte att förbjuda en teknik utan att ge några alternativ, säger Sara Gabrielsson.

Wenche Hansen är vd för branschorganisationen Matfiskodlarna.

Wenche Hansen är vd för branschorganisationen Matfiskodlarna. Tillsammans står medlemsföretagen för cirka 97 procent av den svenska matfiskodlingen. Hon konstaterar att odlarna dagligen övervakar fisken, med hjälp av digitala system, men också genom personal på plats.

– Att fisken mår bra är helt avgörande för oss. En fisk som mår bra kommer också att smaka bra. Om fisken är stressad, lever i fel vattenkvalitet eller inte får rätt foder så märker konsumenten det, säger Wenche Hansen. Den odlade fisken finns främst i sjöar, kraftverksmagasin och i Bottniska viken, där den lever i nätkassar som fästs vid botten eller stranden. Den trixigaste frågan gäller just avlivning och slakt. I dagsläget används både koldioxid- och elbedövning.

– Det är helt avgörande att fisken avlivas snabbt, smärtfritt och effektivt, oavsett om det gäller koldioxid eller el. Vi är alla måna om att det blir rätt. Fisken ska skyddas mot onödigt lidande både inför och vid slakt. Fiskodlingsföretagen samarbetar också tätt med forskarna för att testa olika metoder, säger Wenche Hansen.

Yrkesfiskare efterlyste skonsammare metoder

När Albin Gräns började forska om fiskars välfärd för tio år sedan upplevde han att det var svårt att få kontakt med fiskodlingsföretagen. I dag möts han av ett helt annat gensvar. För ett år sedan fick han också ett mycket oväntat telefonsamtal. Han blev kontaktad av en dansk branschorganisation för yrkesfiskare. På eget initiativ efterlyste de skonsamma metoder för hantering av fisk till havs, i samarbete med en djurskyddsorganisation. Forskarkollegor från DTU Aqua och danska Teknisk institut involverades också i projektet.

Om fisken inte bedövas på rätt sätt kan bedövningen vara lika smärtsam som avlivningstillfället.
Bild: Getty images

– Det är glädjande och helt unikt att branschen själv lyfter frågan. Det kommer alltså inte från någon myndighet eller några nya riktlinjer. Det kommer från en vilja att ligga i framkant och åtgärda problemen innan de pekas på, säger Albin Gräns.

I en paragraf hos miljömärkningsorganisationen KRAV står det att den som fiskar med fartyg som är längre än 24 meter ska undersöka möjligheterna att använda en bedövningsmetod ombord. Ännu saknas dock konkreta förslag. I Norge har en handfull yrkesfiskare installerat elbedövningssystem, men inte av djurvälfärdsskäl – utan för att öka kvaliteten på fiskköttet.

I september 2021 befann sig Albin Gräns så ombord på det där danskflaggade fiskefartyget längs med den engelska kusten. Tanken var att mäta stressnivåer i blodet hos fisken när den togs ombord. Därefter skulle några fiskar placeras på däck. Resten skulle placeras i ett kar med iskallt vatten, i syfte att lugna och bedöva fisken. Stressnivåerna skulle sedan mätas och jämföras mot varandra.

När de döda fiskarna vällde ombord tvingades han tänka om. Han valde ut de fiskar som såg allra mest levande ut och tog blodprov på dem. Det blev sammanlagt 50 fiskar. Senare ska resultaten jämföras mot en kontrollgrupp sill som inte är stressad.

– Jag är spänd på vilka värden vi får. Jag kan inte tänka mig att jag någonsin har uppmätt högre stessnivåer i fisk än så här. Vi ska också undersöka vad fisken dog av. Om det är utmattning, krosskador eller att fjället skalades av.

På bara två dagar fiskades sammanlagt 800 ton sill. I antal motsvarar det 5–6 miljoner fiskar. På en enda tur.

– Det har hela tiden varit mitt mål att jobba med vildfångad fisk. Om man vill bidra till bättre djurvälfärd är det framför allt här det går att göra stor skillnad. Det blev smärtsamt tydligt, säger Albin Gräns.

Exakt hur det ska gå till är inte helt enkelt. Nederländska forskare konstaterade för ett par år sedan att det kunde ta ett par timmar för fiskar att dö ombord om de var pigga när de kom upp ur havet. Att kyla fisken som bedövning är inte heller okomplicerat. Det tar tid, och upplevs som både stressande och obehagligt under tiden. Fisken blir förvisso loj av nedkylningen, men om man tar ett blodprov ser man att det är fullt stresspåslag där inne. Inte helt olikt det som sker vid koldioxidbedövning. Ytterligare ett problem är att våra nordiska vatten är naturligt kalla, och fisken i stor utsträckning redan är anpassad till låga temperaturer.

Mäter fiskens hjärnaktivitet

I början av 2022 kommer Albin Gräns att bege sig till sjöss på nytt. Nästa steg är att detaljstudera sill med hjälp av den lilla mössan som innehåller elektroder. Den kan sugas fast på fiskens huvud, helt utan kirurgiska ingrepp, och mäter sedan fiskens medvetandegrad genom att registrera hjärnaktiviteten.

Välkommen till

Hjärndagen

Välkommen till en spännande heldag med föreläsningar om den senaste hjärnforskningen. Fredag 11 november kl 9–16. Oscarsteatern, Stockholm.

Läs mer och boka!

På sikt hoppas han också på ännu mer teknikutveckling. Kanske går det att anpassa fiskemetoderna för att skona fisken. Kanske går det att hitta helt nya tekniska lösningar.

Fiske är en av de vanligaste fritidsaktiviteterna i Sverige. 800 000 personer uppskattas ha fiske som sin främsta fritidssysselsättning. En del utsätter fisken för obehag, ofta utan att veta om det. Jordbruksverket har också prövat fall kopplade till sport- och fritidsfiske. Att agna med levande fisk är till exempel förbjudet.

– Det finns en utbredd okunskap. Många säger ”jag skär bara halsen av dem och det funkar bra”, men fisken bör ju bedövas först, säger Albin Gräns.

Att det finns kunskapsluckor är uppenbart. Samtidigt tycker han också att myndigheterna kan bli bättre på att ta till sig av den kunskap som ändå finns.

– Vissa grejer vet vi. Koldioxid uppfyller till exempel inte något av de djurskyddskrav vi ställer. Ändå väntar man och hoppas på att det kommer något bättre. Det går att vända på det också. Ett förbud kanske skulle driva fram alternativ?

Prenumerera på Forskning & Framsteg!

10 nummer om året och dagliga nyheter på webben med vetenskapligt grundad kunskap.

Beställ idag

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor