Bejaka nyfikenheten – tänk som en Nobelpristagare

Möt idéhistorikern Gustav Källstrand som vill lära oss att välja att se världen på ett nytt sätt.

Publicerad

Gustav Källstrand tycker att alla ska tänka mer som en Nobelpristagare.
Bild: Emil Fagander

5 frågor till Gustav Källstrand, doktor i idéhistoria och verksam vid Nobelprismuseum i Stockholm, där han leder podden Idéer som förändrar världen.

1 | Varför skrev du Tänk som en Nobelpristagare?

– Jag tycker att idéerna som har fått Nobelpris förtjänar att sättas in i ett stort och brett och rikt sammanhang. Det är lätt att se det som får Nobelpris som fascinerande upptäckter i sig, eller möjligtvis att de har någon specifik nytta. Men man kan också se dem som delar i större kulturella, vetenskapliga och filosofiska sammanhang. Boken är en blandning mellan vetenskap och idéhistoria.

2 | Så hur tänker en Nobelpristagare?

– Det är lätt att tänka att de tänker på ett annat sätt än andra. Men det gör de ju inte. De tänker som alla gör. Vi alla kan tänka lite slentrianmässigt. Men ibland kan man tänka till som en Nobelpristagare – det är när man väljer att se världen på ett nytt sätt. Det är något som alla har förmågan att göra.

3 | Du beskriver många kopplingar mellan Nobelpristagare. En av de mer oväntade för mig var vänskapen mellan författaren och filosofen Albert Camus och biologen Jacques Monod.

– De träffades efter andra världskriget och hade båda två varit med i motståndsrörelsen. De var båda skeptiska till Sovjetunionen, inte minst mot Sovjetunionens syn på biologi. Där fanns Trofim Lysenko som hade helt felaktiga idéer om hur evolutionen fungerade och det ledde till stora svältkatastrofer när man skulle växtförädla på olika sätt.

– Efter att Camus hade gått bort, fortsatte Monod att med hjälp av genetiken försöka bevisa att existentialismen stämde.

4 | Hur bevisade han det?

– Camus förklarade filosofiskt hur döden innebär att människan är fri att träffa vilka val hon vill. Det finns ingen mening inbyggd i att vara människa, utan mening skapar vi  själva. Monod bevisade att vi är beroende av evolutionen, som ytterst bygger på slumpmässiga mutationer som följer det naturliga urvalet. Det leder till att alla typer av moralsystem som bygger på att människan är speciell är felaktiga. Människan kunde lika gärna vara på ett annat sätt. På 1970-talet publicerades en bok om det här som heter Slump och nödvändighet.

5 | Vilken Nobelpristagare, död eller levande, skulle du helst vilja ha till bordet?

– Av de levande så Frances Arnold som jag skriver om i boken. Hon använde Darwin för att ändra hur man gör kemi. Men det är klart att man kanske skulle vilja välja någon död person, för att de blir svårare att få tag på förutom i fantasin. Då är jag nästan tyvärr så tråkig att jag säger Albert Einstein. Eller annars Jacques Monod.

Tänk som en Nobelpristagare

Gustav Källstrand
Volante

F&F i din mejlbox!

Håll dig uppdaterad med F&F:s nyhetsbrev!

Beställ nyhetsbrev

Kunskap baserad på vetenskap

Prenumerera på Forskning & Framsteg!

Inlogg på fof.se • Tidning • Arkiv med tidigare nummer

Beställ i dag!
Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor