Varje år får svenska elever en inkörsport till lingvistik genom Lingolympiaden. Vetenskapstävlingar inspirerar unga att studera vidare, menar Amanda Kann, som är en av arrangörerna.

Vad är Lingolympiaden?

– Det är en tävling för gymnasieungdomar som handlar om problemlösning i lingvistik och logik. Det finns två svenska rundor: en kvaltävling där alla gymnasieelever får vara med och där minst 200 personer brukar delta, och sedan finalen dit de 20 bästa går vidare. Vinnarna får sedan representera Sverige i den internationella lingvistikolympiaden, IOL, som i år äger rum i Taiwan 21–26 juli.

Hur kan en uppgift i tävlingen se ut?

– Det året jag var med fick vi ett hundratal ljudfiler på det afrikanska språket tal som ingen av oss kände till. Vi skulle klura ut vilka språkljud de använde, inklusive de många olika klickljud som vi inte har på svenska.

Vad har tävlingen betytt för dig?

– Jag skulle inte ha hittat in i lingvistiken, kanske inte ens till den högre utbildningen, om det inte vore för vetenskapstävlingar i allmänhet. Jag tog mig vidare till IOL i Indien 2016. Efter att ha tävlat insåg jag hur roligt det var att hålla på med språk. Jag gick natur på gymnasiet och hade egentligen tänkt söka till civilingenjörsprogrammet. I stället testade jag att läsa lingvistik vid Stockholms universitet i ett halvår och kom fram till att det är det roligaste man kan göra. Det här ville jag fortsätta hålla på med hela livet.

Vad handlar din forskning om?

– Jag är precis i början av min doktorandutbildning vid Stockholms universitet. Min forskning handlar om språklig mångfald med vinkeln att hjälpa språkmodeller, som till exempel Chat GPT. Det är inte självklart att en stor språkmodell kan ta till sig information om hur lika eller olika språk är på samma sätt som vi människor kan. Jag undersöker vad man kan plocka ut direkt ur stora textsamlingar, till exempel Den lille prinsen (av Antoine de Saint-Exupéry, reds. anm.) eller Nya testamentet, som översatts till många språk.

Vad kan det leda till?

– Jag försöker att framställa informationen så att datorerna kan hantera den. Det ska förhoppningsvis leda till att språkmodellerna blir bättre på att dra paralleller mellan de jättestora språken och de mindre språken.