80 år i pension?

P1-morgon den 8 januari innehåller en intervju med vetenskapsjournalisten Henrik Ennart som utkommit med en ny bok: ”Åldrandets gåta”. I denna bok diskuteras forskning som menar på att det redan har fötts människor som kommer att bli 150 år eller kanske till och med 200 år gamla. Vetenskapen är naturligtvis delad i denna fråga, men min tanke blev direkt: Hur skulle ett sådant samhälle fungera?

Redan nu finns det ett antal domedagsprofetior om hur den demografiska trenden i bland annat Europa, Japan och Kina kommer att leda till kollapser i de offentliga finanserna. Anledningen är att huvuddelen av skatteintäkterna kommer från förvärvsarbetande, dvs ej pensionärer, samtidigt som pensionärerna inte bara blir fler i förhållande till den övriga befolkningen utan genom att vården också totalt sett blir dyrare (trots effektiviseringar och förbättringar). Trots att den förväntade livslängden bara de senaste tjugo åren har ökat med 3-4 år har justeringarna i pensionsåldern förblivit marginella. Detta sammantaget med att individer utbildar sig alltmer, kanske ända till 25-årsåldern, gör att åren av intensivt förvärvsarbete blir allt färre. 

Detta står i stark kontrast till när folkpensionen infördes i Sverige år 1913 då medellivslängden var 60 år och pensionsåldern 67 år. Pensionssystemet var alltså till för de relativt få som blev äldre än 67. Om vi fortsätter att leva allt längre – såsom diskuteras i ”Åldrandets gåta” – kommer vi kanske att förvärvsarbeta endast under en tredjedel av våra liv. Givet att vi förhoppningsvis kommer att vara pigga och friska i ytterligare ett åttiotal år, kanske vi borde förespråka en rejäl höjning av pensionsåldern? Speciellt om vi önskar ha både en rimlig pension och en god sjukvård.