Annons
Välkomna din 40-årsdag

David Bainbridge är biolog, veterinär och författare. Han undervisar på University of Cambridge i Storbritannien.

Bild: 
Åse Ellen Botha

David Bainbridge: Välkomna din 40-årsdag

David Bainbridge senaste bok, Middle age: a natural history, undersöker vad som händer med kroppen och hjärnan i medelåldern – och varför.

Författare: 

Publicerad:

2012-03-31

Hur kom du på idén att skriva en bok om medelåldern?

Det finns mycket forskning om tonåren, barn- och ålderdomen, men medelåldern är bortglömd. Däremot finns det gott om spekulationer, så jag hoppas att min bok kan bidra till fler sanningar. För en veterinär är det också tydligt hur säregen människan är. Medelåldern är unik för människan, även om delar av den förekommer hos andra djur. Hos späckhuggare och vissa tandvalar upphör till exempel honans reproduktiva cykel mitt i livet.

Medelåldern, går den att definiera?

Nja, det finns lika många definitioner som kapitel i boken. Samtidigt är förändringarna som uppträder mellan 40 och 60 väldigt distinkta. Ingen 35-åring är långsynt men nästan alla 50-åringar behöver läsglasögon. Hudens elasticitet minskar, vi går lättare upp i vikt, vår kognitiva förmåga förändras och vi går in i klimakteriet.

Vilken forskning bygger din bok på?

Det finns en del spridd forskning, och jag har en naturlig fallenhet för att pussla ihop vetenskap från olika områden – en konsekvens av att jag inte är tillräckligt smart för att snöa in på ett smalt område.

Sedan har jag utgått från jämförelser med andra djur. En arts överlevnad är generellt beroende av framgångsrik reproduktion. Så med tanke på att klimakteriet stänger av systemet måste det vara ett resultat av naturligt urval.

Vi blev inte så gamla förr i tiden, så hur uppstod då det naturliga urvalet?

När människan började bruka jorden och bosätta sig samhällen gick medelåldern ner. Men 99 procent av evolutionen skedde under vår tid som jägare och samlare och då passerade många femtiostrecket.

Du påstår i din bok att medelåldern har dåligt rykte. Förklara!

”Medelålderskrämpor” är förändringar som är programmerade i vårt dna, på samma sätt som puberteten. Det handlar inte om ett allmänt slitage som många tror. Ur det perspektivet är medelåldern en utvecklingsfas där allt har ett syfte. Att vi blir mer ”kalorieffektiva” innebär att det blir mer mat över till andra. Mindre (över)alerta sinnen innebär frigjorda resurser. Klimakteriet är en garanti för att vi ska överleva barnens uppfostran, och så vidare.

Har vi glädje av det på 2000-talet?

Medierna har målat upp en ensidigt negativ bild. Hur klimakteriet upplevs är högst individuellt, och personer i medelåldern drabbas inte lättare av depressioner eller har sämre sex. Om vi oroar oss mindre och ser medelåldern som en förutbestämd fas, snarare än början på ålderdomen, så mår vi bättre.

Dessutom finns direkta fördelar. Modern hjärnskanning visar till exempel att vårt arbetsminne och vår förmåga att jämföra blir bättre. Det förklarar varför forntidens jägare var som bäst i 45–50-årsåldern, i kombination med att jakttekniken tog tid att lära sig bemästra. Det går att dra paralleller till dagens samhälle, där många ledare och chefer är just i medelåldern. Slutligen ska man inte glömma bort att brist på mat fortfarande är verklighet i många delar av världen.

Kan vi göra något för att skjuta upp medelåldern?

Evolutionen tar tid så vi får leva med våra jägargener. Men det går att mota det icke-genetiska genom att undvika rökning och för mycket sol, äta sunt och motionera. Men det viktigaste är kanske att inte oroa sig så mycket – det om något påverkar hälsan.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Lägg till kommentar