Blyrunor från Gotland kan ge ledtråd till chiffer

Fyndet från Binge i Alva socken på Gotland gjordes för över tio år sedan, i ett projekt där arkeologer undersökte äldre fyndplatser med metalldetektor för att förebygga plundring. Det noterades som ”bleck ornerat med olika symboler”. Att det var runor upptäcktes först när länsstyrelsen på Gotland nyligen lämnade över föremålet till Historiska museet.

Blecket är hopvikt och bara cirka en tredjedel av inskriptionen är synlig. Men några av runorna är speciella, berättar runologen Magnus Källström vid Riksantikvarieämbetet.

– Runbleck av bly är väldigt ovanliga före medeltiden. Men runtyperna visar att det troligen rör sig om 600–700-talen. Flera runor tyder på att raden skrevs just i övergången mellan de äldre och nyare runraderna.

En av runorna som tyder på det är den som var J i den gamla raden men blir A i den nya. Det ger en tydlig datering. En annan runa skulle kunna vara en mycket ovanlig H-runa. Den liknar D-runan, men texten blir bara begriplig om den i stället läses som H. Samma runa finns i den anglosaxiska runraden och tre gånger på Rökstenen.

– Jag har tidigare föreslagit att det har funnits en övergångsform. Om man läser så kan ordet den står i vara ”haimta”, vilket är en ålderdomlig form av verbet hämta. Sista ordet kan möjligen vara ”alu”. Det kan betyda allt eller helt, men även öl. Fast det är inte frågan om att hämta öl, för det är ett annat ord mellan, säger Magnus Källström.

Än mer intressant blir blecket av det runchiffer som syns på andra sidan. Det är en rad med lönnrunor av en ganska ovanlig typ, som bland annat finns på en känd runamulett från Roskilde.

Runforskarna har ännu inte har lyckats knäcka chiffret, men med mer material kanske det kan gå. Kunde blecket vecklas ut skulle det finnas fler lönnrunor, tror Magnus Källström.

– Det är ett svårt dilemma, för om vi försöker veckla ut blecket förstör man det. Men det finns flera metoder att läsa det ändå. Vi har bland annat haft kontakt med forskare som studerar inbäddade fossiler. Och så finns en norsk undersökning som ganska nyligen gjordes med datortomografi. Men hur vi ska göra är ännu inte bestämt.

Lönnrunorna tyder på att texten kan ha haft en speciell innebörd och funktion. Kanske bars det lilla blecket som en form av amulett, möjligen insydd i kläderna, och var inte tänkt att läsas. Texten skulle alltså kunna ha varit skyddande eller besvärjande.

Blybleck med runor på båda sidor är inte ovanliga i Norden, men de är i allmänhet från medeltiden och bär inskriptioner på latin. På Gotland har bara ett hittats tidigare, i Tingstäde socken. Om runor under vendel- och vikingatid ristades på bleck var de oftast av koppar eller brons.

Fyndet med metalldetektor gjordes i ploglagret, det vill säga det översta jordlagret, som rörts om vid plöjning genom århundradena. På platsen fanns en vikingatida boplats, men även äldre fynd som är samtida med dateringen av blecket utifrån runformerna.