Annons

Den största utmaningen med befolkningstillväxten är en allt större andel äldre.

Bild: 
Joey Guidone

Ja, vi blir fler på jorden – men takten minskar

Snart är vi 8 miljarder. Men tillväxttakten är den långsammaste som uppmätts i modern tid. För 50 år sedan växte världens befolkning dubbelt så snabbt.

Lyssna på artikeln:

Vi är nu drygt 7,7 miljarder människor på jorden. Det är dubbelt så många som år 1972 – men då var befolkningstillväxten som allra störst med drygt 2 procents årlig tillväxt. Sedan dess har tillväxttakten halverats till 1 procent. Faktum är att detta är den lägsta tillväxttakten sedan FN började samla data i frågan på 1950-talet.

Även i absoluta tal var befolkningstillväxten som störst för flera decennier sedan. Det skedde under sent 1980-tal då befolkningen växte med över 90 miljoner människor årligen, enligt FN. Nu har den årliga tillväxttakten sjunkit till 80 miljoner per år.

Ändå tror många att befolkningen växer snabbare än någonsin – trots att hela 2000-talet har präglats av sjunkande befolkningstillväxt. I somras hävdade en av kvällstidningarna att: ”vi i dag lever i en aldrig tidigare skådad befolkningsexplosion”.

– Många talar fortfarande om en befolkningsexplosion, men det finns ingen grund för detta, säger Staffan Bergström, som är pensionerad professor i internationell hälsa vid Karolinska institutet.

Han har följt befolkningsfrågan i över ett halvt sekel, och han har arbetat som läkare och gynekolog i ett stort antal länder. På 1980-talet var han chef för kvinnokliniken i Maputo i Moçambique.

Huvudorsak: Det föds färre barn

Trots ökad medellivslängd i världen (nästan 73 år), och en minskande spädbarnsdödlighet så sjunker alltså takten i befolkningstillväxten. Huvudorsaken är att det föds färre barn.

I snitt föds 2,5 barn per kvinna i världen. För 50 år sedan var siffran nästan 5.

I slutet av detta sekel beräknas barnafödandet vara nere kring två barn per kvinna, och då kommer befolkningsökningen att stanna av. Men kan vi vara säkra på att det kommer att bli så?

– Det brukar sägas att fyra års skolgång för flickor är världens bästa preventivmedel. Flickor som går i skolan får inte stora barnkullar. Och vi ser allt fler flickor i skolor över hela världen, säger Staffan Bergström.

Han påpekar också att barnöverlevnaden har ett starkt samband med att människor får färre barn.

– När barnadödligheten sjunker så sjunker barnafödandet.

Och barnadödligheten har sjunkit snabbt i modern tid. Mindre är 4 procent av världens barn dör före 5 års ålder. För 100 år sedan var siffran över 30 procent.

Högre andel äldre är största problemet

– Det går alltså långsamt åt rätt riktning i världen, säger Staffan Bergström. Den stora frågan i dag är att världens befolkning blir äldre – inte att vi hastigt blir fler.

År 2018 blev för första gången i världshistorien gruppen 65 år och äldre fler än gruppen barn upp till 5 år.

Enligt FN beräknas över 50 länder få en minskad befolkning de närmsta 30 åren. Ett av dessa länder är Kina. Inte många känner till exempel till att i Bangladesh föds i genomsnitt två barn per kvinna – inte olikt Sverige där det föds 1,9 barn per kvinna.

– Befolkningsproblemet i världen är inte ett underlivsproblem. Det är ett politiskt och ekonomiskt problem. Det handlar om kvinnors frihet och utbildning, fortsätter Staffan Bergström.

”Kvinnors utbildning är den viktigaste enskilda faktorn för demografin. När kvinnor lämnar uppfattningen att barnen bara kommer och att det är gud som rår över detta, så minskar barnkullarna.” Wolfgang Lutz, professor i demografi vid Wiens universitet.

Bild: 
Istock

Han får medhåll av Wolfgang Lutz, som är professor i demografi vid Wiens universitet.

– Min egen forskning och bedömning är att kvinnors utbildning är den viktigaste enskilda faktorn för demografin, säger Wolfgang Lutz.

– När kvinnor lämnar uppfattningen att barnen bara kommer och att det är gud som rår över detta, då minskar barnkullarna. Kvinnor börjar då välja antalet barn de ska få, säger han.

Wolfgang Lutz är specialist på global demografi och befolkningsprognoser. Han har forskat i ämnet i 30  år och är medförfattare till dussintals böcker på temat.

– Det vi ser i dag är helt enkelt hur den demografiska transitionen fortsätter att spridas över världen, säger Wolfgang Lutz.

Ökat välstånd ger högre medellivslängd

Den så kallade demografiska transitionen är den förändring som sker när ökat välstånd gör att medellivslängden ökar. I början av denna process fortsätter i regel barnafödandet att vara fortsatt högt och i detta läge ökar befolkningen. Men efter hand anpassas barnkullarna efter den nya situationen och minskar, och då når man en ny balans i befolkningen.

Förändringen består alltså i att vi går från att leva korta liv i stora familjer till att leva långa liv i små familjer. Och mitt i denna förändring – när vi lever långa liv i stora familjer – då sker befolkningsökningen. Den demografiska transitionen började i nordvästra Europa under slutet av 1700-talet – det var då världens befolkning på allvar började öka.

– Detta mönster kan man se i alla länder, säger Wolfgang Lutz. Det börjar vid olika tillfällen och tar olika lång tid, men det sker.

Han poängterar att det viktiga är att födelsetalen går ner.

Preventivmedel och familjeplanering är viktigt, men Wolfgang Lutz betonar att familjerna i Europa redan under 1800-talet och början av 1900-talet lyckades få färre barn. De använde traditionella metoder som fungerar hyfsat bra.

Omkring år 1800 blev vi en ­miljard människor på jorden. Sedan dröjde det över 120 år innan vi blev ­ytterligare en miljard. De senaste miljardökningarna har haft omkring 12 års intervaller – men från 7 till 8 miljarder beräknas det ta 13 år, och kommande miljardökningar ännu fler år. Öknings­takten minskar alltså, även mätt i absoluta siffror.

Bild: 
Getty images

När till exempel Sverige genomgick den demografiska transitionen sjönk barnafödandet kraftigt under 1900-talets första decennier, från fyra barn per kvinna vid sekelskiftet till färre än två barn per kvinna år 1930. Då fanns inga p-piller och kondomer var ännu olagliga.

– Sedan dess har den demografiska transitionen spridits över världen, säger Wolfgang Lutz.

– Från Europa och Nordamerika till Latinamerika och efter hand Asien under mitten av 1900-talet. Nu är det bara Afrika kvar, men där har processen inletts, och den kommer att avslutas under detta sekel, fortsätter han.

Afrikas befolkning räknas gå från 1 miljard till 4

De stora problemen i världen är klimatförändringar och ökande ekonomiska klyftor, påpekar han, och en snabb befolkningstillväxt kan förvärra dem.

– Jag ser dock inte befolkningstillväxten i sig som det stora problemet, säger han.

– I Afrika går det redan åt rätt håll med minskande barnkullar. Frågan är om det går snabbt nog. Men med bättre och fler skolor så kan vi räkna med en fortsatt avmattning av ökningstakten.

Det är Afrika, som sannolikt kommer att öka sin befolkning från omkring 1 till 4 miljarder under detta sekel, som är den världsdel där befolkningen fortfarande ökar snabbast.

– Läget i Afrika är problematiskt, men i resten av världen finns det inget större problem, säger Staffan Bergström.

– Vi kommer att se större migrationsströmmar från Afrika, fortsätter han. Det tror jag är ofrånkomligt.

– Ska man vara orolig för något så är det för politisk destabilisering i länder i Afrika, om krig och konflikter hotar den förbättrade familjeplanering vi ser i många länder. Etniska konflikter och religiösa vanföreställningar är det stora problemet som kan hota utvecklingen, säger Staffan Bergström. 

Tillväxttakten fortsätter att sjunka

Dagens värld präglas alltså av att vi människor blir fler och äldre, men även mer rörliga och att fler av oss bor i städer. FN talar i sin senaste befolkningsrapport om fyra megatrender: befolkningsökning, åldrande befolkning, migration och urbanisering.

– Den bästa nyheten i senaste rapporten är att tillväxttakten fortsätter att sjunka i världen, säger John Wilmoth, som leder FN:s befolkningsanalysavdelning.

– Detta är en process vi sett länge, och det är bra att den fortsätter. En annan bra nyhet är att medellivslängden fortsätter att öka, liksom att gapet mellan de som lever längst och de som lever kortast i världen minskar. Det betyder att människor får allt mer liknande förutsättningar i livet. 

Även John Wilmoth är säker på att befolkningstillväxten kommer att fortsätta minska.

– Den sjunker i takt med sociala och ekonomiska framsteg, säger han. Utbildning och tillväxt, med andra ord, vilket vi ser i världen.

– Världens befolkning blir äldre, och det beror på att vi är friskare – det är i grund och botten goda nyheter, säger han.

Wolfgang Lutz håller med.

– Denna utveckling betyder att vi inte ska betrakta 60- eller 70-åringar som så gamla längre.

Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.

4

Kommentarer

Artikeln missar totalt att vi redan är för många för att den här planeten skall kunna försörja oss och har därför bara ett akademiskt intresse. Att vi tär på kapitalet som krymper allt fortare i takt med att befolkningen ökar tycks man inte ens känna till. Att det man är orolig för är en direkt följd av nuvarande överbefolkning tycks man inte heller kunna inse. Hela artikeln andas "se det som kan tolkas positivt och blunda för det negativa". Skygglapparna är alldeles för stora för att man skall kunna betrakta åsikterna i artikeln som seriösa.

Det är inte riktigt korrekt som du skriver Erik om du tittar på Andrew Mc Affe:s forskning vid MIT.
Trenden i USA (troligen även i Västeuropa) är att man förbrukar mindre resurser än tidigare.
Inte bara i relation till sin tillväxt utan även i absoluta tal. McAffe tittar på användningen av allt från vatten, mark och skog till bekämpningsmedel och stål. Totalt kartläggs 72 resurser och även importerat material räknas in. Konsumtionen av alla utom sex minskar. Han säger själv att utvecklingen är kontraintuitiv. De flesta ser tillväxt som synonymt med ökad resursförbrukning. Historiskt har det varit sant. Även om tekniken har blivit mer effektiv så har vi lagt mer pengar som blivit över på konsumtion. Miljörörelsen har därför varit skeptisk till så kallad relativ frikoppling, att få ut mer ekonomiskt värde ur en viss miljöpåverkan. Vad spelar det för roll att om den totala konsumtionen ökar? Det är därför Mc Affes siffror är intressanta. De tyder på att resursförbrukningen faktiskt minskar efter en viss inkomstnivå och att tillväxten ändå kan fortsätta uppåt. Trots att vi lever i hemleveransens tidevarv har faktiskt förbrukningen av kartong exempelvis minskat. Skälet är att förpackningsmaterial kostar pengar och så länge marknader präglas av konkurrens kommer företag av kapa kostnader. Faktum är att förbrukningen av papper har minskat i världen sedan 2013. Plastkonsumtionen har ökat i USA men nu i en lägre takt än tidigare.

Har läst analys av Andrew Mc Affe:s forskning vilken mer eller mindre helt gjorde ner den. Oavsett det är det tveklöst så att vi är för många på den här planeten när det gäller förnybara resurser.

Redan i dag, med ca 8 miljarder människor på jorden, förbrukar vi löpande avsevärt mer naturresurser än vad jorden förmår förnya. Detta innebär att jordens förnybara resurser successivt minskar!!! Vi använder inte bara räntan utan vi tär redan nu på kapitalet! Jordens befolkning kan inte fortsätta att öka (oavsett i vilken takt det sker). Jordens befolkning måste minska.
Den ekologiska skuldens dag (engelska: Overshoot Day) har instiftats av det brittiska ”New Economics Foundation” och anger när på året man förbrukat vad som borde vara jordens årsförbrukning av naturresurser. Enligt dessa beräkningar har mänskligheten i år redan den 29 juli, d v s redan efter ett halvår, gjort av med vad som borde vara hela årsbudgeten av förnybara resurser!

Lägg till kommentar