”Ett politiskt jippo – men inte poänglöst”
Miljökonferensen Stockholm+50 har inte som ambition att resultera i juridiskt bindande avtal. F&F ställer 4 frågor till David Langlet, professor i miljörätt vid Uppsala universitet.
Stockholm+50 handlar om att få till möten mellan forskare, civilsamhälle och ledare, menar David Langlet, professor i miljörätt vid Uppsala universitet.
Bild: Mikael Wallerstedt
1 | Vad kännetecknar årets miljökonferens?
– Sedan den första miljökonferensen 1972 har det blivit tradition att ordna ett stort globalt miljöarrangemang vart tionde år. 1992 var senaste gången med en ambitiös agenda och där man också antog bindande nya regelverk. I och för sig antogs ett ganska djärvt handlingsprogram 2002 för att stoppa utfiskning och förlust av biologisk mångfald, men sedan hände det inte så mycket mer. Det fanns inga uppföljningsmekanismer.
– De senaste åren har de här konferenserna främst syftat till att samla kraft inom miljöområdet. I år är det kanske ännu mer så än tidigare.
2 | Varför då?
– Just nu ligger fokus på att blicka bakåt och på att uppmärksamma viktiga miljöinsatser som gjorts genom åren. Det pågår flera multilaterala konflikter i världen och då är det kanske realistiskt att inte försöka fastslå nya regelverk. I stället handlar det här tillfället mer om att ena parter och få till möten mellan forskare, civilsamhälle och ledare. I någon mening är den här konferensen ett politiskt jippo, men det betyder inte att den är poänglös.
3 | Är det tillräckligt med ett politiskt jippo eller behövs det mer än så?
– Det finns de som säger att det vore angeläget att få till en ny konvention för exempelvis kemikalier och det ligger något i det, men det som saknas är främst måluppfyllelse. Om världen börjar leva upp till sina åtaganden enligt Parisavtalet och konventionen om biologisk mångfald vore det en enorm sak. Det är i första hand det som behöver ske.
4 | Vilka avtal och konventioner kommer att diskuteras härnäst?
– FN:s klimatpanel IPCC jobbar på och det pågår förhandlingar om den nya plastkonventionen. Det diskuteras även ett avtal för skydd av mångfalden i det fria havet, alltså utanför kuststaternas jurisdiktion. Det är några exempel. I september är jag med och arrangerar en internationell konferens för miljöjuridik som hålls i Stockholm. Tanken är att gå igenom vad 1972 års deklaration har betytt, var vi står i dag och vilka som blir de största utmaningarna framöver. Det finns mycket kvar att göra.
Prenumerera på Forskning & Framsteg!
10 nummer om året och dagliga nyheter på webben med vetenskapligt grundad kunskap.
