Annons

En biologs perspektiv på kusingifte

Författare: 

Publicerad

2009-03-22
I media har det pratats om kusingifte (1). Charles Darwin och Albert Einstein fick barn med sina respektive kusiner. Men måste det vara ett problem? Å ena sidan skyllde Charles Darwin sina barns sjukdom och död på sitt släktskap med sin fru. Å andra sidan blev några av hans barn högt aktade samhällsmedborgare (2). Oavsett hur det går så är kusingifte ett exempel på vad som inom genetiken kallas för inavel. När det skapar problem kallas det inavelsdepression. För att förstå de problem som inavel kan orsaka måste vi fundera på den biologiska sidan av hur barn blir till. När barn blir till kombineras genkopior från pappans spermie med genkopior i mammans ägg. Det befruktade ägget får två kopior av varje gen, en slags garanti för att allt ska gå bra. Om den ena är skadad så fungerar den andra. Lägg det här med garantin och skadade kopior på minnet. Fast garantin gäller inte fullt och fast vid kusingifte eller annan inavel.Vad har det här med kusingifte att göra? Jo, du har mer än 20 000 gener i ditt DNA (3). Det finns många varianter av varje gen, så sannolikheten att du ska ha två identiska kopior för en viss gen är generellt sätt ganska liten. Vid inavel så ökar den sannolikheten. En specifik gen är inavlad om båda kopiorna är identiska på grund av ett gemensamt ursprung. Om nära släktingar får barn med varandra så ökar sannolikheten betydligt för att de över 20 000 generna ska ha kopior med just ett gemensamt ursprung. På samma sätt ökar sannolikheten för inavel om en begränsad grupp människor är isolerade under en längre tid. Det är alltså inte bara kusingifte som leder till inavel.Spelar inavel någon roll? Ja, för inavel ökar risken för inavelsdepression. Idag är 2609 genkopior kända som är kopplade till sjukdom, och ytterligare 1580 där sjukdomen är känd och beter sig som att den kommer från skadade genkopior (4). Många utav de här sjukdomarna är ovanliga och svåra att bota (5). Om två kusiner får barn så kan barnet bli sjukt om båda är bärare av skadade kopior av en viss gen. Att båda är bärare betyder att båda har en skadad och en frisk genkopia. Sannolikheten att deras barn ska få en dubbel uppsättning av de skadade genkopiorna är då 25 procent. Ett sådant barn blir sjukt. Hur allvarligt det är beror på vilken gen som är inblandad.Rent evolutionärt sett finns det två vägar att gå. En väg för människor, och som majoriteten av alla organismer strävar efter, är att undvika inavel. Det finns också en hård, cynisk väg. Under lång tid av inavel så kan de skadliga genkopiorna försvinna, de dör ut. Det är en väg som geparder (6) delvis vandrar fortfarande och delvis har gått igenom. Ett annat exempel är alla människor som inte har ett sentida afrikanskt ursprung, vi har också gått igenom perioder av inavel (7). Den gruppen har sitt ursprung i den grupp människor som vandrade ut ur Afrika för runt 60 000 år sedan (8). Vi människor kan aldrig bli av med de skadade genkopiorna för alltid. Nya mutationer orsakar hela tiden nya skador. Det är en del av vad det är att vara en biologisk organism. Det är en del av att vara människa.

Kommentera:

3

Dela artikeln:

Kommentarer

mmm.... cancer är då förstås oxå en inavelskada.Intressant, har inte tänkt på det så förut, men det är förmodligen så...Man tror ju att om man/kvinna kommer från olika orter (långväga ifrån varandra) kan de ändå ha samma släktskap= samma gen. skador...hur ska man då undvika inavel?mvh, jocke

Jocke:Cancer är i de fall jag känner till inte kopplat till inavel. Det vanliga är att cancer orsakas av att genregleringen förändras av en mutation. Om fel gen muterar kan det leda till ohämmad celltillväxt; alltså cancer. Om du tänker på ägget just efter befruktningen så delar det sig fort och bygger upp en klump av celler. Senare i fosterutvecklingen så blir cellerna specialiserade och förökar sig på ett mer ordnat sätt eftersom generna som styr den tidiga celldelningen stängts av. Tänk då vad som händer om de sätts på igen i en cell, kanske i lungor, lever eller prostata. Om det finns en stark ärftlig komponent i cancertypen kan inavel definitivt öka risken för att cancer bryter ut. Tyvärr är jag inte inläst på det området, så jag kan inte ge något belysande och konkreta exempel.Naturligtvis är det inte det geografiska avståndet som påverkar graden av inavel, utan det genetiska släktskapet. Men visst kan det hända att två relativt obesläktade individer bär på samma eller liknande typ av skadad genkopia och därför får barn som drabbas av en ärftlig sjukdom. Sannolikheten är däremot avsevärt mindre än vid inavel. Jag hoppas mitt svar kan vara belysande!/Emil Nilsson

Jag håller på och researchar till en bok och undrar följande:

1. Om ett syskonpar får två gemensamma barn, vilka är de mest troligt förekommande defekterna som dessa barn får?

2. Om barnen i sin tur skaffar ett gemensamt barn (dvs två leds inavel), vilka defekter kan man vänta sig på detta barn?

MVH / Cecilia

Lägg till kommentar