Livskraftig vargstam kräver finskt och ryskt blod

För att vargstammen på sikt ska överleva krävs invandrade vargar från Finland och Ryssland. Men en ny studie visar att flera vargimmigranter är nära släkt med varandra – forskaren Mikael Åkesson förklarar vilka konsekvenserna blir.

Publicerad

Den skandinavisk vargpopulationen har högre genetisk variation nu än på 1980-talet.
Bild: Getty images

1. | Mellan år 1983 och 2014 invandrade 20 vargar från Finland och Ryssland. Vad vet ni om dem?

– Vargarna kommer via Norrbotten eller norra Norge och måste ta sig söderut för att hitta en partner. Eftersom metoden att inventera vargpopulationen är väldigt detaljrik och bygger på dna vet vi att 7 av de här 20 vargarna har reproducerat sig. Vår studie är en av de första som tittar på hur den genetiska variationen hos vargarna har förändrats över en så pass lång tidsperiod. Immigration från Finland eller Ryssland krävs för att den skandinaviska vargpopulationen ska vara livskraftig.

Mikael Åkesson är forskare i viltekologi vid Grimsö forskningsstation, SLU. Han undersöker hur genetisk variation påverkar individers förmåga att överleva och reproducera sig.

2. | Vilka är de viktigaste slutsatserna?

– Vi ser att den genetiska variationen är högre nu än när den här populationen etablerade sig på 1980-talet. Men vi ser också att flera av immigranterna är nära släkt med varandra. Flera verkar vara helsyskon eller halvsyskon. Det är ett viktigt fynd – man överskattar de invandrade vargarnas bidrag till minskad inavel om man tror att de är obesläktade. Tidigare utredningar visar att det krävs en eller två immigranter vart femte år för att vi inte ska förlora för mycket genetisk variation över tid.

3. | Hur många vargar finns det?

– I Norge och Sverige finns sammanlagt 480 vargar. I Finland och Ryssland finns det uppskattningsvis ytterligare 750 vargar, men de ryska siffrorna är osäkra. I Ryssland sker vargövervakningen genom standardiserade rutter i landskapen. Då räknar man påträffade spår av varg och använder det som grund för att uppskatta vargtäthet i populationen. Det är en metod som kräver mindre resurser, men den ger inte lika stor detaljrikedom som dna. Vi vet ganska lite om den ryska populationen.

4. | Vad vill du undersöka härnäst?
– Det återstår att ta reda på varför de finska och ryska vargarna i hög grad är släkt med varandra. Vi har också utökat samarbetet med finsk vargövervakning och på sikt hoppas jag att vi ska kunna spåra exakt varifrån flera av de här individerna kommer. I västra och nordvästra Finland verkar vargarna också bli fler. Det kan öka migrationstakten till Skandinavien eftersom vissa av de här områdena är nära gränsen till Norrbotten.

5. | Vargfrågan tenderar att vara ganska laddad. Märker du av det som vargforskare?
– Både ja och nej. Det är klart att det finns både vargmotståndare och vargförespråkare, men de allra flesta är varken för eller emot. Folk i allmänhet är intresserade av vad vi håller på med. Jag har tidigare jobbat med helt andra arter som inte alls fått samma uppmärksamhet, så lite speciellt är det.

Prenumerera på Forskning & Framsteg!

10 nummer om året och dagliga nyheter på webben med vetenskapligt grundad kunskap.

Beställ idag
Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor