Så hittar malariamyggan sina offer

Malariamyggor har receptorer på sina antenner och mundelar som känner av koldioxid och kroppslukt. Med dessa sinnen kan en blodtörstande mygghona upptäcka en människa på ganska långt håll. På nära håll är det i stället offrets kroppsvärme som hon orienterar sig efter, men hur detta går till i detalj har varit okänt fram till nu.

Ett amerikanskt forskarteam har analyserat dna hos myggor och flugor på jakt efter ursprunget till malariamyggornas speciella värmereceptorer. Forskarna hittade en lämplig kandidat hos bananflugor. De har en receptor som registrerar kyla. Bananflugorna använder den till att undvika miljöer som är för kalla för dem – om receptorn stimuleras flyger de åt andra hållet. Malariamyggor och bananflugor har en gemensam ”anfader” som levde för 250 miljoner år sedan. Kanske var det den här köldreceptorn som evolutionen omvandlade till en värmereceptor hos malariamyggor, resonerade forskarna.

Med hjälp av gensaxen Crispr-Cas 9 slog forskarna ut proteinerna som bygger upp receptorn hos malariamyggor. De manipulerade myggorna var avsevärt sämre på att hitta värmekällor än vanliga myggor, vilket bekräftade forskarnas teori.

Mer än 400 000 personer avlider i malaria varje år och det finns ett stort behov av nya bekämpningsmetoder. Det pågår flera försök att stoppa sjukdomen genom att genmanipulera malariamyggor. De nya rönen, som har publicerats i Science, är ett välkommet bidrag inom det forskningsfältet.