Färre strömmingar – ändå kan fiskekvoterna dubbleras
I veckan ska EU-kommissionen rösta om strömmingskvoterna i Östersjön. Om förslaget går igenom kan strömmingsfisket i centrala Östersjön dubbleras. David Gilljam, som forskar på strömmingskvoter vid SLU, är bekymrad.
SLU har provfiskat strömning utanför Forsmark sedan 1970- och 1980-talen. De senaste resultaten från 2022 visade att fångsterna bara var en bråkdel jämfört med när provfisket startade. Analyserna av årets provfiske blir klara först till våren. På bilden plockar forskarna Isa Wallin Kihlberg och Fredrik Landfors fisk ur ett nät, även det som inte är strömming ska vägas, mätas och bokföras.
Bild: Erik Abel
Hösten 2023 föreslog EU-kommissionen ett stopp för allt riktat strömmingsfiske i Bottniska viken och centrala Östersjön. Ministerrådet avvisade senare förslaget, till högljudda protester från en rad miljöorganisationer.
När EU-kommissionen i veckan på nytt ska rösta om strömmingskvoterna föreslås en dubblering av strömmingsfisket i centrala Östersjön. Det har fått bland annat Världsnaturfonden, WWF, att gå i taket.
David Gilljam är forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, med särskilt fokus på strömmingsbestånd. Han berättar att strömmingsbestånden i Bottniska viken har minskat stadigt sedan mitten av 1990-talet. Den nedåtgående trenden sammanfaller med ökat fiske och ungefär 95 procent av fisken landas av de stora trålarna. Trots att fisket har minskat en del de senaste sju åren har beståndet fortsatt att minska.
– Läget i centrala Östersjön är inte bättre, men där skedde nedgången längre tillbaka i tiden. Beståndet har snarare legat stilla på en väldigt låg nivå sedan början på 1990-talet, säger David Gilljam.
Brist på större individer
Det som minskat mest i Bottniska viken är de större individerna. Kustfiskarna har flera gånger slagit larm till berörda myndigheter, de behöver strömming av en viss storlek för att kunna producera sin surströmming. Den fisk som trålas blir till fiskmjöl och fiskolja, då spelar storleken däremot ingen roll.
David Gilljam konstaterar att strömmingsfrågan är komplicerad. Han är en av flera forskare som arbetar fram underlag till Internationella havsforskningsrådet, ICES. Beståndsuppskattningarna ligger sedan till grund när EU beslutar om fiskekvoter.
– Men förvaltningsmålen tar inte hänsyn till strömmingsbeståndets storleksstruktur. Det betyder att vi i förlängningen får en förskjutning mot ännu mindre individer, säger han.
Får konsekvenser för ekosystemen
ICES senaste beståndsuppskattningar slår fast att ungfiskproduktionen varit bättre än tidigare år, vilket i sin tur leder till ett ökat fångstråd för 2025.
– Personligen tycker jag det vore bättre att låta beståndet återhämta sig under längre tid. Dessutom visar vår storleksstrukturanalys att fisket skulle behöva minska än mer för att beståndet ska återgå till större andel äldre och större fisk, säger David Gilljam.
Strömmingen är fortfarande Östersjöns vanligaste fisk och det råder ingen tvekan om att minskade bestånd får stora effekter på ekosystemen. Strömming äter till exempel spigg – en art som snabbt spridits norrut de senaste fem–tio åren. Spiggen äter de djurplankton som håller Östersjöns alger i schack, med kraftigare algblomningar som följd.
– Som det ser ut just nu är jag orolig, säger David Gilljam.
Prenumerera på Forskning & Framsteg!
10 tidningsnummer om året och dagliga nyheter på fof.se med kunskap baserad på vetenskap.
