Fartfylld resa genom svenskans senaste 500 år
Från Gustav Vasas bibelöversättning till 1900-talets krångliga tilltal. Språkvetaren Patrik Hadenius berättar underhållande om hur svenskan har förändrats genom historien.

Patrik Hadenius, språkvetare och tidigare chefredaktör på Forskning & Framsteg, har skrivit Vasas testamente: En historia om språket vi kallar svenska.
Bild: Fabian Rost / Bokförlaget Stolpe
Det är Gustav Vasas fel att vi behöver brottas med svenska, danska och engelska för att beställa smörrebröd i Köpenhamn. Så beklagar sig med glimten i ögat språkvetaren och Forskning & Framstegs tidigare chefredaktör Patrik Hadenius i denna bok om svenskans historia sedan 1526.
Slutet för fornsvenskan
Det året lät Gustav Vasa översätta Nya testamentet till svenska. Syftet var inte minst att mejsla ut de språkliga skillnaderna mot danskan, som skulle köras ut ur svenskan på samma sätt som den danske kungen körts ut ur landet, skriver Patrik Hadenius. Översättningen ses i dag som en brytpunkt mellan fornsvenskan och nysvenskan, och att den nu fyller 500 år har även uppmärksammats i böcker som Tore Jansons Svenskans historia: Språkets roll under 800 år.

Bild: Johannes Söderberg
Duandet och niandet
Vasas testamente är en spänstig berättelse om svenskans utveckling genom alltifrån brev skrivna av Anna Vasa – barnbarn till Gustav Vasa – till radiolegenden Sven Jerrings intervjuer. Jerring får illustrera det nya duandet, som gradvis ersatte tilltalet med formella titlar. Jag hade nöje av att läsa om hur ängsligheten som den här övergången gav upphov till hanterades med hjälp av tillkrånglade formuleringar utan direkt tilltal: ”Vad får det lov att vara? Hur var namnet? Var det bra så?”
Den som vill kunna tillrättavisa en eller annan övernitisk språkpolis, kanske genom att påpeka att skillnaden mellan ”före” och ”innan” inte alls är huggen i sten, kan också ha glädje av boken.
Vasas testamente: En historia om språket vi kallar svenska
Patrik Hadenius
Bokförlaget Stolpe