”Fotboja är mer gynnsamt än vi trott”

Nationalekonomen Hans Grönqvist leder Svenska kriminalpolitiska laboratoriet. Genom naturligt uppkomna experiment undersöker de vilken effekt olika politiska reformer har på brottsligheten.

Publicerad
Hans Grönqvist och fotboja

Den som dömts till max sex månaders fängelse kan avtjäna sitt straff med fotboja, något som både individen och samhället tjänar på, menar Hans Grönqvist, professor i nationalekonomi vid Linnéuniversitetet och forskningsledare för Svenska kriminalpolitiska laboratoriet.
Bild: Linnéuniversitetet, Kriminalvården

Visitationszoner, särskilda ungdomsfängelser och ökad kameraövervakning – det är några av de politiska förslag som har debatterats de senaste åren. Samtidigt råder det brist på utvärderingar av hur det som införs påverkar utfallet. Hans Grönqvist är professor i nationalekonomi vid Linnéuniversitetet och forskningsledare för Svenska kriminalpolitiska laboratoriet. Han är en av dem som menar att vi än så länge vet ganska lite om vilken politik som fungerar för att minska brottsligheten i Sverige.

– Kriminologer och sociologer har varit väldigt duktiga på att utvärdera hur olika typer av reformer har införts och hur de har tagits emot av aktörerna, till exempel av Kriminalvården. Men forskning på effekterna av reformerna har varit rätt begränsad i Sverige, fast det börjar komma mer och mer nu.

Hur kom det sig att du började forska om brottslighet?

– Det var väl kanske en slump. Jag är arbetsmarknadsekonom och var intresserad av kopplingen mellan brott och arbetsmarknad. Sedan har det blivit naturligt att fortsätta studera brott. Det är superintressant!

Hur kan man skilja en viss reforms påverkan från andra faktorer?

– Ja, det är ett av de stora metodproblemen. Det är många olika faktorer som bestämmer om en individ begår brott eller inte, så den här guldstandarden för ett randomiserat experiment är nästan omöjlig att uppnå på det kriminalpolitiska området. Det vi kan göra är att hitta kvasiexperiment, alltså naturligt uppkomna experiment.

Hur uppstår ett naturligt experiment?

– Om en reform rullas ut stegvis så att det mer eller mindre är slumpen som avgör vilka som får ta del av den, då kan vi jämföra den grupp som tar del av reformen med utfallet för dem som inte får ta del av reformen. På så sätt kan man jämföra hur de här reformerna slår, till exempel för individernas återfallsrisk.

Hur nytt är det att nationalekonomer har börjat jobba inom det kriminologiska fältet?

– I Sverige är det relativt nytt. Jag tror att nationalekonomernas bidrag är kompetensen att jobba med stora dataset. Vi har väldigt bra tillgång till data i Sverige, i synnerhet brottsdata kopplad till individinformation, men kompetensen att studera kvasiexperiment har legat efter i Sverige.

Ett kvasiexperiment som ni studerar är införandet av elektronisk fotboja.

– Ja, 1997 beslutade man sig för att skala upp en liten försöksverksamhet och tillåta alla individer som hade dömts till fängelse på upp till tre månader att slippa gå in i anstalt och i stället spendera straffet under fotboja, i husarrest helt enkelt. Men individer som dömdes till ett straff som bara var lite längre än tre månader var inte berättigade till det. På så sätt skapades en kontrollgrupp som man kan jämföra utfallen med. Bakgrundsegenskaperna är relativt lika mellan de två grupperna, så även om det inte är randomiserat vilken grupp de hamnar går det ändå att studera skillnaden i återfallsrisken och arbetsmarknadsutfallen för de här individerna.

Vad visar jämförelsen?

– Gruppen med fotboja har lägre återfallsrisk och högre grad av sysselsättning efteråt. De positiva effekterna på årsinkomsten består på minst tre års sikt. Fotboja används som en kostnadsbesparing, eftersom det kostar 10–20 procent av vad en motsvarande fängelsevistelse kostar per dygn. Men från samhällsperspektiv verkar det som att fotboja är betydligt mer gynnsamt än vad vi har trott, eftersom individerna har högre inkomster efteråt än dem som döms till fängelse för likartade brott.

I debatten hävdar många kriminologer att strängare straff har liten effekt på brottsligheten. Stämmer det?

– Det är svårt, nästan omöjligt, att mäta vilken avskräckningseffekt som strängare straff har. Resultaten är blandade och jag vågar inte sticka ut hakan och säga någonting generellt om det. Det som är lite lättare att mäta är effekten av strängare straff på de individer som får ta del av straffet. Man kan tänka sig att ett strängare straff ökar risken att begå brott om du till exempel lär dig begå brott i fängelse av de kriminella jämnåriga som du sitter tillsammans med på anstalten. Men man kan också tänka sig att återfallsrisken minskar om du under tiden i fängelse tar del av ett rehabiliteringsprogram som fungerar.

Varför kallar ni forskningsprojektet för Svenska kriminalpolitiska laboratoriet?

– ”Laboratorium” är ett koncept som har börjat användas mer på senare år också inom samhällsvetenskapen. Vi gör inte rena experiment formellt sett men vi använder kvasiexperiment och försöker i så stor utsträckning som möjligt gå mot idealet om randomiserade experiment för att försöka få så trovärdiga resultat som möjligt. Vi vill jobba lite smartare för att kunna vara snabbare, vilket också kännetecknar en laboratoriemiljö skulle jag säga.

Ni har till exempel undersökt vad som händer när ett område stämplas som ”utsatt”.

– Ja, polisens listning av särskilt utsatta områden skapar ett naturligt experiment. Listan kom från ingenstans 2015 och innehöll 55 namngivna områden. Det väl varje vecka man läser någonting i medierna om de här områdena och om polisens lista. Sociologer har under rätt lång tid spekulerat teoretiskt om att individernas livschanser kan tänkas påverkas bara genom att bo i ett område som utpekas som dåligt, inte på grund av att områdena i sig är dåliga utan på grund av den här själva etiketten eller stämpeln som de här områdena får.

F&F i din mejlbox!

Håll dig uppdaterad med F&F:s nyhetsbrev!

Beställ nyhetsbrev

Hur ringar ni in vad som är en negativ stämpel?

– Vi har gjort en analys av hur medieartiklar har diskuterat de här områdena. En algoritm räknar ut hur många positiva och negativa ord de innehåller och skapar ett index som går från 0 till 100. Då kan man se att de områdena benämns mer negativt när de finns med i polisens lista. Om barn och unga som står inför valet att satsa på utbildning förväntar sig att bli särbehandlade på ett negativt sätt från det omgivande samhället så kanske de inte tycker att det är lönsamt att gå en lite längre utbildningen.

Hur mäter man effekten av just polisens listning?

– När den här listan gjordes var det så klart väldigt många områden som inte listades. Det går att plocka ut olistade områden som har egenskaper som liknar de listade och använda dem som kontrollgrupper. Vi tittade på vilka gymnasieskolor eleverna i årskurs 9 sökte till omkring tiden för lanseringen och uppdateringen av polisens lista.

Såg ni någon skillnad?

– Resultaten visar att elever i listade områden i högre utsträckning söker sig till gymnasieskolor som ligger längre bort än vad det gjorde tidigare. I dessa områden tenderar också kvaliteten på gymnasieskolorna att vara något sämre. Det är inte helt uppenbart vad som kan förklara detta men en möjlig tolkning är att eleverna på så sätt försöker undkomma en negativ ”stämpel” på deras bostadsområde.

Kunskap baserad på vetenskap

Prenumerera på Forskning & Framsteg!

Inlogg på fof.se • Tidning • Arkiv med tidigare nummer

Beställ i dag!

Hur stort är suget från politiken på det ni gör?

– Jag tror att det är rätt stort. Det finns till exempel en världskongress om elektronisk övervakning där forskare, praktiker och beslutsfattare samlas. Så jag skulle säga att vi som forskar om effekterna av fotboja får genomslag för det vi gör, kanske inte i så stor utsträckning som man skulle vilja men i alla fall i någon utsträckning.

Du är också nationell samordnare för Vetenskapsrådets brottsforskningsprogram. Vilken skillnad gör programmet?

– Jag tror att det är supervärdefullt – det är också anledningen till att jag tog på mig att vara samordnare. Både medlen och forskargrupperna är stora. Tanken är att det här ska förbättra kunskapsläget inom brottsforskning substantiellt, framför allt i den svenska kontexten. Satsningen är långsiktig och löper en bit in på 2030, så det kommer leda till ett mycket bättre evidensläge kring kriminalpolitik och vilka faktorer som påverkar brottsrisken.

Hans Grönqvist

Hans Grönqvist
Bild: Linnéuniversitetet
  • Professor i nationalekonomi vid Linnéuniversitetet och Institutet för näringslivsforskning, IFN.
  • Forskningsledare för Svenska kriminalpolitiska laboratoriet som ska utvärdera effekterna av svenska kriminalpolitiska reformer. Projektet är ett samarbete mellan Linnéuniversitetet och Stockholms universitet. Fem nationalekonomer och två kriminologer.
  • Nationell samordnare för de stora svenska forskningsprogram kring brottslighet som finansieras av Vetenskapsrådet.
Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor