IPCC-författaren: ”Vi vill inte ha 15 meter havsnivåhöjning”

Den avslutande syntesrapporten från FN:s klimatpanel IPCC är en kort sammanfattning av tidigare rapporter mellan 2018 och 2022. F&F ställer sju frågor till forskaren Anna Sörensson som är en av de samordnande huvudförfattarna.

1. | Du har precis kommit hem från Interlaken i Schweiz där IPCC-rapporten sammanställdes och presenterades. Hur var det sista dygnet?

– Intensivt. Det sista mötet inleddes klockan 06.00 på morgonen och avslutades 02.00 på natten. För att få lite sömn gällde det att försöka ta reda på när just mina punkter skulle diskuteras. Då kunde man gå iväg och sova någon timme och sedan komma tillbaka, men de flesta av oss sov väldigt lite de här dagarna. Det är ganska hård press.

2. | Hur länge har du varit involverad i arbetet för IPCC?

– Sedan 2017, det är ganska precis sex år nu. Då arbetade jag med rapporten från arbetsgrupp I, som handlar om den naturvetenskapliga grunden som kom ut i augusti 2021. Våra resultat ses generellt som mer exakta än forskningen från arbetsgrupperna II och III som handlar om klimatanpassning, klimaträttvisa och finansieringsfrågor. Det är mer känsligt att skriva om skillnader mellan rika och fattiga länder.

– Från början arbetade jag som författare till ett specifikt kapitel, men fick frågan om jag ville leda arbetet med kapitlet eftersom en annan forskare behövde hoppa av. Senare blev jag utvald att arbeta med den avslutande syntesrapporten som sammanfattar forskningen. Vi började med den i januari 2021. Då var ingen av de stora rapporterna från arbetsgrupperna klara ännu. Det har varit mycket arbete, särskilt på slutet. Men otroligt kul!

3. | Du bor och verkar i Argentina. Hur hamnade du där?

– Jag bodde i Sverige tills jag var 24 år. Jag utbildade mig till fysiker vid Linköpings universitet och fick sedan ett stipendium för att göra en masteruppsats i ett utvecklingsland och kom till Argentina. Jag flyttade tillbaka till Sverige ett tag, men återvände hit. Nu har jag en permanent plats som forskare åt den argentinska staten och studerar regional påverkan av klimatförändringarna.

4. | Ni forskare har skrivit på syntesrapporten under flera års tid, och sista veckan diskuteras innehållet med världens regeringar. Vad blev ändrat?

– Den 37-sidiga sammanfattningen för beslutsfattare gicks igenom i detalj, mening för mening. Den behöver vara skriven så att beslutsfattare förstår och texten ägs av världens regeringar, men vi som forskare har som främsta uppgift att skydda den vetenskapliga integriteten. Om det saknas evidens för en föreslagen formulering kan ändringen förstås inte godkännas.

– Länderna måste också komma överens sinsemellan. De länder som släpper ut mycket koldioxid ville till exempel inte att det ska stå koldioxid och länder som släpper ut mycket metan ville inte att det ska stå metan. Jag är glad att vi fick igenom så att det står: ”Den globala uppvärmningen kommer att fortsätta att öka på kort sikt (2021–2040), främst på grund av ökade kumulativa CO2-utsläpp.” Det var en av punkterna som jag ansvarade för.

5. | Hur känns det nu när rapporten är presenterad?

– Nu känns det jätteskönt att det är klart. Jag ser fram emot att kunna prata om resultaten, och sedan börja nästa utvärderingscykel. Självklart hoppas jag att rapporten ska göra skillnad.

6. | Vad hoppas du på?

– Jag hoppas ju att vi kan få ner utsläppen, det är det som måste ske. 1,5 grader uppvärmning kommer att nås under det tidiga 2030-talet. Den konkretionen hoppas jag kommer att hjälpa människor att agera och det är viktigt att vi inte låter det gå längre än så. Vi måste också anpassa oss till klimatförändringarna och lägga pengar på klimatanpassning, särskilt i sårbara regioner. Just nu är det globala finansflödet större till fossil industri än till utsläppsminskningar och klimatanpassning, och det är ju helt fel. Rapporten visar att teknologin och pengarna finns, men att de inte läggs på rätt saker.

7. | Vad får det för konsekvenser?

– Världen kommer inte att gå under vid 1,5 grader, men varje ton koldioxid ökar den globala uppvärmningen. Katastrofer som brand, torka och översvämningar kommer att bli vanligare. Det är också viktigt att inte bygga i lågt liggande områden. Havsnivåhöjningen är tydlig i alla klimatscenarier.

– Säg att temperaturen tillåts stiga till 2 grader, men att vi hittar teknik för att avlägsna koldioxid ur atmosfären så att temperaturen kommer tillbaka till 1,5 grader – då kommer extremvädret att minska. Men de här långsamma processerna, som smältande inlandsisar på Grönland och Antarktis, är svårare att stoppa. De kommande tio åren kommer att ha väldigt stor effekt på hur geografin ser ut om 1 000, 2 000 och 3 000 år. Vi vill inte ha 15 meter havsnivåhöjning.