Brist på känslomässigt stöd ökar risk för kronisk smärta hos män

Långvarig smärta är vanligt och kan innebära ett stort lidande och medföra både sänkt livskvalitet och arbetsförmåga. Det är vårdens uppgift att fatta beslut om lämplig behandling.

– Men många kvinnor med smärta berättar att de inte blir tagna på allvar, säger Anke Samulowitz, sjukgymnast och psykolog, som nyligen disputerade på en avhandling om genusnormer och psykosociala resurser vid Göteborgs universitet.

– Smärta är per definition en subjektiv upplevelse. Det gör detta område särskilt utmanande för vården. Det är lätt att påverkas av könsnormer, säger hon.

Som en del av sin avhandling gick hon igenom 77 vetenskapliga artiklar om långvarig smärta för att se om det fanns ett mönster kring hur män och kvinnor beskrevs i studierna, dels av forskarna, dels av patienter och personal.

Överlag framställdes kvinnor som känsliga och män som smärttåliga.

– Vi såg att det fanns en benägenhet att psykologisera kvinnor mer än män. Detta mönster förstärktes när det handlade om sjukdomar eller tillstånd som inte är så välbeforskade, säger hon.

Diagnos och behandling av smärta kan vara komplicerad.

– Det finns en samsyn om att det är biologiska, psykologiska och sociala faktorer som samverkar vid långvarig smärta. Den sociala biten är minst beforskad, säger hon.

Anke Samulowitz gick sedan vidare och undersökte vilken effekt som praktiskt socialt stöd och emotionellt stöd har på smärtutvecklingen. Hon följde 4 000 svenskar med och utan smärtproblematik i ett och ett halvt år.

– Här såg vi flera normbrott, mönster som inte överensstämmer med könsstereotyperna, säger Anke Samulowitz.

Män som hade ont i kroppen någon gång i månaden eller mer sällan, men saknade emotionellt stöd, hade dubbelt så stor risk att utveckla smärta som gör sig påmind flera gånger i veckan eller oftare, jämfört med män med starkt emotionellt stöd. Detta, menar Anke Samulowitz, är ett genusnormbrott eftersom emotionalitet förknippas med kvinnor och kvinnlighet över lag.

Bland män med frekvent smärta från start hade emotionellt stöd dock inte samma positiva effekt. Starkt emotionellt stöd var tvärtom förknippat med mer smärtproblem. Anke Samulowitz vet inte vad detta beror på.

Bland kvinnor var ett svagt praktiskt socialt stöd, som hjälp med pengar eller någon att ringa för ett extra handtag, en större riskfaktor för att utveckla frekvent smärta.

Bland kvinnor som redan hade mycket smärta ledde både ett starkt emotionellt och ett starkt praktiskt socialt stöd till mindre frekvent smärta ett och ett halvt år senare.

– Jag hoppas kunna öka medvetenheten om att vi har förutfattade meningar och att både hälso- och sjukvården och forskningen blir bättre på att ifrågasätta stereotypa föreställningar så att vi kan behandla utifrån behov och inte utifrån vad vi tror att kvinnor och män behöver, säger hon.