Den nya pappan är gammal

Det är snart 40 år sedan Sverige som första land i världen beslutade om lagstadgad pappaledighet. Det skedde 1974 och var startskottet till en ny papparoll. Men trots decennier av kampanjer, morötter och piskor så tar papporna bara ut drygt 20 procent av familjens föräldraledighet. Ett stort fiasko, om målet är total jämställdhet. Eller något sensationellt, om man jämför med alla andra länder i världen. Förra året publicerade New York Times ett långt reportage med rubriken ”In Sweden, men can have it all”, där reportern storögt redogjorde för den svenska föräldraförsäkringen till bilder av svenska pappor som storhandlade, diskade och lekte i sandlådan med sina barn. ”En glimt av framtiden”, konstaterade New York Times häpet. Stämmer det? – Vi ser absolut en ny papparoll ta form, säger Lars Plantin, docent i socialt arbete vid Malmö högskola. Alla pappor jag har mött i min forskning förhåller sig till en ny och närvarande papparoll. Det finns ett långt större handlingsutrymme än för ett par decennier sedan. Det är framför allt de äldre papporna som väljer att vara hemma länge med barnen. – Det är inte så sällan män i 40-årsåldern, som har fast förankring på arbetsmarknaden och som kan ta sig råd att vara borta från jobbet en längre tid, säger Roger Klinth, som är docent vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande på Linköpings universitet. Samtidigt är det en ålder då många existentiella frågor kommer i kapp en. Många yngre pappor är mitt uppe i karriären och hinner inte stanna upp. Siffrorna från Försäkringskassan är tydliga. Trots att män blir pappor när de är i snitt 31 år gamla, tar 35–39-åriga pappor ut långt fler föräldradagar än 30–34-åriga pappor. Roger Klinth har tillsammans med Thomas Johansson, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet, nyligen avslutat en studie av pappor som tar ut minst sex månaders föräldraledighet per barn. Gemensam nämnare för dessa pappor är att de tillhör en medelålders, vit medelklass med universitetsutbildning. Ofta har de fria och flexibla arbeten. Livserfarenhet och mognad framstår i deras undersökning som en viktig faktor för att prioritera småbarnen. Den nya pappan tillhör alltså inte en ny generation av unga fäder, utan är en lite äldre pappa som har tid och råd att vara hemma, och som har en stabil position på arbetsmarknaden. – Man kan se att unga män jobbar mer när de blir föräldrar, säger Thomas Johansson. Det handlar om att många tar på sig en roll som familjeförsörjare. Detta gäller framför allt om man har det knappt. Män med lägst inkomst tar ut minst antal pappadagar, medan kvinnor med lägst inkomst tar ut flest dagar – i det fallet prioriteras säkert mannens något högre lön för att få det att gå runt. – Många av de män som vi har intervjuat ser pappaledigheten som en paus i livet, ett avbrott från vardagen på jobbet, säger Thomas Johansson. – Papporna som är hemma länge är medvetna och reflekterande, säger Lars Plantin. Dessa medelklasspappor talar om faderskapet som något som ger en ny syn på livet, och många har en mycket emotionell hållning till papparollen. Men papparollen förändras mycket under barnens uppväxt. Det märkte Lars Plantin i en intervjustudie av pappor till barn i olika åldrar. – De nyblivna papporna är mycket entusiastiska, berättar han, de bygger familj och går in för det med liv och lust. Men trots det ser de sig ofta som ”andrapiloter”, och tänker att riktiga pappor blir de först när barnen blir lite större. – Nästa fas, när barnen är 5–6 år, är papporna ofta rätt trötta. De pratar om att de slits mellan kraven på jobbet och i hemmet – stressade, och ofta tyngda av alla aktiviteter, säger Lars Plantin. Tonårspappan är mer balanserad och får plötsligt mer tid för relationen med partnern och för sig själv, även om denna tid kan präglas av mer oro för barnen och av konflikter. Ju mer männen orienterar sig mot familjelivet, desto mer försvagas de traditionella könsrollerna. – Det är bra om pappor är hemma mer med sina barn, säger Roger Klinth. Det vinner alla på: männen, barnen och inte minst kvinnorna, som kan flytta fram positionerna på arbetsmarknaden. Män som tar ut mer än fyra veckors pappaledighet ökar exempelvis sin andel av hushållsarbetet även efter föräldraledigheten. Relationer där pappan har varit föräldraledig löper mindre risk att hamna i skilsmässa eller separation. Och pappor som har ägnat mycket tid åt sina barn när dessa var små, gör det även när barnen blir större. – Det är troligt – men långt ifrån självklart – att uttagen av pappadagarna långsamt kommer att fortsätta öka, säger Roger Klinth. Män orienterar sig mer mot barn, omvårdad och relationer. Det har varit en kulturell trend de senaste decennierna. Vid skilsmässor hävdar män numera betydligt oftare sin rätt till barnen än bara för ett par decennier sedan – banden till barnen är starkare i dag. – Flera studier visar att dagens fäder ägnar långt mer tid åt sina barn i dag jämfört med 1960- och 1970-talens pappor. Tiden med barnen har uppenbarligen ett stort värde – det är något som män prioriterar. Men många studier visar att kvinnorna fortfarande har huvudansvaret för hemmet, berättar Roger Klinth. Ett barn knyter lika lätt an till pappan som till mamman. Det menar Philip Hwang, som är professor i psykologi vid Göteborgs universitet. Han har i ett av sina forskningsprojekt om pappor följt 145 småbarn och deras föräldrar under trettio år och fortlöpande gjort intervjuer och observationer. – Det är den första generationen som har växt upp med den nya papparollen, som nu själva är på väg att bli föräldrar, säger Philip Hwang. Det visade sig att de pappor som är hemma länge med sina barn inte automatiskt får en bättre relation till barnen längre fram i livet. Närheten måste underhållas. – Det är inte så enkelt som att om man har varit hemma med småbarn så är saken klar, berättar Philip Hwang. Däremot har pappaledigheten en god effekt på jämställdheten i relationen. Pappan är mer närvarande – går på föräldramöten och är med i olika aktiviteter. Men samtidigt visar det sig att mammorna oftast tar det övergripande ansvaret för barnen, håller reda på BVC-besök, bokar tandläkare och så vidare. I ett annat projekt har Philip Hwang och hans medarbetare studerat i vilken grad som de 250 största företagen i Sverige från 1993 till i dag stöttar småbarnsföräldrar. – Många småbarnsföräldrar vill vara hemma mer, men säger att det inte funkar med jobbet, säger Philip Hwang. Så vi ville se om detta stämmer. Det visade sig att andelen företag som var positiva till anställdas föräldraledighet har ökat från 3 till 30 procent på knappt tjugo år. På arbetsplatser med många anställda tar männen ut längre föräldraledighet än på små arbetsplatser. Pappor som är hemma länge med barnen jobbar ofta inom offentlig sektor och inom tjänstesektorn – i företag där facket driver småbarnsföräldrarnas frågor eller där kulturen är tillåtande genom att exempelvis cheferna tar föräldraledigt. – De är ofta högutbildade, men framför allt har de en stark position på arbetet. Deras ställning hotas inte av en längre frånvaro, säger Philip Hwang. De senaste årens stora förändringar tror han har att göra med att jämställdhetsfrågan har börjat betraktas som ett politiskt problem, inte som något som ska lösas inom hemmets väggar. Till detta ska läggas en bättre barnomsorg och ett mer flexibelt arbetsliv där många kan arbeta hemma. – Det har lett till stora attitydförändringar, säger Philip Hwang. Sammantaget har föräldraskapet uppvärderats i takt med att parrelationerna blivit flyktigare, mer obestämda och att skilsmässor blivit vanligare. Föräldrarollen har mer och mer blivit en fast punkt av existentiell karaktär.