”Skona äldre med bröstcancer från onödig strålning”

Jag och mina kollegor har under tio år följt en stor grupp kvinnor som blivit opererade mot bröstcancer. De har avstått från de uppföljande strålbehandlingar man vanligtvis rekommenderar. Resultaten ser mycket lovande ut, och vi anser att det nu är motiverat att ändra riktlinjerna för bröstcancerbehandlingen i Sverige.

Att ge strålbehandling efter en operation med så kallad bröstbevarande kirurgi minskar återfallsrisken för nästan alla som drabbas av bröstcancer. Men trots dagens moderna strålbehandlingsmetoder drabbas några patienter av biverkningar. Det kan röra sig om hudreaktioner eller påverkan på hjärta och lungor. Därför är det viktigt att undvika överbehandling, alltså att riskerna överstiger nyttan. Hur kan man åstadkomma det?

Att genomgå strålbehandling kan vara besvärligt, framför allt för dem som har andra sjukdomar och för dem som bor långt från sjukhuset. Man behöver befinna sig på strålbehandlingsavdelningen fem gånger per vecka i tre veckors tid, vilket gör att resorna fram och tillbaka till sjukhuset kan bli många. För att slippa detta väljer en del kvinnor att i stället få hela bröstet bortopererat, så kallad mastektomi, och på så sätt undgå strålbehandling.

Man har kunnat visa att äldre kvinnor som opereras med bröstbevarande kirurgi på grund av en lite mindre aggressiv typ av bröstcancer har en låg risk att få återfall i bröstet, även utan strålbehandling. De har heller ingen ökad risk att dö i bröstcancer jämfört med om de skulle ha fått strålbehandling.

Att avstå från strålbehandling till dem som inte har dokumenterad nytta av den sparar obehag för den enskilda patienten. Dessutom frigörs resurser till andra cancerpatienter som kanske behöver dem bättre.

Om man avstår från strålbehandling är dock rekommendationen att kvinnan i stället tar en tablett som sänker det kvinnliga könshormonet i kroppen. Två huvudtyper av läkemedel finns att tillgå: tamoxifen och aromatashämmare. Liksom strålbehandlingen har dessa också biverkningar som varierar beroende på vilken typ man väljer. Tamoxifen ger bland annat en liten ökad risk för blodproppar, och aromatashämmare kan ge muskelvärk och benskörhet. Bägge läkemedlen ger karakteristiska klimakteriebesvär som vallningar och torra slemhinnor.

I den aktuella svenska studien deltog 14 sjukhus som mellan åren 2006 och 2012 inkluderade 601 kvinnor över 65 år med så kallade lågrisktumörer. Efter information och samtycke opererades de med bröstbevarande kirurgi och fick efterföljande tablettbehandling med östrogensänkande läkemedel men ingen strålbehandling.

Dessa kvinnor har nu följts i tio år och man ser då att risken för att få tillbaka cancern i det opererade bröstet är låg, så låg att man kan betrakta den som ett säkert alternativ till den traditionella strålbehandlingen. Inga överrisker för död i sjukdomen sågs heller då endast en av de 601 kvinnorna avlidit av bröstcancer.

Vården på flera andra håll i världen rekommenderar, efter information om för- och nackdelar, den här gruppen av patienter att avstå från strålbehandling. I Sverige har regionerna hittills velat avvakta resultaten från den tio år långa uppföljningen, även om man redan efter fem år såg en låg risk för återfall.

Nu när resultaten är klara finns skäl att ändra våra svenska riktlinjer så att kvinnor inte rutinmässigt får behandlingar som kan ge biverkningar utan att ha dokumenterad nytta. Men fortfarande är det naturligtvis viktigast att patienten själv får vara med och bestämma, efter att ha fått bra och begriplig information om de olika alternativen av sin behandlande läkare.