Annons

Är hen överst eller underst?

Bild: 
Florian Möllers / NPL

Krönika: Queerperspektiv hjälper oss att förstå naturen

Djurens parningsbeteenden blir helt obegripliga för den som bär könsstereotypa glasögon, skriver biologen Emil V. Nilsson.

Författare: 

Publicerad:

2014-06-08

I våras satt jag utanför en skarvkoloni i norra Mälaren. Ön sjöd av aktivitet; några skarvar klängde klumpigt omkring i träden och samlade kvistar till sina bon, andra var på väg ut för att fånga frukostfisk. Plötsligt hände något märkligt i ett träd som fångade min uppmärksamhet – i ett bo satt en skarv och viftade med vingarna samtidigt som den gjorde värdiga kast med halsen och spärrade ut stjärten. Jag hade aldrig sett något liknande. Visst, det handlade uppenbarligen om någon form av uppvaktning, men var det en hona eller hane som låg där och dansade?

När det kommer till skarvdans är biologen Adriaan Kortlandt en auktoritet. På 1930-talet byggde han ett stort torn med gömsle mitt i en skarvkoloni. Där inne satt han sedan under otaliga morgnar, i den skarpa doften av skarvarnas träck, och noterade fåglarnas beteenden som manliga eller kvinnliga. Han har skrivit att båda könen dansar genom att vifta med vingarna, men att hanarna gör det lite mer, de kastar med huvudet och krumbuktar sig lite extra. Hanen, menar han, är den centrala i paret som tar initiativ och tar över om honan blir för passiv. Honan är enligt hans beskrivning timid och ängslig, trots att han också skriver om blodiga slagsmål mellan honor.

Det här minst sagt könsstereotypa synsättet får mig att undra om hans observationer verkligen stämde. I mina ögon är skarvarnas hanar och honor helt identiska i sina vackra praktdräkter, även om hanarna lär vara lite större. Kanske gjorde Adriaan Kortlandt misstaget, som så många andra före honom, att betrakta den individ som är överst vid parningen som hane.

Mer detaljerade studier av den närbesläktade toppskarven visar att honan sitter ovanpå hanen i en fjärdedel av fallen då, till synes, parning sker. Det kan vara lite svårt att bedöma. Skarvarna saknar, liksom de flesta andra fågelarter, yttre könsorgan. I stället har både honor och hanar en kloak där allt som ska ut ur – och ibland in i – kroppen hamnar. Fåglars parningsakt kallas därför, lite osensuellt, för kloakkyssen. När det gäller toppskarven så kan forskarna inte se när själva befruktningen sker, men det finns inget i fåglarnas kroppsliga uppbyggnad som hindrar att den äger rum när honan är ovanpå hanen.

Det skrivs betydligt fler artiklar om penisar än vaginor i djurvärlden, trots att vi självklart måste förstå hur både hanliga och honliga könsorgan fungerar för att lära oss mer om hur fortplantningen går till. Kanske är det därför talande att skarvarnas parning, de som till och med saknar både penis och vagina, ändå har tolkats ur ett ”traditionellt” mänskligt könsperspektiv.

Jag vet fortfarande inte om det var hanen eller honan som låg och dansade i det där boet. Grävandet i tidigare studier gav inget svar, utan väckte i stället nya frågor. Den enda slutsats jag kan dra av det här mysteriet är att vi måste bli medvetna om våra egna tillkortakommanden. Forskare måste lära sig att undvika tolkningar som inte har stöd i faktiska observationer. De skarvar jag såg kanske rent av var två hanar. I mitt sökande efter svar har jag hittat rapporter om homosexuella storskarvar. I djurparker har man efter ingående studier av parningsbeteenden fått omvärdera tidigare slutsatser när det visat sig att djuren varit av samma kön. Det är inte bara storskarvarnas parningsritualer som kan behöva en vetenskaplig översyn. 

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

8

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

I sin iver att vara till lags den nya tidens könsnormer begår Emil ungefär samma misstag som den forna tidens biologer, enbart med den skillnaden att Emil använder den moderna queersexuella könsstereotypen istället för den mer traditionella han/hon-stereotypen.

Emil vill hos skarvarna hitta motsvarigheter till den moderna svenska bilden av människans sexualitet där heterosexualiteten enbart är en i ett helt smörgåsbord av sexualiteter och könsidentiteter. Således får Emil svårt att avgöra vem av skarvarna som är hane och hona, och han tycker sig ana (utan belägg) att Adriaan Kortlandt nog hade fel i att hanen oftast är överst. Vidare tänker Emil att det nog var homosexuella skarvar han såg. Varför är oklart. Att queerperspektiv skulle skapa mer objektiv biologi verkar osannolikt. Varje tid har sina stereotyper och paradigm och de påverkar naturligtvis forskare lika mycket nu som då. Emils krönika verkar handlar om att vara till lags en tidsanda.

Adam. Du skulle nog bli förvånad om du satte dig in i det senaste halvseklets evolutionsbiologi och betendeekologi. Vetenskaperna har länge varit avsevärt mer "queer" än du anar och ifrågasättandet av könsnormativa studier är legio. Efter att ha forskat på djurs beteende, framför allt inom reproduktionsbiologi kan jag bara säga att du bör läsa på. Det här är inte platsen att gå in på detaljer, så läs mig bli långrandig här: http://ojs.ub.gu.se/ojs/index.php/tgv/article/view/2363/2115
eller lyssna på något mer populärt här:
http://t.sr.se/KTRFuI
Ha det gott
Måns

Hur menar du – även om det är bra att du inkluderar referenser vore det kanske mer klargörande om din poäng framgick direkt i kommentaren? FoF är en populärvetenskaplig tidskrift som vänder sig till en intresserad allmänhet och det är inte rimligt att förvänta sig att läsaren är väl förtrogen med att läsa specialiserade forskningsartiklar inom alla ämnesområden.

Måns, den som använder "läs på" som ett argument har misslyckats i sin argumentation.

Trots det vill jag bemöta det lilla du skriver. Det intressanta är nämligen att du bekräftar precis det jag skriver genom att själv använda ordet "queer". Förstår man verkligen djurs beteenden genom att sila dem genom begrepp som används om människans beteenden? Vare sig den dualistiska könsuppfattningen som uppfattningen att var "queer" har med djur att göra. Begreppen handlar ju om hur vi som medvetna varelser med våra tabun kring sex och könsorgan förhåller oss till kön. Begreppens användande är som sagt mycket färgade av tidsandan, vilket både Emil och du, Måns tydligt visar genom era sätt att resonera och benämna.

Man kan ju fundera på om ickereproduktiva "sexualla" beteenden ens är "sexuella" i människans förståelse av ordet. Är de inte bara beteenden bland andra? Djur har, som jag nämnde, inte våra kulturella tabun kring sex och kön.

Jag är inte ett dugg främmande för att djur har en massa verksamheter för sig som inte passar in i traditionell han/hon-dualitet. Men det är ju inte någon nyhet heller. Tvåkönade arter lärde i vart fall jag om i skolan för många decennier sedan. Sedan är det säkert så att man förr gärna försökte tona ner det som inte passar in i han/hon liksom man idag (som Emil) gärna hittar det som är queer och kanske tonar ner han/hon. Emil verifierade ju faktiskt inte om han hade rätt om sina homosexuella skarvar t.ex. Det kanske var en hane och en hona. Hanen kanske till och med var överst? Enligt Emils egna siffror är chansen t.o.m. 75% att så var fallet. Nä, jag är skeptisk till alla som svänger sig med modebegrepp från pseudovetenskaper i hopp om att få lite mer uppmärksamhet i media. Inte minst eftersom hela den begreppsapparat som cirkulerar i den värld där "queer" används vetenskapligt lider av extrema trovärdighetsproblem.

Ett ämne som jag gärna skulle vilja läsa mer om är vilka arter bortsett från människan som uppvisar fall av beteenden som kan tolkas som sexuella men är ickereproduktiva. Till exempel renodlad homosexualitet. Alltså där det finns individer i en flock som enbart ägnar sig åt denna typ av sex och helt avstår från den reproduktiva varianten trots att möjlighet finns, hela sitt liv. Ur evolutionärt perspektiv måste speciella betingelser råda för att detta skall löna sig tänker jag. I människans fall verkar ju så vara fallet. Hur kommer det sig egentligen? Vad kan man lära i ämnet från andra arter där detta förekommer?

Tack Adam.

Att jämföra kloakdjur med omvänd X- och Y-kromosomfördelning med människans komplexa sätt att använda sex och könsnormer förefaller som ett säkert sätt att misslyckas - också om även skarvkolonier troligen kräver ett visst mått av macchiavelliskt beteende som kanske även innefattar sexuella beteenden. Djurparksbeteenden har ju också visat sig skilja sig rejält från beteenden i naturlig miljö, så inte heller dessa är alltid till såå mycket ledning.

Så håll undan modetermer som queer från etologin - de har lika lite där att göra som andra specifikt mänskliga beteenden. Visst behöver vi analogier, men de kan så lätt leda tankarna fel.

Queer. Det verkar vara just den termen som upprör här i kommentarsfältet. Hur det ordet kom in i krönikans titel berättar jag i slutet av den här kommentarer, men jag ser också att det finns andra intressanta frågor här. Adam B frågar efter ”beteenden som kan tolkas som sexuella men är ickereproduktiva” och ger homosexualitet som ett exempel. Om man vill ha en beskrivning av fall så är den deskriptiva delen av Bruce Bagemihls bok ”Biological Exuberance: Animal Homosexuality and Natural Diversity” (1999) den som oftast används som källa. De flesta forskare verkar vara eniga om att den deskriptiva delen av boken är helt okey medan hans teoretiserande del inte är läsvärd. Boken har legat till grund för utställningen Mot naturens orden på Naturhistoriska i Oslo och Rainbow animals på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm, bara för att ge en känsla av dess betydelse. Adam B funderar också på de evolutionära betingelser som kan göra att den typen av beteenden hålls stabila eller till och med gynnas i en urvalsprocess. Det är en intressant fråga som inte går att ge något övergripande svar på, mer än att det som gäller generellt i evolutionär ekologi är att ”funkar det så går det”. Ett berömt exempel är svarta svanar där par bestående av hane-hane lyckas bättre med att få ungarna att överleva än andra konstellationer. Det är naturligtvis en hona som lagt äggen efter att antagligen parat sig med en eller båda hanarna, sedan blir hon ofta bortjagad. Ungefär en fjärdedel av par av svart svan är av denna konstellation. Mitt intresse av skarvarna var rent nyfikenhetsdrivet. Jag såg dem dansa när jag var ute och tittade på fåglar (se min lilla film av det hela här). Jag ville ta reda på mer om beteendet så jag hittade, via en forskare, Kortlands artikel. Hans könsstereotypa (verkligen!) språk fick mig att reagera, efter att ha tittat på tjäderspel där skillnaden mellan könen är uppenbar kunde jag bara inte ta in hans beskrivningar utan att förhålla mig kritisk till det han skrivit. Det ledde mig vidare till artikeln om toppskarvarna där honan kan vara ”på toppen” när de tillsynes parar sig och slutligen till Bagemihls bok där rapporter om homosexuella storskarvar finns beskrivna. Det gav mig hela regnbågen, så att säga, utan att ge något svar på vad jag faktiskt sett. Slutligen kommer vi till ordet ”queer”. Om ni läser min krönika, vilket jag naturligtvis hoppas att ni gjort, så ser ni att ordet endast förekommer i rubriken. Det var redaktören som valde det ordet. Jag tyckte och tycker inte att det var eller är problematiskt eftersom det för mig representerar en syn på beteenden, när det kommer till djur så väl som människor, som inte ska vara färgade av det heteronormativa – tanken att det bör vara en hona och en hane, att det ska vara en hona och en hane som lever i par. Det har på senare år funnits ett fruktsamt utbyte mellan biologi och feministisk/queerteori vilket har hjälpt till att uppmärksamma en fördomsfull syn på djurs beteenden, men naturligtvis har dessa beenden uppmärksammats långt tidigare (om än i mindre utsträckning). Som jag ser i flera av era kommentarer så är det just det ni efterfrågar, men ni reagerar på ordet ”queer”. Jag hade inte ordet i åtanke när jag skrev min krönika, men det ironiska i det hela är att krönikan antagligen inte hade kommenterats alls om det inte var så att just ordet ”queer” fanns med i rubriken.

Tack Emil för att du gav intressanta litteraturtips.

Om du är förvånad över att ordet "queer" väcker skepticim hos läsare så tror jag du missat den oerhört starka (köns-)politiska laddning såväl "queer" som "hen" har. Det är ord som lyfts fram i en massmedial kontext där en riktig soppa av vetenskap, tro och politiska ambitioner förklädda till journalistik och vetenskap blandats.

Således är det inte avvikelsen från det hetronormativa som är problemet för mig utan att vetenskapen (eller i det här fallet rubriksättaren) tror att modeord och slarvigt slentrianmässigt ytligt journalistiskt tänkande passar bra i populärvetenskapliga sammanhang. Så egentligen är det nog "redaktionismen" snarare än dig som vetenskapsman som kritiken är riktad mot.

För mig är FoF en av få tidningar som fortfarande har mycket stor trovärdighet. Redaktionismen, lusten att vara "modern" och ytlig piffighet lurar ständigt runt hörnet.

Jag glömde tillägga att exemplet med svanarna var mycket intressant men inte ett exempel på en strategi där vissa individer i en flock väljer att helt och hållet leva "homosexuellt". Vilket var det jag efterfrågade, men jag får läsa litteraturtipset.

Möjligen, om man nu vill använda termer som oftare används i en mänsklig sexuell kontext, kan man kalla svanarna bisexuella. I det fall också hannarna har sex med varandra, annars är exemplet mer än illustration av strategier för att ta hand om avkomman snarare än hur svanarna fungerar sexuellt. Återigen visar exemplet på hur det moderna "genustänket" påverkar vetenskapens verklighetsbeskrivning på precis samma sätt som äldre tiders heteronorm.

Lägg till kommentar