Kung Henrik VIII:s krigsfartyg Mary Rose sänktes i ett slag mot franska styrkor 1545. Det bärgades 1982 och är ett av få fartyg från forna tider som tagits upp och ställts ut på museum – även om det inte är så väl bevarat som 100 år yngre Vasa.

Skeppet ska nu skannas med laser och undersökas i nära detalj, för att ge mer kunskap om tiden då sjöstriderna skiftade från bordning och närstrid till kanonbeskjutning på håll.

– Det kommer att ge en otroligt detaljerad 3D-modell som kan användas bland annat för att kontrollera konserveringen av fartyget, men också ge möjlighet att jämföra detaljer i vrak som inte bärgats, säger marinarkeologen Rolf Warming, doktorand på Cemas, Centrum för maritima studier, vid Stockholms universitet, där han forskar om hur närstrid till sjöss utvecklades mellan 1450 och 1650.

Mary Rose har tidigare skannats invändigt, berättar Rolf Warming, men tekniken har förbättrats och nu ska även utsidan skannas.

Mary Rose finns i Portsmouth i England och är en viktig pusselbit i övergångsskedet i sjöstridsteknik då det till skillnad från Vasa länge var i aktiv tjänst. Fartyget byggdes om 1536 och fick en extra rad med kanonportar och tyngre artilleri ombord. Det finns dokumenterat i skriftliga källor, men hur ombyggnaden gick till i detalj är inte känt, då ritningar saknas.

– Mary Rose är en väldigt strukturerad stridsplattform, med bland annat artilleri och stångvapen. Särskilt spännande är att det har en ganska komplicerad konstruktion som underlättar äntring av andra fartyg och försvårar fiendens möjligheter att äntra det egna fartyget, säger Rolf Warming.

Han har tidigare undersökt vraket Gribshunden, som tillhörde den danske kungen Hans och sjönk i Blekinge skärgård 1495. Även de svenska skeppen Mars från 1564 och Vasa från 1628 närstuderas i doktorandprojektets jämförelse av detaljer som visar hur stridstekniken förändrats. Utöver dessa kommer ett antal andra fartyg att ingå, till exempel skeppet Kraveln som Rolf Warming varit med och undersökt.

Laserskanningen av Mary Rose kombineras med fotogrammetri, där inskannade bilder kombineras till en 3D-modell som bland annat kommer att visa fartygets färger och ytstruktur.

Även om en hel del finns dokumenterat återstår mycket att upptäcka, tror Rolf Warming.

– Det är i smådetaljerna man hittar det spännande. Det är till exempel osäkert hur många däck Mary Rose hade i akterkastellet. Kanske kan vi hitta något man missat tidigare, särskilt kring ombyggnationen 1536. Och så hoppas vi kunna jämföra med vrak på Östersjöns botten.

Uppmätningen och visualiseringen av fartyget leds av Marine and maritime institute vid University of Southampton i samarbete med Cemas och Mary Rose Trust. 3D-modellen kommer på sikt att göras tillgänglig för forskare och allmänhet.

Artikeln uppdaterades 19 september 10.33.