Stretchig hud bakom ormens jättegap

Det finns nära 3 500 ormarter i världen. Bara en handfull av de allra största kan svälja rådjur och andra riktigt rejäla byten. Hur gör de?

Publicerad

Ekologer har lokaliserat en 97,5 kilo tung burmesisk pytonorm i Everglades National Park i Florida i USA.
Bild: Ian Bartoszek/Conservancy of Southwest Florida

Burmesisk pytonorm (Python molorus bivittatus) lever naturligt i Sydostasien och är en av världens största ormarter. Den kan bli över fem meter lång och 90 kilo tung, och äter allt från rådjur, minkar och tvättbjörnar till alligatorer. 

I en ny studie, publicerad i tidskriften Integrative Organismal Biology, konstaterar en forskargrupp att det inte bara är ormens storlek som bäddar för så stora måltider.

Burmesisk pytonorm
Burmesisk pytonorm sväljer rådjur och andra byten hela och måste därför ha brett gap och rörligt käkben.
Bild: Ian Bartoszek/Conservancy of Southwest Florida

Efter att ha studerat ormens gap i detalj har forskarna funnit att burmesisk pytonorm har superstretchig hud mellan käkarna vilket gör att den kan konsumera bytesdjur upp till sex gånger större än andra ormar i liknande storlek.

Vem äter vem?

Burmesisk pytonorm är också ett populärt sällskapsdjur. Frisläppta ormar har bland annat etablerat sig i Miami i USA där de klassas som en invasiv art och ställer till problem i naturen med sin allsidiga kost.

– Genom att ta reda på vad ormarna faktiskt äter går det att dra bättre slutsatser om ormarnas påverkan på ekosystemet, säger Bruce C Jayne, som är professor vid university of Cincinnati i USA.

Ormens plats i ekosystemet

Eftersom ormen sväljer sina byten hela är ett stort gap helt avgörande för hur stora djur den kan konsumera. Såväl ben som horn bryts ner inne i ormens magsäck.

– Men bara för att en orm kan äta en viss art betyder det inte att den kan äta alla individer inom arten. Små pytonormar äts till exempel av alligatorer. När ormen blir tillräckligt stor är det i stället alligatorn som lever farligt, säger Bruce C Jayne.

I studien har forskarna jämfört burmesisk pytonorm med brun trädorm (Boiga irregularis), en orm som klättrar i träd och jagar fåglar och andra djur i takkronorna. Den lever vilt i Australien och Papua Nya Guinea.

Så fick ormen dåligt rykte

Själv har Bruce C Jayne ägnat stora delar av sin forskarkarriär åt att studera rörlighet och muskelfunktion hos ormar, ödlor och fiskar. Särskilt ormar tenderar att väcka känslor. I länder med giftormar tycker han att det är helt avgörande att iaktta försiktighet kring ormar, men i övriga världen tror han att ormrädsla främst beror på kulturen.

– Fem eller sex personer om året dör av ormbett i USA, samtidigt som 40–50 personer dör av hundattacker. Så varför törs människor klappa en främmande hund, men inte en orm? Tyvärr har Bibeln gett ormen ett ganska dåligt rykte, säger Bruce C Jayne. 

F&F Evenemang:

En kväll om livet efter digitaliseringen

En tankeväckande och lärorik kväll med teknikhistorikern Nina Wormbs, sociologen Malin Åkerström, filosofen Hans Ruin och litteraturvetaren Jesper Olsson. 25 januari på Playhouse Teater i Stockholm.

Läs mer och boka

Prenumerera på Forskning & Framsteg!

10 nummer om året och dagliga nyheter på webben med vetenskapligt grundad kunskap.

Beställ idag
Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor