Förstagångsväljarna har känselspröten ute

I det kommande valet utgör förstagångsväljarna hela 7 procent av väljarkåren, 497 000 personer. Färre och färre av dem är medlemmar i politiska partier, men de deltar i allt större utsträckning i politiska aktiviteter, enligt en studie vid Ungdomsstyrelsen. Gruppen har känselspröten ute mer än äldre väljare. Partier som har medvind får lättare röster bland 18-plussarna. Partier i motvind får på samma sätt färre röster av valbåsdebutanterna. Moderaternas dåliga val 2002 förebådades exempelvis av två år av dåliga opinionssiffror bland förstagångsväljarna. Förstagångsväljarna är rörligare, bestämmer sig senare, identifierar sig i lägre grad med ett parti, röstar i mindre grad, är okunnigare om politik, mindre intresserade av politik och följer nyheter i mindre utsträckning än vi äldre. Allt enligt Henrik Oscarsson, ännu icke 40-årig professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och expert på väljarbeteenden. Så här inför valet är han ständigt jagad av medierna, och den dag jag når honom har 27 andra journalister också ringt på hans telefon. Han tror inte att förstagångsväljarna kommer att avgöra valet, men deras valdeltagande ökar om det blir hårt mellan blocken ända in på slutet, alltså om den egna rösten är betydelsefull. – Spänningsfaktorn är avgörande, säger han. Om det är en spännande valrörelse med tydliga alternativ mobiliseras även förstagångsväljarna. I valrörelserna 1998 och 2002 var regeringsfrågan så gott som avgjord på förhand, vilket innebar att valdeltagandet sjönk – framför allt bland förstagångsväljarna. I det senaste riksdagsvalet, 2006, ökade valdeltagandet, och mest bland de unga. Hur ska man attrahera förstagångsväljarna? Har du något råd till partierna? – Ta det stora greppet. Tala gärna om de globala och existentiella överlevnadsfrågorna, säger Henrik Oscarsson. Det är vad som tycks intressera unga människor mest. Så fort det blir tekniskt finlir riskerar man att förlora dem. De har inte så mycket erfarenheter av frågor som fastighetsskatter, pensionsregler och liknande. Det handlar snarare om krig och fred, svält och klimat, miljö- och Europafrågor. Sedan mitten av 1990-talet har, föga förvånande, Vänsterpartiet och Miljöpartiet tagit ett fast grepp om förstagångsväljare och studenter. Men nära hälften av dem byter parti till nästa val. Det handlar dock inte om ideologisk förvirring: partibytena sker oftast inom blocken. Förstagångsväljarna är också mer lättpåverkade av tillfälliga opinioner. I det senaste Europaparlamentsvalet röstade exempelvis 24 procent av dem på Piratpartiet. Men backar man till mitten av 1970-talet var det Centerpartiet som drog de unga – då energi- och kärnkraftsfrågan väckte det existentiella intresset. – Centerpartiets ungdomsförbund var då jättestort, man kan tala om en riktig hajp bland de unga på 1970-talet, säger Henrik Oscarsson. Och som ung är man ofta radikal. Winston Churchill hade rätt, man blir mer konservativ som äldre. Den unga radikaliteten är särskilt påtaglig bland kvinnor. – Könsfaktorn är tydlig. Sverigedemokraterna och Piratpartiet går hem bland unga män, medan unga kvinnor stöder Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Bland de unga kvinnorna finns en stor övervikt till de rödgrönas favör. Fick de avgöra stod vi inför en jordskredsseger för vänsterkoalitionen. Socialdemokratin gjorde ett katastrofval bland förstagångsväljarna 1998 och 2002. Men nu verkar de komma tillbaka. Förstagångsväljarna Har överlag röstat i mindre utsträckning än väljarkåren i stort. I senaste riksdagsvalet röstade 76 procent av dem, vilket var en ökning sedan valet 2002. Både under 1970- och 1980-talet röstade långt över 80 procent av förstagångsväljarna. De senaste decennierna har de kvinnliga förstagångsväljarna varit mer benägna att rösta än männen. Vid valen 1976 och 1982 röstade drygt 90 procent av de kvinnliga förstagångsväljarna. Hur når man då förstagångsväljarna, och hur får man dem att gå och rösta? – Man måste finnas där de finns, det vill säga på gymnasieskolorna, säger Henrik Oscarsson. Men det är svårt för partierna att komma in där, eftersom alla partier måste komma samtidigt. En annan sak är att förstagångsväljarna påverkas mer än andra av webbtester där man svarar på ett antal frågor och sedan får man veta vilket parti som bäst svarar mot de egna åsikterna. – De där testerna är inte så harmlösa. De leder faktiskt till ändrade röstningsbeteenden, och förstagångsväljarna gillar att göra dessa tester, säger Henrik Oscarsson. De använder dem som underlag när de går in i väljarbåset. Testerna har en faktisk effekt på valutgången.