Skalbaggar dåliga på att dö ut

Skalbaggarnas enorma artrikedom beror inte på snabb artbildning utan på att ovanligt få arter har dött ut.

Publicerad
Tack var det hårda skalet har skalbaggarna efterlämnat ovanligt många fossil. Här en vivel.
Bild: Dena Smith

Med 380 000 kända arter är skalbaggarna den mest artrika djurgruppen på vår jord. Amerikanska forskare har nu kartlagt skalbaggarnas evolutionära historia under 280 miljoner år. Studierna visar att skalbaggarna har haft en utdöendetakt som är avsevärt lägre än hos många andra djurgrupper från samma tidsperiod.

Inom den största underordningen av skalbaggar, allätarbaggarna (Polyphaga), så har utdöendetakten på familjenivå varit noll. Det innebär alltså att samtliga uppkomna familjer har överlevt fram till idag.

Allätarbaggarna har, som namnet antyder, en bred diet. Det gör dem anpassningsbara vilket är en förklaring till den låga utdöendetakten. Flygförmågan har sannolikt också bidragit. Den medför att skalbaggarna har kunnat byta miljö vid kraftiga klimatförändringar, exempelvis under istiderna. De här egenskaperna är dock inte unika för just skalbaggar.

– Det är möjligt att en låg utdöendetakt är en generell förklaring till att många insektsordningar är så artrika. Jag hoppas att vår studie ska sporra andra forskare till att undersöka detta, säger Dena Smith som är docent i insektsfossilanalys (paleoentomologi) vid Colorados universitet, USA, och huvudförfattare till den nya studien.

Forskarna studier omfattar över 5500 fossila skalbaggsarter från drygt 220 fyndplatser. De nya rönen publicerades i Proceedings of the Royal Society.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor