”Vindkraften behöver värderas högre i södra Sverige”

En stor del av den vindkraftskapacitet som har tillförts de senaste åren har placerats i södra Norrland, ett område där det redan finns betydande elproduktion från vattenkraft och där efterfrågan på el även fortsättningsvis förväntas vara låg. Med andra ord: i ett område där det redan finns el i överskott och där väldigt lite tyder på att detta kommer ändras.

I en ny studie från forskningsprogrammet Mistra Electrification visar vi att denna placering är långt ifrån samhällsekonomiskt optimal. När produktion byggs långt från efterfrågan ökar behovet av elnätsutbyggnad och risken för flaskhalsar. Dessutom ökar överföringsförlusterna i elnätet.

Att vindförhållandena i området i allmänhet är medelmåttiga gör bilden än tydligare: Södra Norrland framstår som ett av de sämst lämpade områdena i hela Norden för landbaserad vind. Ändå är det här utbyggnaden varit som störst.

Studien analyserar det nordiska energisystemet i detalj genom att beakta faktorer som elnätets kapacitet, framtida efterfrågan, väderförhållanden och kostnaden för olika tekniker.

Slutsatsen är tydlig: För att minimera kostnaderna för samhället behöver ny elproduktion byggas nära där elen används, inte bara där det råkar vara lättast att få kommunal tillstyrkan. Detta innebär dessutom att det ibland är samhällsekonomiskt lönsamt att bygga vindkraft även där vindförhållandena är sämre eftersom den lokala nyttan är stor.

Att utbyggnaden av landbaserad vindkraft hittills varit ”felaktig” betyder dock inte att den varit onödig. Tvärtom har den bidragit med viktig elproduktion och ökade exportintäkter. Men det gör det ännu viktigare att framtida investeringar hamnar rätt.

Studien visar att det i ett scenario med storskalig elektrifiering av industri- och transportsektorn, där det totala årliga svenska elbehovet antas uppgå till 260 terrawattimmar (TWh) år 2050, är optimalt att bygga omkring 27 gigawatt (GW) landvind i Sverige (motsvarande 70 TWh).

Det är en ökning med runt 50 procent jämfört med dagens nivåer på cirka 18 GW. Men för att denna utbyggnad ska skapa verkligt värde krävs tydligare geografisk styrning, annars riskerar vi att bygga in samma ineffektivitet i framtidens elsystem.

För det första behöver vi politiska styrmedel som aktivt uppmuntrar investeringar där elbehovet är som störst. Det vill säga där värdet på el är högst, på en mer geografiskt detaljerad nivå än dagens fyra elprisområden. Det handlar om att skapa ekonomiska incitament som väger upp för sämre vindlägen och gör det attraktivt att bygga nära industrin.

För det andra måste den lokala acceptansen stärkas. Motstånd mot vindkraft är ofta en avgörande faktor bakom var det faktiskt byggs. Här krävs nya modeller där kommuner och lokalsamhällen får tydliga ekonomiska fördelar av etableringar, men också lokalt äger frågan om var ny kraftproduktion är lämplig att placeras. Att öronmärka land för kraftproduktion kan vara en möjlig väg framåt.

För det tredje behöver Sverige ta fram mer genomtänkta nationella och regionala energiplaner. Dessa bör integrera faktorer som elnätets begränsningar, väderförutsättningar och framtida elbehov för att fånga var den producerade elen faktiskt gör mest nytta.

Elektrifieringen är inte bara en teknisk utmaning, utan i hög grad en fråga om planering och acceptans. Att bygga mer elproduktion är nödvändigt om elektrifieringen ska lyckas, men att bygga den på rätt plats är avgörande.