Kan fiskar känna smärta?

Kan fiskar känna smärta och uppleva lidande? Ja, det frågade sig Jordbruksverket och ställde frågan till Skogs- och lantbruksakademin, som i sin tur bjöd in forskare till en [konferens][] för att, som det hette, ”belysa kunskapsläget och identifiera kunskapsluckor”. Och så möttes fiskfysiologer, sportfiskare, filosofer och djurrättssympatisörer.

Frågan är förstås svår att få något entydigt svar på. Där vi nog ganska lätt kan se både om och att våra hundar, katter och hästar har ont emellanåt, saknar vi i betydligt högre grad sätt att kommunicera med fiskarna. Vi kan ju inte ens andas i varandras element. Fiskars kroppsspråk säger oss inte mycket om vad de upplever eller om de alls upplever – vare sig smärta eller annat. Fiskars mimik – om de har någon – är vi dåliga på att tolka.

Dessutom, om nu fiskar kan känna smärta och uppleva lidande, vilka krav ställer det i så fall på oss? Borde vi gå från att betrakta fiske som ett sätt att få mat, och istället se det som en barbarisk form av djurplågeri?

[Djurskyddslagstiftningens 2 § säger att djur ska behandlas väl och skyddas från onödigt lidande och sjukdom.][]Mot det är det väl lite underligt att man i yrkesfisket låter fisken sitta länge i näten, och att man låter fiskarna ligga och självdö av syrebrist sedan man fått upp dem på båten. Vi pratar ändå om ryggradsdjur. Skulle vi acceptera att till exempel fåglar eller grodor behandlades så? Och vilket lidande är det nödvändiga lidandet? Lidande för vems skull? Kan det vara nödvändigt att fisken lider för min skull? Eller lider jag i onödan för fiskens skull om jag inte får äta fisk?

Om lagstiftningen tog fiskar på samma allvar som man tar andra ryggradsdjur, så skulle det nog finnas fler [konflikter][]mellan fisket å ena sidan och lagstiftningen å den andra, än den om att fiska med levande agn. För det är förbjudet.

Djurskyddslagen skiljer mellan vilda djur och djur i fångenskap. Om man betraktade fiskarna som sitter fast i fiskeredskapen som djur i fångenskap – vilket de onekligen verkar vara då de inte kan ta sig därifrån på egen hand och inte heller har skäl att hoppas på att bli befriade – så skulle den typen av fångstredskap behöva förbjudas (eller lagtexten skrivas om), menar [djurrättsförespråkare][].

Nog är den tanken en smula svindlande? Att tänka sig att vi ställer moraliska krav på oss själva, starka nog att ändra den kulinariska traditionen och att fundamentalt ändra en yrkesutövning, nämligen fisket?

Eller går det att fiska humant? Åtminstone tillräckligt humant för att fisket ska kunna försvaras?

Jag bortser just nu avsiktligt från frågan om hotade fiskarter och från problemen och möjligheterna med odlad fisk. Det kommer att finnas anledning att återkomma till de frågorna framöver, det är jag övertygad om!

[Här][] kan ni se alla presentationerna från konferensen, scrolla bara en liten bit ner.

[konferens]: http://www.jordbruksverket.se/download/18.32b12c7f12940112a7c800026536/Inbjudan+kan+fiskar+k%C3%A4nna+sm%C3%A4rta+och+uppleva+lidande.pdf
[Här ]: http://www.ksla.se/sv/redirect_frameset.asp?p=208
[konflikter]: http://www.ksla.se/sv/retrieve_file.asp?n=1925&t=ksla
[Djurskyddslagstiftningens 2 § säger att djur ska behandlas väl och skyddas från onödigt lidande och sjukdom.]: http://www.ksla.se/sv/retrieve_file.asp?n=1924&t=ksla
[djurrättsförespråkare]: http://www.ksla.se/sv/retrieve_file.asp?n=1918&t=ksla
[djurskyddslagstiftningen]: http://www.ksla.se/sv/retrieve_file.asp?n=1921&t=ksla
[Här]: http://www.ksla.se/sv/redirect_frameset.asp?p=208